Försätta berg!

Ibland blir jag lite sådär framgångslycklig. Ni vet, man blir bara så himla glad över ett framsteg. Problemet är att jag inte har vett att liksom vila i framgångslyckan. Nej, då skall jag liksom smida medans järnet är varmt och hitta på nästa grej som kanske kan framkalla känslan igen. Vem vet, vi lyckades den här gången - det kanske går att göra igen?

Vore det inte bara ganska skönt om jag kunde gå omkring och vara så där glad ett tag utan att nästa idé hoppar på mig? Inte då. Nu har det nämligen poppat upp en tanke som jag vet att jag kommer att testa. Det är bara en tidsfråga. Så fort jag har klart för mig hur det skall gå till rent organisatoriskt så vet jag att jag kommer att testa, även om jag intalar mig att jag kanske skulle vänta lite.

Nästa idé är att nu när han ändå kan åka skridskor, på sitt eget lilla vis, så borde han också kunna åka skidor! Också det på sitt eget lilla vis. Slalomskidor måste det bli för annars måste man kunna koordinera armar och ben. Samt stå. Han kan inget av det.

Nu undrar ni om det inte har gått en säkring i mitt proppskåp och om jag ändå inte borde sakta ner lite i backarna. Det undrar jag också, men min hjärna och jag är liksom inte riktigt överens och jag vet av erfarenhet att min hjärna vinner. Tillslut. Har en idé slagit rot så har jag inget att sätta emot. Bara att hänga på.

Då radar vi upp problemställningen:

Han kan inte stå
Han kan inte ens hålla balansen
Det lutar nedåt
Han kan inte använda stavar
Han kan inte åka lift
Vi har inga skidor

Å andra sidan:

Han är stel som en pinne - det betyder att han står där jag ställer honom om han har stöd
Han kan stå mellan mina ben
Pjäxor är en effektiv ortos
Jag är en jäkel på att åka skidor
Jag är dum nog att testa
Neo är en kille som är med på allt kul
Skidor kan man hyra

Alltså:

Kan jag bara få ned hans fot i en pjäxa så har vi löst den biten
Kan jag bara lösa liftproblemet så behöver jag inte bära honom upp för backen
Kan jag bara få tid med Neo utan Mika så kan jag fokusera på honom
Vi behöver inte åka värsta offpisten, utan en lagom platt barnbacke räcker gott och väl

Jag skall fila på det här ett tag. Må hända blir det inte på den här sidan sommaren, men det kommer en vinter till. Var så säker!

Jag vet att det finns en specialskidskola som heter Total skidskolan eller någonting liknande. De kör specialkälkar och annat kul, men jag vill att han skall få känna hur det är att göra saker på riktigt liksom.

Nåja, bli inte förvånade om ni ser en galen mamma som rullar ut sin lille son i elrullstol i backen, klämmer på honom ett par skidor och drar iväg! Det är bara vi. På jakt efter framgångslycka. Snälla, ring inte polisen eller soc - allt är i sin ordning. Nästa gång ni ser oss sitter vi på after skin och pratar om dagens äventyr.

Vad vi skall göra när vi har testat skidor vet jag inte. Bestiga berg, eller ännu bättre - försätta dem!



 


Kommentarer
Postat av: Madeleine

Låter som en himla bra idé! Mikan och jag kan stå i "målfållan" och ta emot er. Säg bara till när så fixar vi det.

2011-01-21 @ 09:01:55
Postat av: madlar

Sitski? Då slipper du riskera att knäcka ryggen.

2011-01-21 @ 09:50:18
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: Mie själv

Madlar - jag tillhör släktet som gärna bryter ryggen för att först testa vad som är möjligt. Först när ryggen är av testar jag steg 2. Förnuftet säger "är du skvatt galen?" och det andra säger "det kan du ge dig på, nu kör vi!"...



Madeleine - Snällt av dig att erbjda dig, men jag tror att vi klarar själva inbromsningen utmärkt. Dumt att köra över dig i målfållan då. Däremot får du gärna följa med ändå, utan att bli överkörd. Jag återkommer i ärendet. =))

2011-01-21 @ 11:15:58
Postat av: Marie-Från en prematurmammas hjärta-

Inget är omöjligt!!! Ord jag gillar starkt. Ut i skidbacken med er!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0