-Då skall jag sitta på en egen stol...
Imorse var vi ute i god tid för ovanlighetens skull. Torsdagar = specialdagis = taxiresa kl.8.00. Vi brukar anlända till taxin omkring kl.07.45 med andan i halsen. Men idag fann jag mig gåendes på en gångväg i morgonmörkret redan klockan 07.30!
Vetetusan hur det gick till! Hur som helst gick vi där och pratade lite Neo och jag. Mika satt helt utloggad i vagnen och fattade inte varför vi var ute mitt i natten.
-"Jag vill börja skolan" sa Neo
-"Oj då, det är ett tag kvar men såklart skall du börja skolan sedan" svarade jag
-"Vad skall du göra i skolan då?" frågade jag honom
-"Jag skall lära mig saker och sitta på en egen stol" svarade han
-"Ja, just det. En egen stol. Eller så kanske du kan sitta i din rulle vid bänken" sa jag utan större eftertanke.
-"Nej" sa Neo
Sen sa han ingenting mer på en liten stund och vi promenerade vidare i morgonmörkret. Efter en liten stund sa han
-"Jag vill lära mig att gå"
-"Vad bra! Vad skall du göra när du kan gå då?" undrade jag
-"Då skall jag sitta på en egen stol i skolan....."
Där och då stannade tiden ett slag. En sådan liten sak att kunna sätta sig på sin egna stol vid bänken i skolan - är inte alls en liten sak. För honom betyder det massor. Han har redan räknat ut att han måste kunna gå, eller iallfall stå för att kunna genomföra det. Det är hans mål. Att kunna. Att kunna som alla andra...och han är 4 år.
Om det är hans mål så är det också mitt. Ta mig sjutton om inte ungen skall kunna gå när han börjar skolan! Vi har 2 år på oss. Iallafall skall han kunna ta sig från rullstolen till den vanliga stolen vid skolbänken - om det så blir det sista jag gör!
Vetetusan hur det gick till! Hur som helst gick vi där och pratade lite Neo och jag. Mika satt helt utloggad i vagnen och fattade inte varför vi var ute mitt i natten.
-"Jag vill börja skolan" sa Neo
-"Oj då, det är ett tag kvar men såklart skall du börja skolan sedan" svarade jag
-"Vad skall du göra i skolan då?" frågade jag honom
-"Jag skall lära mig saker och sitta på en egen stol" svarade han
-"Ja, just det. En egen stol. Eller så kanske du kan sitta i din rulle vid bänken" sa jag utan större eftertanke.
-"Nej" sa Neo
Sen sa han ingenting mer på en liten stund och vi promenerade vidare i morgonmörkret. Efter en liten stund sa han
-"Jag vill lära mig att gå"
-"Vad bra! Vad skall du göra när du kan gå då?" undrade jag
-"Då skall jag sitta på en egen stol i skolan....."
Där och då stannade tiden ett slag. En sådan liten sak att kunna sätta sig på sin egna stol vid bänken i skolan - är inte alls en liten sak. För honom betyder det massor. Han har redan räknat ut att han måste kunna gå, eller iallfall stå för att kunna genomföra det. Det är hans mål. Att kunna. Att kunna som alla andra...och han är 4 år.
Om det är hans mål så är det också mitt. Ta mig sjutton om inte ungen skall kunna gå när han börjar skolan! Vi har 2 år på oss. Iallafall skall han kunna ta sig från rullstolen till den vanliga stolen vid skolbänken - om det så blir det sista jag gör!
Kommentarer
Postat av: Tatl
Åh, den här bloggen är så fin! Vill ni så kan ni!
Postat av: Asa
Vilken underbar liten pojke med en underbar mamma. Det kommer gå, kombinationen av er två kommer klara det ni föresätter er. Det känns i varje ord du skriver, låt ingen eller inget hindra er.
Postat av: A
Jag är INTE den siste att skriva under på att om Neo vill "gå" till sin bänk så kommer han att göra det!
Det var sååå mysigt att ha honom på "besök", känslan när han säger - Heeej A! Jag saknar dig!!!
Kunde inte annat än att låna med honom ner till oss och bara mysa... Klapparna på ryggen och goset i mitt hår... Ja, det är sådant som bara han kan! Vi hade en toppen stund och det var nog något som både han och jag behövde....
Kram
Postat av: Heléne
Ni är fantastiska!
Trackback
