En vanlig blogg

Jag tror att jag är schizofren (eller hur det stavas) - eller snarare så här - att jag har en utsida och en annan insida. Dessa två hänger liksom inte riktigt ihop ibland. Iallafall inte bland folk jag inte känner. Insidan kan vara hur glad som helst men utsidan ser ut som att jag just stekt en katt eller nåt. Utan att jag menar det. JAG tror att båda hänger ihop men nu har jag fattat att de INTE gör det...som idag:

När jag hämtade Neo idag kom det fram en tjej (tyvärr kan jag inte hennes namn... jag är helt uuuusel på namn, och ibland också ansikten. Ingen bra kombination)..nåja, det kom fram en tjej som jobbar på den avdelning Neo skall flyttas upp till, till hösten. Hon tyckte att vi skulle ta ett möte där vi fick berätta om Neo och allting, så att vi tillsammans kan planera och fixa så att det blir bra! Men det är ju så man svimmar....hur BRA är inte det!? Jag blev så glad att jag dristade mig till att säga det fantastiska:

-"Åh, vad bra"...typ

....egentligen skulle jag nog ha kramat och pussat henne för det hade passat bättre med den trygghet hon gav mig bara så där rakt upp och ned! Men inte då....insidan sa:

-"Men gud vad skönt att du säger det till mig. Det gör mig så mycket tryggare för det är ganska läskigt att han ska byta avdelning. Jag menar, han är ju inte så vild av sig och jag vet ju hur smågrabbar mellan 4 - 6 år är. Jag är rädd att Neo kommer att hamna i kläm. Att de ska vara stygga mot honom. Att han inte ska få vara med. Att han inte ska vilja vara på dagis. Att han kommer att gråta dagarna i ända. Att hans funktionshinder ska bli mer än ett hinder. Att personalen ska känna rädsla inför allt som behöver göras med Neo. Vi är så rädda över huvudtaget för att det inte ska gå bra för Neo, så att du kommer fram till mig och säger att vi ska ta ett möte gör mig outgrundligt glad!"

Men det sa jag alltså inte....Den stela utsidan som just stekt en kissekatt klämde i med ett -"Åh, vad bra". Fan, man e ju dum i huvudet. Alltså jag hade ju inte behövt skrämma iväg henne med värsta känslostormen utan bara lite lite mer kanske än -"Åh, vad bra"

Fast jag vet ju varför det är så. Den här utsidan är ett skydd. Inte mot saker som kommer in  (för det kommer in oavsett liksom) utan mot vad som kan tänkas komma ut! OM jag nu skulle börja säga nåt så där mer känslosamt så kommer liksom hela havet. Det är snor och tårar om vartannat och sen kommer de och hämtar mig med psykbilen - så jag låter bli. Hon med stekta kissen fixar biffen liksom.

Så när ni hör mig säga -"Åh, vad bra!" så vet ni vad det egentligen betyder. Värst är när jag inte säger någonting alls...för då är det inte tårar och snor som skulle komma ut om jag öppnade truten - utan eldgafflar och lava - minst! Tur att jag har Nicke för han är som folk ska vara. Honom kan de prata med. Jag har liksom inget filter när det kommer till Neo. Eller nåt av våra barn, när jag tänker efter. Eller nog barn över huvudtaget faktiskt.....