Ett ånglok lättare..

Dagen Idag har av flera anledningar varit en spännande, lärorik och för mig väldigt viktig dag:

1. Jag har för första gången lämnat Mika till en barnvakt .

2. Jag har alltså för första gången varit borta från Mika en hel dag.

3. Vi har varit på förleläsning om Cerebral Pares, dvs CP.

Först och främst var det jobbigt att gå hemifrån! För första gången gick jag ut genom dörren utan bäbis på armen! Man är konstig som människa. Här sitter man ibland och längtar efter egentid - sen när man väl får det mår man inget vidare av det! Hela systemet var på spänn och hjärtat sa "Gå hem, gå hem, gå hem"...Nu var det ju inte så att vi lämnat henne till djävulen utan bara till mormor, men ändå. Min lilla bäääääbis!!! Fast det gick ju jättebra. Hon var så glad så glad att jag nästan blev lite besviken. Herre Gud, unge....EN liten tår kan du väl fälla för tusan...jag går ju nu! Icke.

Tänkte att nu kommer minsann mormor ringa 42 tusen gånger för att säga att -"Mika är sååå ledsen och vill ha sin MAMMA", eller -"Hon gör inte ditt eller datt, vad ska jag ta mig till???" eller -"Vad vill hon när hon rynkar på näsan?" osv.

Nepp, 4 sms fick jag! Ett som undrade om hon somnar själv i sin säng (svar: ja) och ett som talade om att vi har en busunge som lyckats hitta en lampsladd som man kan dra i och på så sätt slippa att sova - men nu efter andra bullar skulle hon minsann somna! Det tredje undrade när Pinkan skulle komma hem för Mika sov som en stock (!) och ville inte alls vakna nu när Neo skulle hämtas från dagis. Det fjärde sa att Pinkan hade kommit hem! Jaha - så oumbärlig var man alltså. Skit också!

Med andra ord gick det alldeles utmärkt att vara ifrån Mika en hel dag - iallafall för henne!

Anledningen att jag alls var borta från hemmets lugna vrå var att vi som sagt skulle på en föreläsning om CP. En tjej, Kristina Tedroff, föreläste och jag lärde mig massor! Bland annat fick jag av henne veta vad INGEN doktor velat ge mig svar på - nämligen ett möjligt "varför har mitt barn en CP skada". I dryga 3 år har jag undrat och inte vetat. Jag har frågat och fått undfallande svar, eller faktiskt inga svar - eller svaret "Det svaret kommer ni aldrig att få". Jag har tillslut accepterat det MEN någonstans på insidan har jag ju alltid undrat. I tunga stunder har jag tillskrivit mig själv skulden (som så många andra mammor med funktionshindrade barn)...."Jag skulle inte ha väntat den där krystvärken" eller "Jag skulle inte ha stressat så på jobbet den där sista veckan" eller nåt annat "Jag skulle aldrig ha....".

Idag fick jag veta att i perioden mellan v. 25 - v.34 är hjärnans utvecklingsprocess väldigt känslig och väldigt viktig. OM barnet i det läget får ett höjt blodtryck (som inte påverkas av att mamman tex springer till tunnelbanan lite snabbt) KAN det hända att området närmast de vätskefyllda hålrum man har i hjärnan, ventriklarna, påverkas och skadas och en CP skada uppstår. En sådan skada är ensidig, dvs påverkar bara ena hjärnhalvan (exakt som i Neos fall). Får barnet däremot blodtrycksfall pga tex syrebrist i magen (inte för att det inte kan andas - det är som bekant vatten i magen!) påverkas hela hjärnan och skadan blir dubbelsidig - därför kan barn som drabbas av syrebrist få större skada.

Syrebrist, när det inträffar, sker oftast i samband med förlossningen varför dessa barn oftast är fullgångna. De "ensidiga" barnen har en tendens att vara tidigt födda (precis som Neo). VARFÖR de sedan föds tidigt har man inte svar på. Om det är förlossningen som startar för tidigt och orsakar det höga trycket eller om förlossningen startar för att det är ett högt tryck hos barnet. Hönan eller ägget liksom. Bara att få en MÖJLIG ORSAK som inte är orsakad av mig - bara att få veta det var som att lyfta ett helt ånglok från mitt hjärta!

Det finns alltså en möjlighet att jag inte gjort det här mot mitt barn! Tack, Kristina, tack.....


Kommentarer
Postat av: marie

verkade vara en oerhört givande föreläsning. skulle jag med vilja gått på. vid vilken ålder fick eran neo diagnos CP?

2009-05-07 @ 21:35:46
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: Mie själv

Vi har ju vetat från början att det skulle bli ett livslångt funktionshinder. Sen vet jag inte exakta tidpunkten för när vi fick själva diagnosen CP - det får heta vad det vill. Det ändrar ju inte vår bild av Neo och DET har vi med oss. Många gånger åker man ner i det berömda hålet när man får en lista på ens barns alla svårigheter enligt diagnosen. Men så går man hem och ser en alldeles glad liten kille som mår toppen. Ja men då så, låt det heta vad det vill - Neo är Neo. Men all hjälp emottages tacksamt dock.

2009-05-07 @ 21:45:11
Postat av: Linda

du gör mig glad och stark .. glad att du finnit mig/oss.. älskar verkligen denna lille Måns vad hade jag gjort utan honom antagligen haft ett mycket tråkigt liv-.. har nog aldrig fått så mycket kärlek.. kraam

2009-05-07 @ 22:05:02
URL: http://www.nogg.se/tussis

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0