En vanlig blogg

Det här var ju roligt - att publicera kapitel ur min bok! Vi tar ett till helt enkelt. Ett annat kärt ämne - för oss mammor iallafall....

Det visar sig vara ämnet på alltombarn.se idag också! http://www.alltombarn.se/foraldraliv/shape-of-a-mother-1.5962

---

Kroppen - eller vad vi skall kalla den...

När man fött barn är hela underlivet som ett öppet sår. Har man tur slipper man sy något alls, men ALLA kommer att känna av att det har passerat något alldeles för stort. Det kommer kanske att göra lite ont när man kissar. Det liksom svider och är inte så mysigt. För att inte tala om att använda toapapper! Helt plötsligt inser man att toapapper är väldigt likt sandpapper! Att ha en handdusch i beredskap är mycket bra. Den hjälper om det svider för mycket när man kissar och håller dessutom rent. Sen kommer nästa roliga situation - man behöver inte bara kissa! Och vem vågar ta i lite extra när det känns som att hela kroppens innanmäte kommer att trilla ut? Man blir förstoppad helt enkelt. Bulla upp med linfrön och annat som gör att tarmarna får fart. Lite katrinplommon och annat. Det går att få medel mot förstoppning också.

Förutom det går det inte så bra att sitta normalt. Det gör olika ont så klart hos olika personer men helt felfri känner nog ingen sig. För att lösa sittproblemet kan man helt sonika köpa en badring att sitta på. Det funkar fint.

Om man blivit sydd kan det vara stygn som skall plockas bort, eller så försvinner de av sig själva. Det är faktiskt inte så farligt som det låter men man skall vara snäll mot sig själv och ta det lugnt och stilla. Om man har opererat bort blindtarmen till exempel så är det ju ingen som skulle komma på att inte ta det lite varligt ett tag! Man skall inte ligga på mage osv. Varför är det skillnad när man blivit sydd i rumpan? Jag vet inte hur ni känner men jag tycker att jag är känsligare i rumpan än på magen!

Lös hud kommer man se en hel del av ett tag framöver. Egentligen är det ganska uppenbart att det måste bli lite hud över när bäbisen väl är ute och magen skall återgå till sitt vanliga utseende - eller i alla fall lite närmare det än en stor gravidmage. Men ändå kommer det som en chock! Bäbisen är ju ute, varför försvinner inte magen? Och alla bristningar? Hur kommer det sig att man kan göra stora operationer och få dessa ärr att försvinna men att det är helt omöjligt att få bort bristningar lika effektivt? Svaret är - dessa förbaskade hormoner. En del av oss får inte en enda bristning och andra blir zebror. Orättvist. Men en rättvis sak är att ALLA går omkring och ser gravida ut ett bra tag efter förlossningen. I bästa fall kan man ha gravidbrallorna ett tag. Det är därför så många mammor går runt i mjukisbrallor. Det har inget att göra med att man blir en sunkmorsa bara över en natt. Nu vet ni det alla som säger att -"Herre Gud, måste hon jämt gå omkring i mjukisbyxor?". Ja, det måste hon!

---

Efter det här får vi se om det blir fler eller om jag helt enkelt skall ta mod till mig att ta tag i boken. Fråga är bara - vart vänder man sig???