Coolast i stan, grabben!

Första gången det kom små snöflingor nedsinglades från himlen spred sig ett litet fniss i mitt hjärta. Jag blev så där fånigt glad av ingenting. Som ett barn. De flingorna försvann lika fort som de dök upp.

Nästa gång det begav sig, häromdagen ni vet när den första snön drabbade oss med trafikkaos och det gamla vanliga som följd, då blev jag inte lika glad måste jag erkänna. Varför? Jo, för att då stod jag där med en liten kille i elrulle som inte kom någonstans!

Jag fick putta 80 kg Wall-E upp för backen på dagis, och den är inte så vidare brant. Från garaget till dörren fick jag också skjuta på här och var för att hjulen spårade fast i snön och kom inte loss. Visserligen vet jag ju att snö + elrullstol = @#&[email protected] att det var så här jävligt hade jag glömt.

Sedan slog det mig att däcken som sitter på Wall-E förmodligen slitits en del sedan förra vintern. Kanske kunde det tänkas finnas vinterdäck? Det är ju ändå så att vi bor i ett land som inte har sommar hela tiden direkt. Nog skulle det väl vara så att de som tillverkar de här små rullstolarna har tänkt på det och sett till att det finns vinterdäck? Nepp. Så var det inte.

Det visade sig att det finns till större modeller, men elrullar till små barn har inte den finessen. Nähä. Varför inte det då? Hur gör barn som kör elrullstol på vintern då? Finns det ett gäng vältränade föräldrar som puttar elrullar genom snöhelvetet år ut och år in? På den frågan kan jag svara: Japp, det finns det.

Men jag gav mig inte. Tänker inte ha en tvååring under armen och 80 kg elrullstol i den andra en hel vinter. Inte en gång till! Så föll det sig så att vi ändå skulle till hjälpmedelscentralen och då passade vi på att be dem kolla om det inte fanns ett par nyare däck iallafall som vi kunde få istället för att åka bananskal fram till mars - april. Det känns inte helt säkert att stå mitt i en vägbana och hoppas att vi hinner över vägen innan en bil kommer och kör över oss bara för att vi inte kommer någonstans. I det perspektivet handlar det om säkerhet. Hade de inte med den parametern när de tillverkade minielrullar?

De tog med sig Wall-E ned till verkstaden för att se vad de kunde göra, medan vi gjorde det vi var där för att göra. Prova ut en rollator. Tillslut kom teknikern upp med Wall-E igen - iförd nya däck! Inte vinterdäck förvisso, men ändå nya däck!

När jag såg dem insåg jag hur slitna de gamla varit. De här hade ju spår! Glad i hågen åkte vi därifrån. Gud vad skönt, nu skulle jag slippa putta ungen genom snöslabb och is. Sedan smälte snön och jag vet fortfarande inte om de här funkar bättre! Men jag tror absolut det. Tack snälla hjälpmedelscentralen för att vi fick nya "fötter" till Wall-E.

En direkt bieffekt av de nya däcken var att Wall-E fick ett mycket bättre grepp även i asfalten. Neo hittade en liten fläck snö som han skulle testa de nya däcken i - han tog rejält med fart och vet ni vad som hände? Ungen for ur snöfläcken med värsta bredsladden! Han skulle bara svänga ut ur snön och i den tvära svängen kom han i fullt racerbilsmanér med gnissel och allt.

-"Mamma såg du! Jag sladdar!" 

Han for som en pil tillbaka över snöfläcken för att göra om hela proceduren. Ingen sladd. Han fick inte till det igen, men var ändå så där glad som bara en liten kille kan vara över att kunna sladda. Med glitter i ögonen tittade han på mig och sa:

-"Mamma, nu är jag rätt cool, va?"

-"Coolast i stan, grabben! Absolut coolast i stan", sa jag och torkade en liten tår i ögonvrån.



Kommentarer
Postat av: Madde

Coolaste killen i sta'n! Nu fick jag också en tår i ögat. Skrattade gott när jag läste förut om din natt i manchestersoffan! :-)

2010-11-15 @ 11:05:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0