Någons vuxen - good or bad?

Imorse svepte jag förbi TV'n lite snabbt i min färd mot att få på mig kläder. Liksom i förbifarten hörde jag meningen

-"Kolla in min vuxen".

Den fick mig att stanna på fläcken och fnissandes kolla in vad det var. Tänkte att det där var ju roligt - "kolla in min vuxen" liksom...he he, vad de kommer på saker. Vad det var? Jo, ett barn vars mamma skulle visa ett trick.

Mamman var förringad från att vara mamma, till att bara vara "min vuxen". Iallafall i mina öron. Känns det igen? Nähä, men om jag säger "mitt barn" då? Hur ofta säger man inte det? Kolla in mitt barn. I de orden ligger det kärlek, stolthet, ja en massa saker. Iallafall när jag smakar på orden "Mitt Barn". I "kolla in min vuxen" låg det just ingenting. Typ som ett husdjur. Kolla in min hund, liksom.

Jag slutade fnissa och började tänka istället. Kan det vara så att jag har fel? I såfall ligger det ju lika mycket kärlek i "min vuxen" som i "mitt barn". Eller hemska tanke, om jag fortfarande har fel, men åt andra hållet - det ligger lika lite kärlek i "mitt barn", som i "min vuxen". Kanske är det så i barnets öron?

Barnet har bara blivit barn. Det kanske inte alls bara vill vara barn. Det kanske vill vara dotter eller son. Eller flicka eller pojke. Eller Mika eller Neo. Kanske inte alls är intresserad av att vara neutraliserad till ett barn utan större identitet än så? Flickor kanske vill vara flickor och inte bara döttrar, eller ännu värre, bara barn? De kanske inte alls känner stoltheten vi känner i ordet barn.

-"Alla barn skall få vara barn."

Fy vad jobbigt att höra det om jag vore barn och det var så som jag tänker ovan. Skulle bli helt galen! Låt mig vara jag! Låt mig vara kille eller tjej. Ge mig rosa trosor när jag fyller år för jag vill ha det. Eller en borrmaskin. Jag vill inte bara vara ett barn - vilket som helst! Jag är JAG.

-"Äh, släng åt dem lite godis, det brukar barn gilla"...

Hallå? Tala om att generalisera en hel grupp bara på grund av att de är yngre än ett speciellt antal år. Jag är Neos "vuxen"...och någras till. Känns lite B på något sätt. Jag är en funktion och det var allt. Å andra sidan - om jag helt feltolkade - så skulle jag vara stolt över att vara någons "vuxen".

Vet ni vad jag tror? Allt ligger i mottagarens öron. Om du har goda erfarenheter av att vara barn. Om du har förstått att det ordet är fullt med kärlek - då kanske det är helt OK, och kanske till och med lite lyxigt, att vara "mitt barn". Det är när du INTE vet det som det blir nåt annat...

Det är bara vi vuxna som kan visa barnen att det är så. Stort ansvar. Själva har vi fått våra värderingar någonstans ifrån. Kanske redan som barn, eller kanske nu som vuxna. Är du "bara" en vuxen  utan större identitet än så, eller känner du kärleken i ordet?

Någons vuxen - good or bad?



Jag ställer stolt upp på att vara även hennes vuxen - och jag hoppas att hon ställer upp på att vara "Mitt Lilla Barn"...med tofsar och allt!


Kommentarer
Postat av: Heléne

Good! Tack för dina ord till mig. Jag mailade dig, hoppas det kom fram. /Heléne

2010-04-18 @ 09:05:49
URL: http://www.pasda.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0