En vanlig blogg

Funderar på att bjuda in den här doktorn som dömde ut Mitt Barn som nyfödd prematur med hjärninfarkt. Varför? Jo, för att idag har lille herrn gått själv med lära-gå-vagnen med syster i ca 15 meter...han skulle bara veta, den gode doktorn!

Nu är det ju så att Neo korsar benen när han går, så jag hasade efter med en fot mellan hans ben när han gick, men gick och höll i sig - det gjorde han alldeles själv! Ha!

Naturligtvis hade jag inte kameran i närheten. Inte ens mobilen. När jag väl fick tag i den hade Mika smitit och Neo var lite trött och började vissna. Men jag fick iallafall den här bilden. Jag stödjer hans höft för han började bli lite vinglig.



Men det syns iallafall att han är på väg att lyfta högerfoten. Envis som en liten gris ville han fortsätta. Jag är inte den som är den, så vi fortsatte ett litet tag till. Fast nu fick jag hålla i handtaget över hans händer så att han kände att jag var med. Samt en fot mellan hans ben. Där gick han, visserligen sakta och kanske inte helt kontrollerat men ändå...och jag skuttade efter på ett ben hållandes i handtaget. Det skulle man haft på film!

Vi har dessutom hunnit med att åka snowracer. Det är ju buskul. Jag tryckte helt sonika på båda ungarna på racern och drog iväg. Neo håller i sig för glatta livet och Mika skiner som en sol!



Ett par varv i backen - som tack och lov var upplyst eftersom solen hade gått ner. Sedan bar det av till affären. Turligt nog skulle jag bara ha lite välling....vagnen blev helt proppfull av barn nämligen!



En mysig söndag med stora framsteg. Precis vad jag behövde sista dagen någonsin som barnledig! Imorgon börjar jag jobba igen...inte utan att det är lite nervöst. Jag ser fram emot det faktiskt, även om det är lite vemodigt att den här bäbistiden är förbi. Den allra sista bäbistiden i mitt liv! Nu väntar framtiden på mig...på oss.

Se upp, för här kommer vi!