En vanlig blogg

Igår nådde vi ännu en milstolpe. Neo gick bredvid mig bara genom att hålla mig i handen. Det var lite trixigt för han saknar självförtroendet på något sätt. Han vågar inte tro att han kan, så därför blev det bara 5 steg, men ändå!

Rom byggdes inte på en dag sägs det, så vi tragglar på. Önskar att han själv kunde förstå det stora i sina framgångar, för då skulle han promenera fast förankrad i min hand full av det där självförtroendet han så väl behöver. För han kan, jag VET att han kan. Nu skall bara han få veta det också...