En vanlig blogg

Det är inte helt kontrollerat här hemma idag känner jag. Vet inte vad det är men det känns som att jag inte räcker till på nåt sätt. Hur tusan gör alla andra med en massa barn? Hur gör dom för att räcka till och inte känna sig som sämst i världen? Jag springer som en galen men ändå är det alltid nåt som inte hinner fixas.

Stackars lilla Neo är lite trött på sin bulldozersyster. Hon kryper över honom och på honom och ifatt honom och tar alla hans saker. Han kan inte värja sig eller gå därifrån. Han den stackarn ger henne det hon vill ha och tar nåt annat. Men det är inte intressant - icke! Hon ska ha det han har - såklart! Tillsist tryter hans tålamod och han biter henne! Och då blir jag skogstokig! Man bits ta mig tusan INTE! Fast vad ska han göra då? Men jag kan inte godta att han bits. Nästa gång biter han någon på dagis och DÅ tar det hus i helvete.

Jag vill krama Neo för hans ändå ganska långa tålamod varje dag. Jag vill säga förlåt till Mika för att jag inte alltid hinner med henne. Så många gånger hon ropat på mig på bäbiska och jag inte kunnat ta notis om henne - hon får lära sig att vänta tidigt. Jag måste hjälpa Neo först. I slutändan hinner jag lite av allting men ingenting fullt ut. Ingen är riktigt nöjd men ingen är heller förkrossad - inte optimalt men vad ska jag göra?

Om jag fick önska nåt - vad som helst - skulle jag önska att mitt dygn innehöll fler timmar. Kan någon fixa det?