Vackrare än så blir det inte

Flera tusen människor och ändå ser jag dem inte. Jag är totalt utlämnad och blottad rakt in i själen. Orden träffar mig mitt i hjärtat. Rakt i sinnet utan att jag kan värja mig. Jag VILL inte värja mig. Från mitt innersta kommer tårarna med alla gömda känslor. All smärta, all glädje en tår kan rymma..och jag njuter. Ingenting i hela världen kan få mig att gömma mig för det som öppnar min själ o släpper loss floden. Inte ens den som kommit att betyda absolut ingeting kan hejda att jag bland tusentals människor ändå är helt ensam - ensam nog att strunta i tårarana som rinner längs mina kinder. Tacksamt och förbluffad av styrkan tar jag emot det som är tårarnas upphov - Andrea Bocelli. När han avslutar med "Con te partiro" gråter jag...gråter o njuter. Vackrare än så blir det inte. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0