En vanlig blogg

Jag läste någonstans att barn använder de ord vuxna runt dem använder. Låter ju inte som att det var rocket sience direkt att komma på det! Det artikeln menade dock var att barn använder orden utan den vuxnes värdering och betydelse. De liksom bara använder orden för att de finns, på något sätt.

Det blev jag varse när jag skulle ta Neo på toaletten. Vi lekte med bilbanan när han meddelade att han höll på att kissa på sig. Vi fick lite bråttom och kutade iväg. När han sitter där säger han till mig

-"Mamma, vi kan väl leka mer med bilbanan om jag kommer ut härifrån?"...

-"Vad menar du OM du kommer ut härifrån. Såklart att du kommer ut härifrån" svarade jag honom

-"Ja, men om jag kommer ut kan vi väl leka mer med bilbanan?"

Han tittade konstigt på mig och sedan var det inte mer med det. Lite senare var det dags igen. Lite mindre brådis den här gången så vi passade på att träna gång dit. När vi närmade oss dörren såg jag att han blivit så lång att han skulle kunna öppna dörren själv. För första gången öppnade han toadörren själv - och stängde! Glad som en lärka säger han till mig med sina blå glittrande ögon i mina

-"Jag kan väl öppna dörren igen om jag är klar mamma?"

DÅ fattade jag att han inte alls menade OM...utan NÄR. Skruttis.