Att uppleva sitt barns begravning...

Ibland händer det att jag misströstar. Ibland händer det att jag tycker att allting är svart. Så kommer det en sak i ens väg som visar hur futtigt mitt problem är. Mitt barn mår toppen! Framförallt - jag kommer att få behålla mitt barn!

Det finns de som redan vet att de kommer att få uppleva sitt barns begravning - hur trotsar man den sorgen? Varje dag måste bli så oerhört värdefull. Varje framsteg måste bli så otroligt stort. Varenda leende måste läggas i finskåpet. Vareviga minne måste tas tillvara och bevaras i hjärtat. För dessa föräldrar är jag fylld av beundran och jag skulle vilja säga att jag aldrig mer skall misströsta. Att jag aldrig mer skall tycka att allting är svart. Fast jag vet att jag är en sådan enkel människa att jag kommer att falla dit igen - utan att kunna hjälpa det. Trots att jag vet att allting kunde ha varit värre - att jag skulle få uppleva Mitt Barns begravning...

http://honungspojken.blogspot.com/

En blogg om en liten pojke, vars mamma slåss för att hennes sons liv inte skall passera obemärkt förbi....hur värjer man sig mot det? Det gör man inte....


Kommentarer
Postat av: Madeleine

Åter igen en påminnelse om att vi alla faktiskt inte är odödliga. Vi måste ta tillvara tiden för den är alltid kortare än vi vill. Det är så enkelt att ta vardagen för givet o ibland behövs en käftsmäll för att vakna upp o inse det värdefulla. Efter erfarenhet av att mist två barn, svårt sjuk dotter, handikapp o nu egen sjukdom så lever vi mycket vecka för vecka såsom jag tror att honungsmamman gör. Varför planera långt fram? Lev idag, var snäll idag, ät gott o unna dig det dyra vinet istället för survinet som du ändå inte dricker upp ;)

2009-08-18 @ 09:16:32
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: towe

Väldigt fint skrivet om fina honungspojken. Jag tänker precis samma sak. Känner samma känslor ;/



2009-08-31 @ 08:31:41
URL: http://cpmamman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0