En vanlig blogg

Det här blir ett långt inlägg. Bäst att jag varnar redan nu. Skriver ganska långt vanligtvis så jag tror ni fattar att jag verkligen menar långt när jag säger långt. Då kör vi...

Jul och jag är inte så kompatibelt. Kan inte påminna mig att jag någonsin längtat efter julen. Den är liksom så hysterisk. Så mycket för mycket på något sätt. Visst, jag har julgran och ljusstakar. Kanske en och annan stjärna, men mest för inrednings skull på något sätt. Julkort är en ytterligare en sak jag inte är så bra på. Folk skickar mig julkort och jag blir lika förvånad varje år hur många som faktiskt minns mig! Själv skickar jag ett sms - kanske på sin höjd. Måste tacka för att ni som skickar julhälsningar till mig envist fortsätter, för jag blir ju glad även om ni inte vet om det! Tack tack.

Fast jag har ju insett att jag måste låta mina barn få välja om de vill gilla julen eller inte. Så de får vara tomtar och kolla på julkalendern, baka pepparkakor och så vidare. Ja, det har ni ju sett redan - småtomtarna. Förra året var vi till och med på Tomteland i Gesunda. DET var en riktigt cool sak! När vi kom in till Tomten fick han syn på Neo i sin rullstol. Då ställer Tomten sig helt sonika upp och stövlar fram till Neo genom barnaskaran. Med värsta tomterösten mullrar han

-"Men där är du ju! Som jag har väntat på dig!"....

Neo höll på att smälla av och själv höll jag på att börja gråta. Av att se Neos lycka och av att det finns människor som på riktigt gör allt för att göra barn glada. ALLA barn - med eller utan rullstol! Där och då trodde jag också på Tomten! Vaddå trodde förresten - Neo tror inte på Tomten...han VET att Tomten finns! Han har ju till och med suttit i hans knä och pratat med honom. Alltså gillar Neo julen.

Hans jul började dessutom fantastikt bra för hans del. I brevlådan låg ett kuvert till honom med ett julkort i - från Maja på dagis. Han blev så glad, så glad! Bums bestämde han att han också måste fixa ett julkort till henne. Jag fick snabbt som en kobra kuta till affären och fixa ett julkort. Tillsammans skrev vi det och sedan tog vi snowracern över till Maja med kortet. Det var en mycket glad och stolt liten herre som höll hårt i ratten både på dit- och hemvägen.



Det här är kortet han fick av Maja.

På kvällen somnade han bums - för det vet ju alla att Tomten kommer bara när alla barn sover! Lägger klapparna under granen så man kan se dem när man vaknar på julaftonen. Bäst att somna snabbt som attan.

Det första han sa när han vaknade på julaftonsmorgon var att han ville ha skjorta och slips! Man ska vara snygg på julafton. Med stor förväntan såg han att Tomten faktiskt varit här. I sin skjorta och slips började han öppna sin första julklapp när det var dags. Mika var mest intresserad av pappret...så klart...



När han insåg att Tomten faktiskt kommit med exakt det han ville ha - tåget "James" från Thomas och hans vänner - blev han så ivrig att han höll på att falla i golvet från sittande ställning! Det är inte så lätt att öppna paket med en vänsterhand som inte vill göra som man själv vill...men skam den som ger sig. Han kämpade på och fick tillsist upp paketet...sen föll han!



Vi fick snabbt bygga upp en tågbana som "James" kunde tuffa runt på. Såklart hade Tomten fixat ett sådan som åker av sig självt. Mycket bra uppfinning om man inte kan putta runt tåget av egen kraft.

Mika fick en liten batteridriven katt. Ni vet en sådan som går och låter och viftar på svansen. Det är nog den dummaste julklapp jag köpt i hela mitt liv! Den som har gjort det där jamandet måste vara halvdöv. Vilken jäkla volym! Dessutom måste samma människa bara ha träffat ledsna katter - det första Neo sa när han hörde den var

-"Den kissen måste känna sig ensam".....

Jag kan inte annat än hålla med. Så nu har vi ett tåg som tuffar runt - det låter också. En ensam katt för halvdöva - eller så blir man halvdöv. Radion på en volym för halvdöva - för annars hör man inte jullåtarna i och med att allt annat låter så förbaskat mycket. Två bilar ur "Postis Per" (Arthurs polisbil och Teds lastbil) som naturligtvis också spelar musik för halvdöva - ytterligare två helt galna julklappar.....ja, ni fattar. Till saken hör att jag avskyr ljud. Höga ljud. Massa jobbiga ljud samtidigt. Måste skylla på tillfällig sinnesförvirring eller något när jag inhandlade dessa ljudleksaker! Främst katten. Eller förlåt - jäkla Tomten som tog hit dem! JAG är ju oskyldig. Ska ringa Tomten och ta ett snack med honom....

Hur som helst gillade Mika den ensama kissen.



På eftermiddagen dundrade två tonårsgrabbar in och undrade när julklapparna skulle delas ut. De hade varit med sin pappa på förmiddagen. Efter att vi klämt i oss lite sill, lax och skinka, kanske en och annan köttbulle också, var det dags för lite klapputdelning igen. Den här gången var det saker som INTE lät. Typ Playdough. Mycket kul, tyckte Neo. Mycket GOTT, tyckte Mika! Urk...

Nu sitter jag här i tystnaden. Grabbarna är putsväck igen. Mormor som hjälpt mig hela helgen är också borta. Åkte hem. Orkade väl inte mer. Barnen sover och leksakerna är avstängda. Klockan är lite över 21.00 och jag är helt slut. Vilken jäkla tur att det bara är jul 1 gång per år!

Kanske bestämmer jag mig för att montera ur batterierna ur kattskrället imorgon. Vi får se vad som låter värst - katten eller Mika - när kissen inte funkar längre....tål att tänkas på.

God Jul på er och Godnatt!