Lite murbruk

Mitt i natten vaknar jag med ett ryck. Jag hör gråt. Hjärskärande gråt. Lyssnar i mörkret. Knäpptyst. Bara ett tyst susande från ventilationen. Vems är sorgen och smärtan jag hörde?

Jag vet att jag är ensam hemma. Ingen här. Lägger mig ned igen. Sluter ögonen. Känner en hand som stilla klappar mitt hår. Så ja. Shhhhh. Du är trygg här. Skyddad. Innan jag somnar igen förstår jag att gråten jag hörde är min egen. Smärtan är min. Tårarna på kudden är mina. Handen som lugnar är också min.

Om hon ändå kunde ge sig! Den där ledsna själen. Jag får ta hand om henne. Uppenbarligen klarar hon sig inte utan mig. Men hon kunde åtminstone låta bli att väcka mig mitt i natten. Jag är ju där. Ser hon mig inte? Måtte vara rejält blind!

På morgonen är hon borta. Kvar finns bara jag. En ny dag. Någonstans där i bakgrunden lurar hon. Dyker fram när jag minst anar det. När jag fått en "överdos" av det förflutna. När en liten spricka i muren plötsligt dyker upp. Innan jag hinner täta den har hon hunnit smita ut. Men bara när det är mörkt. När jag inte är på min vakt. Då passar hon på.

Jag skall skaffa lite murbruk. Frågan är bara - var tusan hittar jag det?







Kommentarer
Postat av: Madeleine

Murbruk? Det är en kombination av närhet, omtanke o medkänsla från nära o kära.

2010-11-05 @ 08:53:51
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: Mie själv

Madlar - det var just det...

2010-11-05 @ 18:00:38
Postat av: Lena

Känner igen känslan...

2010-11-26 @ 10:44:57
Postat av: Mie själv

Lena - försvinner den? Länge sedan jag "såg" dig! Allt bra? Hoppas det. Du, som jag, svär väl över snön varannan dag. Idag var den OK för vi åkte pulka.

2010-11-27 @ 13:04:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0