En vanlig blogg

Jag fick en kommentar här förut av en tjej, Marie, som också visade sig ha en Neo! Som också har en CP skada, och som inte heller kan gå, stå eller förflytta sig. Sitter också på golvet precis som min Neo. Inte heller denna lilla Neo´s vänsterhand fungerar. Även hennes lilla troll föddes för tidigt - fast ännu tidigare än vårt lilla troll. Vi är två lika dana  morsor som bär runt våra ungar för att de skall få vara med och göra samma saker som alla andra barn kan - iallafall så långt det är möljigt! Min Neo har iallafall fått rullstol - och den gillar han. Det var mentalt jobbigt för mig när han fick den men för honom var det en befrielse! Men det är svårt att köra rakt fram med bara en hand....det går  bara runt runt. Därför ska han få en elrulle. Tur det, för min rygg går snart av! Men jag får starka armmuskler!

När jag läste mer om hennes son på hennes blogg sköljde minnena över mig. Hur jag satt där på neonatalen och försökte klappa detta lilla pyre med ett finger - försiktigt försiktigt på nån del av kroppen som inte var täckt av slangar, nålar och annat trassligt. Jag ville att han skulle veta att jag fanns där. Timme ut och timme in bad jag till den gud jag inte vet om jag tror på, att det skulle gå vägen. Timme in och timme ut nynnade jag "vem kan segla förutan vind...". Hur rädd jag var när när han slutade andas. Hur rädd jag var för alla resultat av alla undersökningar. Jag ville bara ta ungen innanför tröjan och springa....springa därifrån och aldrig stanna....min bäbis....så liten så liten. Han vägde 1,4 kg och kunde sova i en mjölkförpackning när han rullade ihop sig. Större ändå, än den andra mammans Neo. Det finns grader även i helvetet...

Såna gamla dammiga minnen dök på mig. Och då är jag så tacksam att det gick så bra ändå. Läkarna gav oss inte mycket hopp just då och just där. Vi skulle inte förvänta oss att han skulle kunna lära sig att sitta, att äta själv, att lära sig saker, att gå, att tala eller just nåt alls. Med facit i hand hade de så fel så fel! Han kan visst tala, han kan visst äta själv, han kan visst lära sig saker och han är världens finaste lilla kille. Vad gör det om han inte kan gå - jag älskar honom över allt annat och kan inte leva utan honom.

Idag sa han -"Tillsammans mamma. Jag tycker om tillsammans". Så rätt så rätt Neo - jag tycker också om tillsammans!