En vanlig blogg

Sådär ja! Nu har jag och Farbror Neo varit och gjort ståskal. Fast mitt i alltihop dök den lilla 3,5 åringen upp igen! Borta var den lilla farbrorn. Det var när vi kom in i rummet och han insåg att de skulle kladda ner hela honom med gips som farbrorn pep iväg illa kvickt.

Neo gillar inte (avskyr) att bli kladdig och smutsig nämligen. Det kan man tycka är en liten farbror-grej, men han försvann och på britsen satt min lilla rädda kille. Han försökte via ett mantra eliminera det läskiga. Varannan minut sa han

-"Det är ingen fara...",

eller

-"Jag blir inte smutsig..."

Dels till sig själv men också till mig för att få bekräftat att det inte var någon fara. Vi har ju gjort ståskal förut så han visste ju vad som skulle hända men ändå tyckte han att det var läskigt den här gången. De båda ingenjörerna som fixade med att gipsa halva ungen försökte prata med honom om lite ditt och datt för att lugna honom. Då inträffade något ganska häftigt - Neo "stängde av" dem!

Han valde helt enkelt att inte se och höra dem. Det var så tydligt. Istället pladdrade han på med mig om bilar som åkte iväg och handlade äpplen och pizza och gud vet allt. Han och jag var i en egen värld och de andra må göra vad de ville - de kunde ändå inte nå oss. De väntade på svar från honom när de frågade om bilen köpte en god pizza. Ingen respons. Neo fokuserade bara på mig. Ignorerade till 100% både dem och vad de gjorde! Tillsist fick jag säga till dem att han hade stängt av dem och att de istället skulle göra klart gipsningen utan att bry sig om oss.

På 1 timme drygt fixade vi både ståskal och nya ortoser. Som belöning fick Neo 2 små lila bilar. Dessutom fick han välja färg på sitt kommande ståskal - Wall-E gul blev det! Han kommer att synas i det kan man väl säga utan att överdriva...

Väl hemma, efter ett gäng plättar till lunch, somnade han som en sten! Helt slut. Det kostar energi att stänga av ortopedingenjörer tydligen.

Gång på gång överraskar han mig - den här lilla fightern. Han är bara 3,5 år och ändå finner han strategier för att stå ut med situationer han inser är oundvikliga. Han kunde lika gärna ha gråtit och försökt fly, men istället accepterar han och anpassar sig. Han är en liten rädd kameleont! Min kameleont.