En vanlig blogg

Nu skall jag berätta vad jag fick hem igår i hettan runt halv två tiden - två helt slutkörda barn. Ett av den större varianten - Emilia, och ett av den mindre varianten - Neo!

De hade varit på Junibacken hela dagen och härjat loss ordentligt! Just Junibacken är ett sådant ställe som man med fördel kan tillbringa många timmar på med Neo. Han gillar att titta på saker och prova lite försiktigt. Det behöver inte vara berg-och-dalbanor och annat som låter mycket och går fort - tvärt om. När Emilia frågade om det var någonting mer han ville göra innan de åkte hem svarade han att han ville sitta i Mumintrollens kök en gång till!



Som ni ser är det allt annat än fartfyllt i Mumintrollens kök - men Neo han sitter där och kollar alla prylarna de har och funderar. Skulle det dyka upp ett Mumintroll skulle han förmodligen smälla av - av rädsla!

Hela Junibacken är för barn - små barn. Emilia är inte speciellt stor, turligt nog, för hon klämde sig in i vartenda litet skrymsle på hela stället bara för att Neo skulle få testa rubbet. Det är ju lite klantigt av Junibacken att de inte tänkt på att man kan sitta i rullstol men ändå vilja åka rutschkanan i trädet till exempel. Men skam den som ger sig - Emilia klämde sig in i det minsta hålet som fanns, av ren och skär vilja! Ungen ska åka rutschkana! Att hon, med Neo under armen, lyckades komma in i det här hålet är banne mig en bragd!



Men båda var glada och nöjda - och åtminstone en av dem dessutom ledbruten!

För att visa lite hur litet allting är så skall ni få se Karlsson på takets hus...Emilia är liksom större än huset och hon är inte så himla stor! Jag vill inte säga att de är helt dumma på Junibacken - men de har lite otur när de tänker! Var det någon som sa "tillgänglighet"???



Som tur var fanns det en och annan pryl som var lite större, så att hon inte behövde vika sig dubbel för att testa. Det är verkligen fint på Junibacken och det här hade jag velat göra när jag var liten - iallafall nu när jag är stor tror jag det! "Jag vill bo i en svamp..."



När man har varit med sin storasyster på Junibacken, ätit glass, ätit plättar, testat varenda liten grej, blivit rädd för piraterna i teatern, suttit i Muminköket, åkt på alla Mulle Mecks grejer, sett stora svampar, klämt sig in i Karlssons hus, legat i Pipps säng, testat hennes toalett och handfat och gud vet - ja, då blir man ganska trött och ser ut så här när man åker hem. Han fick sitta på ett eget säte brevid Emilia - ville inte sitta i rullen alls.



Att ha en storasyster som gör sådana här saker med en - ja det skulle varenda unge ha! Det ger speciella band åt båda håll. Neo dyrkar Milia och Milia har Neo på ett speciellt ställe i hjärtat. DET värmer mitt mammahjärta - massor!!!

Tack, Emilia!