-Det är här jätte-jippie!!!
Imorse tog jag mig äntligen i kragen och åkte upp till vårdcentralen med den lilla sjuka flickan - Mika. Hon har ju mått pyton länge nu och febern vill inte ge sig. Öroninflammation hade hon stackarn - dubbelsidig dessutom. Stackars lilla barn som har sådana nonchalanta föräldrar som inte åker bums när misstanken finns att hon inte är helt OK. Nu fick hon iallafall penicillin. Nu är hon redan bättre! Själv fick jag mig en tankeställare. Hoppas att den sitter i längre än penicillinkuren!
Neo har haft världens lyxdag idag. Milia - som Neo säger - kom och hämtade honom för att bada i stora värstingpoolen hemma hos henne. Det stackars barnet har seglat omkring i en pool hela dagen alltså - i en uppblåsbar poolfåtölj...
När han kom hem hade han dubbla ögon - men han stod ut och höll sig vaken hela kvällen. Till och med så att han ville ta den mysiga kvällspromenaden. Vi brukar ta en promenad för att han skall få köra Wall-E ordentligt och för att det är lite mysigt att gå tillsammans allihopa.
Som allra de flesta gångerna var promenadens mål dagis! Han vill gärna gå dit och åka på sin fina ramp. Här om dagen höll han på att köra ner för trappan med rulle och hela konkarrongen - så personalen skulle ringa till snickarna (Jocke och Jimpa) för att se om de kunde förlänga rampen så att trappen försvann - och med den risken att ramla ner där med 80 kg rullstol över sig. Det var i fredags tror jag. Ikväll när vi kom till dagis hade de redan löst problemet! Här går det undan måste jag säga!
När vi ändå var där ville han leka i lekställningen de har där mitt i sandlådan! Visserligen innebar det att jag också fick klättra upp och leka i den - men vad tusan. Ingen har väl dött av att klättra lite!
Han blir så glad så glad när han får göra sådana saker. Det är så enkelt att göra honom lycklig. Bara att få klättra upp i ställningen och sitta där uppe gör att han fyrar av sina allra vackraste leenden. Ikväll testade vi varenda hörn - sitta i tornet, klättra upp för stegen, köra med "båtratten", klättra på klätterväggen, stå och gå på "hängbron", krypa genom runda hålet och åka rutschkana. Han var så trött så trött - men så glad så glad. Vem kan sluta då?
Med pappas hjälp swischade han ned för rutschkanan och ville igen och igen och igen.
-"Det här är jätte-jippie" sa han med glada stjärnor i sina fina ögon.
Om jag kan avsluta varje dag med ett "jätte-jippie" så klättrar jag gärna i varenda ställning som finns tillsammans med dig, Neo. Det är det lätt värt!!!
Vilken tur att Neo har en sån bra mamma och pappa som kan och vill klättra och leka, som helt enkelt vågar vara riktigt vuxna dvs vågar vara barn!
Lena - ibland tror jag att det är Neo som är den vuxne av oss.....mellan varven kan jag känna att jag behöver samla lite vuxenpoäng för att liksom få vara med i vuxenklubben. Det är då jag tvättar och ser till att jag har rätt sköjmedel och skurar diskhon med vim samt tänker att jag kanske skulle titta på Allsången iallafall. Hittills har jag inte lyckats se Allsången, men de andra två fixar jag ändå. Räknas det då? Vuxenpoängen menar jag. =))
Det var en jätte mysig dag, och jag tvivlar inte på att morgondagen kommer bli sämre!
Förstår precis vad du menar! Säger jämt till mig själv att bara vara vuxen när jag verkligen måste dvs betala räkningarna, och som du, göra rent diskhon med VIM osv. Jag tror att man är riktigt vuxen när man törs vara riktigt barnslig! :-)
