Tack för att jag slapp!
Otaliga är alla föräldrarmöten jag suttit på genom åren. Många gånger med samma innehåll. Bara ett fåtal av dem har varit det första. Med det menar jag första gången man ser föräldrarna till de andra barnen. Det första föräldrarmötet i en klass, eller grupp, eller dagis eller vad det nu månne vara. Detta första möte då man förväntas presentera sig och sitt barn. Det skall väljas klassföräldrar och kassörer och fan och hans moster. Vet ni hur trött jag är på föräldrarmöten!? Om jag säger att vi har 6 barn så kanske ni förstår...
Men så igår var jag med om någonting annat. Ett föräldrarmöte på Neos specialdagis där han skall gå varje torsdag - fredag den här terminen. Jag kom dit i tron att det här var ytterligare ett av alla dessa första möten. Presentera sig själv. Presentera sitt barn. Jag är så trött på att presentera mitt barn - allra helst att berätta om Neo kors och tvärs. Så trött på det att jag skickar Nicke på alla dessa föräldrarmöten för han verkar ha ett presentationsfilter som aldrig mattas av. Igår gick jag för att jag kände att jag behövde komma ut ur huset - även om det var till ett föräldrarmöte. Så desperat var jag!
Där satt vi runt ett bord. Föräldrar i samma situation och ingen - absolut ingen av oss varken ombads eller behövde presentera våra barn! Tack snälla för det. Visst, jag fick säga vem jag var och de andra också. Våra namn och vem vi var mamma eller pappa till men sen behövdes inget mer. Det var nog så! Inte heller var det någon av oss redan väl prövade föräldrar som behövde bli klassförälder, kassör eller någonting annat som kräver ytterligare engagemang.
Bara det lilla - att slippa behöva berätta om vad våra barn har för diagnos, tillkortakommanden, problem eller styrkor - bara det gjorde hela kvällen! Tack igen Stadshagen för att jag slapp. För att vi alla slapp!
Här är en bild på en liten kille som under stort allvar håller i sig i bussen och är på väg till vad han kallar "roliga dagiset" - specialdagiset. Wall-E kan inte åka buss så det är den vanliga rullen som gäller.
Men så igår var jag med om någonting annat. Ett föräldrarmöte på Neos specialdagis där han skall gå varje torsdag - fredag den här terminen. Jag kom dit i tron att det här var ytterligare ett av alla dessa första möten. Presentera sig själv. Presentera sitt barn. Jag är så trött på att presentera mitt barn - allra helst att berätta om Neo kors och tvärs. Så trött på det att jag skickar Nicke på alla dessa föräldrarmöten för han verkar ha ett presentationsfilter som aldrig mattas av. Igår gick jag för att jag kände att jag behövde komma ut ur huset - även om det var till ett föräldrarmöte. Så desperat var jag!
Där satt vi runt ett bord. Föräldrar i samma situation och ingen - absolut ingen av oss varken ombads eller behövde presentera våra barn! Tack snälla för det. Visst, jag fick säga vem jag var och de andra också. Våra namn och vem vi var mamma eller pappa till men sen behövdes inget mer. Det var nog så! Inte heller var det någon av oss redan väl prövade föräldrar som behövde bli klassförälder, kassör eller någonting annat som kräver ytterligare engagemang.
Bara det lilla - att slippa behöva berätta om vad våra barn har för diagnos, tillkortakommanden, problem eller styrkor - bara det gjorde hela kvällen! Tack igen Stadshagen för att jag slapp. För att vi alla slapp!
Här är en bild på en liten kille som under stort allvar håller i sig i bussen och är på väg till vad han kallar "roliga dagiset" - specialdagiset. Wall-E kan inte åka buss så det är den vanliga rullen som gäller.
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Tack själv för att Du kom.
Neo har varit en superman idag, han trollade, han skrämdes på skoj och han använda båda sina händer hur bra som helst när han höll på med bollar, båtar och tärningar. Riktigt riktigt kul att se!!!
/Mikaela, Sjukgymnast Stadshagen
Postat av: marie
så oerhört skönt att slippa berätta samma historia om och om och om igen!
Postat av: Imsa
Hej igen! Vad har Neo för vanlig rullstol? Vi håller på med införskaffning via habiliteringen men dom har inte så stor vana av rullstolar för småttingar. Vår Victor är 83 cm lång och väger ynka 9,5 kg. Vi har önskat oss en Panthera Bambino med körbåge, en 20".
Trackback
