Hoppsan!

De två senaste inläggen lyckades jag fippla bort. Ni som hann läsa dem får minnas själva för jag hittar dem inte och då får det vara så. Det kommer annat senare....var så säkra....

...ordlös sorg

Sorg, förlamande sorg! En liten liten ängel till har tagit plats i himlen. Inga namn - bara många tankar till er i den gigantiska förlusten.

Tack för att du berättade!

//Mie


Jag ska genast ta ut foten ur klaveret!

Jag måst bara klargöra en sak och det är att jag är supernöjd med fröknarna på vårt dagis!! Inlägget "säg vad du heter" är bara en generell tanke - har inte att göra med att jag på något sätt har en endaste negativ synpunkt på våra fröknar alls. Tvärt om - de är faktiskt toppen hela bunten! Speciellt Neos egna. Tänkte om jag nu har klivit i nåt klaver igen - så ska jag genast ta ut foten!

Min grundtanke är bara hur vi - iallafall jag själv - behandlar våra barn på ett sätt som vi inte skulle behandla någon annan! Till exempel - fast det har jag slutat med sedan länge - när vi skall gå hem från någon och vi säger till barnen att de skall ge dem vi går ifrån en kram eller puss! Tänk att bli tillsagd att du måste pussa eller krama någon du inte alls vill krama.

Och sedan säger vi att de skall passa sig för främligar - ja, men dem pussar och kramar vi ju! Om jag var barn skulle jag fatta NOLL!

Alltså - JAG ÄR ETT STORT FAN AV VÅRA FRÖKNAR!!!!

Har inte örnkoll

Jag har inte vetat riktigt hur jag skall svara på kommentarer - men jag får väl helt enkelt svara under kommentarer själv. Så om ni undrar om jag inte brytt mig om alla fina snälla kommentarer så är det helt fel - jag har bara inte örnkoll på hur man bloggar.

Från och med nu kommer jag själv att svara på era kommentarer när jag tror att ni vill ha svar, på samma ställe där ni själva lagt kommentaren. Om någon annan vet nåt lättare sätt så bara tala om för mig hur det går till!

Tack alla!

Tack förresten alla ni som skickar uppmuntrande kommentarer - eller nåt alls! Det är ju för er jag skriver. Eller faktiskt så skriver jag ju för alla som vill läsa oavsett om man lämnar något spår efter sig eller inte!

Men jag blir så glad! Ville bara säga det. Måste tacka Carina Wiidh för hennes uppmaning till mig att börja blogga! Helt plötsligt behöver inte allting få plats inne i huvudet - jag kan tanka ut det i text. Rena terapin! Jag kommer alltid att var dig tacksam!

//Mie

Nyare inlägg
RSS 2.0