Välkommen tillbaka, kära fleecefilt!

Just nu är jag inne i ett sorts flyt. Kan inte sätta fingret på vad det är, men det där sköna inre lugnet har hittat mig igen. Varje gång det händer blir jag varse hur mycket jag har saknat det.

Har bara inte lärt mig konsten att identifiera när det försvinner. Plötsligt är det bara borta och när det kommer tillbaka är det som att rulla in sig i en varm fleecefilt.

Kanske är det så att man ibland måste tappa bort det för att uppskatta det när det kommer tillbaka. Lite som att om man aldrig är ledsen vet man inte hur det är att vara glad!

Hur som haver gillar jag att vakna odödlig. Välkommen tillbaka, kära fleecefilt!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0