Kompisar...vilket fint ord!

Kompisar är ju inte alltid så lätt att skaffa. Även om man är ett helt vanligt barn. En av de stora rädslorna hos oss föräldrar till funktionshindrade barn är att de skall bli utan vänner. Att ingen skall vilja eller våga vara vän med dem på grund av deras annorlundahet. Att de skall förbli ensamna. Därför blir glädjen dubbelt så stor när det väl sker.

Idag hade Neo fått ett litet omsorgsfullt inslaget paket med texten " Till Neo från Maja". Ett vackert litet grått presentsnöre prydde utsidan med små slingringa knorrar längst ut. I paketet? En teckning av en kompis! Bilden behöver ingen förklaring. Den visar på sitt eget vis vilka känslor som ligger bakom den. I sitt enkla språk visar den allt vad vänskap är...



Mitt mammahjärta tog ett extra litet glädjeskutt! Bilden visar dessutom två glada barn som håller varandra i handen. Den med långt hår är Maja. Söta Maja som går på andra avdelningen och som alltså tagit Neo under sina barnavingar. Den lilla glada figuren som är brevid Maja är med andra ord Neo. Med ett stort leende mitt i ansiktet.

Och ser ni en annan sak? De är helt lika dana. Ingen rullstol. Inga annorlunda ben eller någonting annat. Bara helt lika....

Om Neo blev glad över teckningen, vilket han blev, så är det ingenting mot vad jag blev! Mitt Barn har en kompis som ser på honom som vilket annat barn som helst. De är kompisar.....

Kompisar.....vilket fint ord!

Kommentarer
Postat av: marie

åå blir helt rörd! ja det är en av de många saker man oroar sig för ibland helt i onödan!

2009-11-11 @ 18:05:28
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: Heléne

Känner så väl igen din oro och blir glad av ditt inlägg.

2009-11-11 @ 20:18:19
URL: http://www.pasda.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0