Bullshit!
Innan Neo tänkte jag inte mycket på det här med hur handikappanpassad min omgivning var, och nu ser jag inget annat. Där kommer jag till en yttepyttlig liten flygplats till denna sydsvenskal stad. Ditflugen i en yttepyttig liten flygmaskin. Tror ta mig tusan att det inte funnits en enda liten chans att trycka in Walle-E i bagaget där. Jag kan ha fel, men ett litet plan var det iallafall.
Sedan kom jag till hotellet inne i staden. Tänkte låta bli att tala om vilket. Ytterdörren ligger 5 stentrappsteg upp och är ca 70 cm bred - trappan också. Jag kom knappt upp med väskan jag släpade på. När jag väl fått upp den för alla stegen kom jag knappt in genom dörren med den. Inte en enda liten rullstol hade kommit in där kan jag meddela.
Ramp? Nepp! Dörröppnare? Nepp! Å hej, ta i. Putta hårt i dörren med en smälltjock väska i ena handen.
Så var jag äntligen inne i lobbyn. Checka in. Vassego, rum nummer 213. Tack tack. Hur kommer jag dit? Jaha, två trappsteg till. Upp till hissen.
Trycker på hissknappen. Orkar inte gå upp för trapporna. Tung väska. Orkar fasiken inte släpa den ett enda trappsteg till.
Nu kommer hissen. Va? Är det här en hiss? Liknar mer en cigarrlåda. Om jag backar in och tar väskan med mig kanske det går. Undrar hur familjen bakom mig kom in i lobbyn...de har barnvagn. Hoppas att de inte bor på en våning som nås med hiss. Mamman ser ut som att hon vill klippa till receptionisten...pappan ser ut som att han vill åka hem. Barnet skriker. Jag hoppar snabbt in i hissen.
Vilken jäkla tur att jag inte hade Neo med mig. Vi hade aldrig kommit in i lobbyn ens!
Men kolla, vilket gulligt litet rum. Säng där, TV, badrum. Men var skall jag göra av väskan? Den står i vägen överallt. Jag lägger den på sängen. Vilket smalt rum. Jag kollar duschen. Lika litet. Hur duschar man här om man inte kan stå? Det gör man inte. Spelar ingen roll i och för sig, för man kommer ändå inte upp till rummet....
Nu börjar jag bli lite förbannad. Tänker på barnvagnsfamiljen och undrar var de skall ställa vagnen? I duschen? I sängen? Fast de kanske har ett annat sorts rum?
Det pratas mycket om tillgänglighet. Pft...säger jag bara. Vi har inte nått ända fram förns det bara är så att man inte ens behöver tala om att man sitter i rullstol, utan att när man kommer så funkar allting ändå! Man kommer in i hotellet. Man kan åka hiss. Man kan vända rullstolen i rummet och faktiskt dessutom komma in i där. Man kan använda badrummet och så vidare. För att det är till för alla.
Till för ALLA! Vit och svart. Kort och lång. Lockig och spikrak. Tjock och smal. Funktionshindrad eller inte. För ALLA.
Då och inte en enda sekund tidigare är det tillgängligt.
Där satt jag på ett hotellrum i södra Sverige och var förbannad. Inget mot vad jag varit om jag kommit med barnvagn, eller - ännu värre - Neo.
Jag fattar också att man inte kan bygga om allting i hela världen, men snacka inte så jäkla brett om hur duktiga vi är på det här i Sverige då! Vi är bättre än många andra länder ja, men av snacket att döma skulle vi vara helt grymma.
Det enda grymma i det här är att vi hånfullt spottar en stor del av befolkningen mitt i ansiktet. Inga armar, inga kakor...
Nu vill jag skriva en två meter lång svordom - men det gör jag inte. Jag tar ett djupt andetag. Kontrollerar med min interna assistent om vad man får/kan skriva utan orsaka hicka hos läsaren. Vi kommer fram till ett litet fegt ord:
Bullshit!
kan säga att du inte är ensam om de tänket!
Japp, så är det, välkommen till ett sverige för alla....not. Det finns anledning till att jag alltid dubbelkollar tillgänglighet trots första löfte om att det är ok. Det är väldigt vanligt att när jag frågar om det finns trappor få till svar: Nej, det är bara två stycken. ?????. Hur tänker de där? Ofta är det badrum med tröskel, badkar utan avloppsbrunn på golvet som gör det omöjligt att duscha sittande på toaletten. Å dessa jävla heltäckningsmattor som gör att rullen känns som om den väger 100 kg. I vintras var vi på ett hotell utan nattpersonal o när vi kom tillbaka dit efter middag på stan hade de tagit ur nyckeln till trapphissen i entren....för att den inte skulle bli snodd. Tack för det sa maken efter att ha lyft först mig sen rulledottern uppför 8 trappsteg. Det finns galet mycket att åtgärda för det mesta är otillgängligheten okunskap men ibland snålhet o brist på förståelse.
