En främlig SÅG mig...tänk...han SÅG mig...
Jag måste säga att jag är positivit överraskad - av taxin som hämtar Neo till specialdagiset varje torsdag! Trodde aldrig att jag skulle säga det efter alla jäkla turer som vi haft med taxiresor till simningen. Ja, ni som varit med tidigare vet. Ni andra kan ju kolla kategori "sjukresor"...
Det är en och samma taxi hela tiden. Otroligt. Bilbarnstolen (bakåtvänd) sitter i och det är bara att montera i barnet. Den här chauffören hade till och med SETT mig. Vad jag menar med det? Jo, han hade pratat med specialdagiset om att han mött en mamma med en barnvagn i ena handen och en rullstol i andra handen. Släpandes som en galen. Hans fråga var därför om han inte istället kunde hämta Neo hemma!
Jag har inte vågat fråga på dagis än om det skulle vara möjligt att få resursen att ta sig hem till oss för taxiresa till specialdagiset på torsdagar, istället för att jag skall släpa ihjäl mig. Men det var inte själva grejen. Grejen var att en vilt främmande människa talat med en annan (inte lika) främmande människa om hur han SETT hur jag slet. Bara det gjorde att hjärtat värmdes lite och jag orkade lite till den dagen. Efter att några tacksamma tårar trillat ner för kinden. Tack.
Imorse var det dags igen. Taxin går klockan 8.00 från dagiset så det vill till att vi är där i tid - och det är just det som är gjejen! I morse hann jag varken duscha eller klä på Mika. Hon hade pyamas under vinteroverallen. Och regnskydd för det snö/regnade så klart. Därför kunde jag också klämma på mig en mössa som dolde min snygga icke-frisyr också! Bra. Ner med Neo i rullen och SPRING.
Måste minnas att tala om för honom när det kommer höga trotoarkanter så han är beredd. Tänk dig själv att bli skjutsat i en rullstol av någon som springer och det hoppar över kanter hit och dit. Folk tror inte jag är klok när jag varannan sekund säger
-"Nu kommer det en kant Neo, är du beredd!"
Han hinner aldrig svara utan skuttar bara med över stock och sten. Men han är van. Vi kom iallafall i tid. Nu när jag och Mika kommit hem igen skall jag äta frukost om det går och sedan ta en dusch. Skruttan är snorig och har vaknat varannan timme hela natten.
Neo har också vaknat och drömt. Kanske hänger ihop med sprutan? Jag är allt annat än pigg men vad tusan...någongång under dagen skall hon väl sova och då kanske jag kan passa på lite själv också.
Måste komma ihåg att köpa en liten blomma eller nåt till taxichaffisen inför julen. Bara för att han SÅG mig. Det var värt så himla mycket. Den lilla gesten glömmer jag aldrig.
Vilken underbar chaufför. Blir varm i hjärtat när jag läser om honom. Tyvärr är det alltför sällan man träffar på de där människorna "som ser en".
Läser dina underbara dikter och gråter. Du skriver så det känns i hjärtat och själen.
Kram
Mie - vi känner inte varandra, men jag har följt din blogg ungefär sedan Wall-e kom in i era liv. Din glädje och sorg blir min en aning,tack vare dina fantastiska texter och din förmåga att se saker bortom det uppenbara. Nu när sorgen är ännu en aning svartare vill jag bara skicka dig en hälsning - jag önskar jag kunde göra något annat är att uttrycka min beundran för dig och varma medkänsla med dig och de dina. Jag hoppas dina nära och kära finns där för dig, vi behöver alla varandra.
Det finns underbara människor i vardagen som utan att det förväntas av dem lämnar avtryck. Taxikillen är en av dem o jag lovar....det finns fler utanför i din värld. Var rädd om dig, kram M
sådana där saker som betyder så oerhört mycket. värmer massa i hjärtat. underbar chafför!!
Vill bara säga att jag såg dig idag.... redan på morgonen såg jag men jag visste inte vad jag skulle säga.
jag vill finnas för Neo för han är underbar och har all potential i världen. Han har en underbar mamma som bryr sig så mycket.
Till Anonym här ovan - vet inte vem du är men tack! Behöver inte säga nåt alls...att du lämnade kommentar här säger allt! Tack! Och Neo ja - min hjärtesorg och stolthet - han har verkligen ALL potential i hela världen!
