En vanlig blogg

I går var jag på en snoffsig tillställning - "dagens hetaste varumärken". Man kan säga att olika representanter från den svenska detaljhandelns aktörer hade samlats för att berätta om sin verksamhet. De flesta framgångsrika och stora, andra uppstickare som tagit utrymme i det ständiga bruset och lyckats sticka ut.

Några fick berätta om sina framgångssagor, tex IKEA. Det måste vara ganska tacksamt att få berätta om IKEA. De verkar vara en del av samtliga svenskars liv på ett eller annat sätt. Att vara så stor förpliktigar.

Det berättades om företagets värderingar och hur dessa praktiserades ut i varenda liten beståndsdel i företaget. Samhälls- och omvärldsansvar. Möta människor där de befinner sig. Toppenbra allting. Alla lyssnade andäktigt och tog in det som berättades.

Mitt i allt det duktiga, stora och fina som skall ut i varje beståndsdel fick jag lusten att ställa frågan:

-"Varför kan inte min son, som åker rullstol, också få möjlighet att leka i era interiörer? Eller varför kan inte han också få kunna bli inlämnad i barnhörnan och leka och rita? På vilket sätt möter ni honom där han befinner sig?"

Jag ställde inte frågan, men jag fortsatte mina funderingar. Hur är det egentligen att gå på IKEA med rullstol? man kommer in i varenda hiss, inga problem. Bara det att det finns hissar överallt är ju bra. Det finns ramper till varenda avdelning, men....

- det går inte att köra in en elrullstol i interiörerna på barnavdelningen

- det går omöjligen att ta sig igenom de roliga hemliga kryphålen som finns mellan interiörerna om du inte kan gå

- det finns inga lektält som du skulle kunna köra in en rullstol i, dörren är för smal och för låg

- om du skulle vilja prova soffor och fåtöljer måste du först ta dig in i havet av soffor, för att inte tala om att prova sängar

- skulle du vilja prova köksmöbler måste du be någon flytta på alla stolar så att du kommer fram

- det går inte att komma in de små lägenheterna de byggt upp som inspiration. Eller fel, du kommer in men inte ut för det går inte att vända. För trångt.

- det går inte att stå i kö i restaurangen för du kommer inte in mellan staketen och svängarna är för tighta

- det går inte att leka i barninlämningen för det är inte handikappanpassat. Vet inte ens om de skulle acceptera att jag lämnade Neo där att leka en liten stund...även om han kom in genom grinden menar jag.

- Alla leksaker man får provleka med på barnmöbelavdelningen ligger på golvet. De som mot förmodan finns på bord sitter fastmonterade...

- om du vill äta din korv/läsk/glass/bulle/pizza vid ett bord efter avslutad handling går det inte för det finns bara ståbord. Då måste du tillbaka till restaurangen

- MEN...du kan parkera, du kommer in i huset och det finns handikapptoaletter

Det är väl ungefär så roligt det blir när man skall gå på IKEA med rullstol. Vuxen eller barn. Du kan parkera, du kan åka hiss, titta på saker på avstånd  - och du kan gå på toa.


IKEA gör fantastiskt många bra saker för utsatta barn. De har kommit långt i förhållande till andra vad gäller handikappanpassning och tillgänglighet. Det kan jag inte ta ifrån dem. Men...

...vi vill också leka i bollhavet.