Tack alla

Just nu är jag inne i en period när jag inte kan tänka. Inte sortera och inte strukturera. Jag får många fina kommentarer. Tack så mycket. Med det här inlägget vill jag bara be om ursäkt för att jag inte just nu har förmågan att svara på dem.

Jag vet inte men jag är sådan att om någon visar mig medkänsla blir det jobbiga ännu sannare och det orkar jag inte med. Som när en person ville ge mig en tröstande kram när jag kom till dagis med Neo. Jag menar inte att vara avvisande - jag skulle bara inte stå upp om jag tog emot kramen. Och just nära mina barn har jag inte råd att inte stå upp. Så om jag skulle svara på varje fin kommentar skulle jag just nu åka lite längre ner i avgrunden och jag behöver långsamt klättra uppåt. De hjälper mig att klättra men att svara klarar jag inte.

Jag är tacksam för all tröst så många vill ge. Inte visste jag att så många runt omkring mig tänker på mig ibland. Det värmer. Fortsätt gärna lämna komentarer - de stärker. Även om det just nu ser ut som att jag inte bryr mig om dem kunde inget vara mer fel. Det är precis vad jag behöver. De som inte vill bli publicerade här blir inte det. Alla kommentarer ses av mig först och säger man att man inte vill "läggas ut" på nätet slipper man. Det är ett bra sätt att kommunicera.

En speciell person får gärna höra av sig igen - jag själv har inte kraften. Jag tror att du vet vem du är. Du förstår precis situationen.

Tack alla. 


Kommentarer
Postat av: Madeleine

Var sak har sin tid, blogga när du vill o har lust, lova bara att inte sluta skriva för det skulle vara slöseri med resurser.

Kram/M

2009-11-06 @ 12:49:13
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: Kicki

Kraaaaaam

2009-11-06 @ 21:39:17
Postat av: No 1

Att själv dra hela lasset är svårt, du måste få tycka synd om dig själv ibland! Det gör jag, trots att jag har det bra nu. Bamsekram!

2009-11-06 @ 23:39:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0