En vanlig blogg

Idag, i morse, gjorde Neo en gigantiskt stor landvinning! Ha i åtanke att den här killen var helt utdömd av läkarna. Han skulle till exempel aldrig bli torr. Det är det länge sedan han blev - flera år faktiskt. Så hände då det idag som för Neo var otroligt stort. För mig med, men mest för honom.

Han fick gå på toaletten helt själv! Jag satte naturligtvis dit honom men sedan fick han en liten pall att hålla i så att han inte skulle trilla bakvänt ner i toalettstolen - och sedan gick jag ut! Bortmotad med orden "jag vill vara ifred". Puttade till dörren och lämnade honom ensam.

Jag riktigt såg lyckan i hans ögon. Lyckan över att få vara helt ifred i detta privata sammanhang. Någonting som för de flesta är en självklarhet. Även om man snart bara skall fylla 5 år. Plötsligt var han en individ som hade rätt till att få bli lämnad själv på toa. En individ som också kunde få den här rätten infriad.

En mycket stolt liten röst ropade på mig efter en stund

-"Mamma, jag är klar nu!"

Blicken i de ögonen som mötte mig var så stolt, så självständig och nöjd. Han kände sig oberoende rakt in i själen, mitt i centrum av sig sitt innersta var han en helt fristående person. Fri från hjälp. Fri från mig. Ett stort leende på läpparna strålade mot mig när jag klev in.

-"Så här vill jag göra varje dag från och med nu!"

De orden är som ljuv musik i mina öron. Uttalade av en liten utdömd person som inte är medveten om vilket litet mirakel han är - vilket stort mirakel han är. Mitt Barns röst i mitt badrum som sa:

-"Jag vill vara ifred"...