Kräkspöl i skon....
Mika har en talang som är så perfekt utformad att hon slår mig med häpnad - hon har tajming! Taskig tajming dock...om ni frågar mig.
Varenda dag - det slår aldrig fel - så är det någonting som skall hända sekunden innan vi skall kliva ut genom dörren. Är det inte mindre mysiga blöjor så är det att hon fastnar i nåt litet hål jag inte visste att vi hade. Eller att någon leksak träffar henne i huvudet från ingenstans. Även om hon sitter fastspänd i vagnen händer det någonting som gör att vi inte kan gå när jag hade tänkt att vi skulle gå!
Neo har, som tur är , en helt annan mer användbar talang - ett milslångt tålamod! Han sitter där i hallen och väntar, och väntar och väntar. Utan att gnälla en enda gång. Ibland undrar han bara helt stilla
-"Vad gjorde Mika nu då?"
Jag har till och med försökt med att lura lilla fröken att vi skall gå, för att det som skall hända liksom skall hända medan jag fortfarande har tid att ta hand om det. Funkar det? Nepp! Då händer ingenting alls och jag kan ändå inte gå för jag är inte klar. Fast jag kanske skall testa det någon dag bara för att förvåna henne. Men jag tror att det skulle bli några fler som skulle bli lätt förvånade om jag kliver in på dagis iförd trosor och t-shirt! Men vad tusan - det kanske det är värt?
Dessutom spelar det ingen roll om det är på morgonen eller på eftermiddagen när vi skall hämta Neo. Samma visa då. Fast då har jag kläder på mig så då kan jag sticka när som helst. Det brukar ändå funka rent tidsmässigt. Men på morgonen kommer vi alltid försent....jag blir galen. Men dagis har vant sig. De blir lite paff när jag mot förmodan är där klockan 9.00.
Idag när vi skulle gå för att hämta Neo kräktes Mika upp hela vällingen hon nyss ätit - över hela mattan, golvet, sig, mig, bordet....ja, ni fattar. Bara att hiva in ungen i duschen och byta kläder på henne. Skura golv. Tvätta av soffan. Torka bordet. Byta kläder på mig och dra. Allt detta på 15 minuter. Måste ändå meddela att vi faktiskt hann!
Enda missödet var att jag hade en liten kräkspöl i min sko - men det var det ingen som märkte...
Liten trött tjej innan kräkattacken...inte ofta hon ligger platt och stilla rakt upp och ned på golvet. Mår inte så bra, lilla Skruttan!
Varenda dag - det slår aldrig fel - så är det någonting som skall hända sekunden innan vi skall kliva ut genom dörren. Är det inte mindre mysiga blöjor så är det att hon fastnar i nåt litet hål jag inte visste att vi hade. Eller att någon leksak träffar henne i huvudet från ingenstans. Även om hon sitter fastspänd i vagnen händer det någonting som gör att vi inte kan gå när jag hade tänkt att vi skulle gå!
Neo har, som tur är , en helt annan mer användbar talang - ett milslångt tålamod! Han sitter där i hallen och väntar, och väntar och väntar. Utan att gnälla en enda gång. Ibland undrar han bara helt stilla
-"Vad gjorde Mika nu då?"
Jag har till och med försökt med att lura lilla fröken att vi skall gå, för att det som skall hända liksom skall hända medan jag fortfarande har tid att ta hand om det. Funkar det? Nepp! Då händer ingenting alls och jag kan ändå inte gå för jag är inte klar. Fast jag kanske skall testa det någon dag bara för att förvåna henne. Men jag tror att det skulle bli några fler som skulle bli lätt förvånade om jag kliver in på dagis iförd trosor och t-shirt! Men vad tusan - det kanske det är värt?
Dessutom spelar det ingen roll om det är på morgonen eller på eftermiddagen när vi skall hämta Neo. Samma visa då. Fast då har jag kläder på mig så då kan jag sticka när som helst. Det brukar ändå funka rent tidsmässigt. Men på morgonen kommer vi alltid försent....jag blir galen. Men dagis har vant sig. De blir lite paff när jag mot förmodan är där klockan 9.00.
Idag när vi skulle gå för att hämta Neo kräktes Mika upp hela vällingen hon nyss ätit - över hela mattan, golvet, sig, mig, bordet....ja, ni fattar. Bara att hiva in ungen i duschen och byta kläder på henne. Skura golv. Tvätta av soffan. Torka bordet. Byta kläder på mig och dra. Allt detta på 15 minuter. Måste ändå meddela att vi faktiskt hann!
Enda missödet var att jag hade en liten kräkspöl i min sko - men det var det ingen som märkte...
Liten trött tjej innan kräkattacken...inte ofta hon ligger platt och stilla rakt upp och ned på golvet. Mår inte så bra, lilla Skruttan!
Kommentarer
Postat av: Amy
vilken söt liten tjej... Hoppas hon mår bättre nu :)
Postat av: Anette Lundström
Hahaha! Tyvärr så skrattar jag högt. Dom e inte dumma dom små. Fullt så påhittig är inte vår tös. Tur att barnen kompletterar varandra med att Neo har stort tålamod.
Trackback
