En vanlig blogg

Nu räcket det! Här är det STOPP! Jag har inte kunnat sova i natt - det har blivit alldeles för mycket mammasorg. Nu är det banne mig nog! Har jag inget positivt att skriva kommer jag inte att skriva nåt alls på ett tag. Det här är INTE jag. JAG är GLAD och inte alls en hög med vemod! Jag är en ganska stursk människa.

Jag har låtit mig själv dimpa ner i nån sorts snyftig sörja. Egentligen är jag sugen på att radera halva bloggen - men jag tänker att har jag skrivit det och publicerat så får jag väl stå för det också. Det gör jag men från och med NU är det de här knasiga vinklarna jag tänker i som skall dominera bloggen.

Det händer så mycket skit ändå, så jag behöver verkligen INTE fylla på! Neo kan väldigt mycket. Visst är det toppen att han kan få in stortån i en sladdrig strumpa med EN hand men va fan - ungen pratar om saker han inte borde veta om! Här om dagen satte han in en10 poängare på en granne som böjde sig ner och beundrade hans rullstol med bäbisorden

- "Åhhhh...vikken töööööt lullstoooool du haaaj!"

Neo tittade på gubben och sa:

-"Du är  ju knäpp!"

Så jag menar....nu ska vi fokusera på sådant. Stortåna kan vi fira ändå, men det finns viktigare saker att uppmärksamma! Han kommer säkert att dra på sig en hel strumpa en dag! Vad ska jag göra då? Falla i gråt och supa till? NÄ...nu är det som sagt STOPP!

Mie - välkommen tillbaka. Hej då gnällkärring och felfokuserad tant. Jag har ett barn som är fantastiskt. Jag har faktiskt ett gäng ungar som är OK hela bunten! Trots att en av dem luktar lite skumt mellan varven. Bäst jag säger att det är Mika som luktar....

Idag är Flugan i Oslo och Terapeuten har erbjudigt mig frukost. Jag hinner aldrig äta frukost. Vete tusan hur det går till. Spelar ingen roll hur mycket tid jag har - frukosten får alltid stryka på foten.

Idag ringde jag till dagis och sa att vi skulle bli senare än vanligt. Vi ska vara där klockan 9.00. Endast ett fåtal gånger har vi fixat det. Vi brukar dimpa in vi ca 9.30 - ber om ursäkt för att vi är konstant sena! Bromsklossen heter Mika - hon roar sig med att fixa nyponrosblöjor lagom till varje dag vi skall gå ut genom dörren! Bara att dressa av ungen och byta.

Jag har försökt vänta ut henne. Eller se ut som att vi tänker gå för att lura henne att fixa nypondoften snabbare - men det funkar aldrig. Jag måste liksom ha klätt på Neo, kört ut rullstolen, laddat vagnen, satt på mig jackan och skorna, kolla var nyckeln är - DÅ slår hon till!

Idag kände jag att jag var tvungen att sätta STOPP för allt gnäll INNAN jag rör mig ur fläcken!

Tadaaa - nu börjar vi om. Glöm en massa skit ni läst hittills. Nu är MIE tillbaka. HEJ!!!