En vanlig blogg

Idag har vi varit "hemma" igen - japp, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Dags för svininfluensavaccination för Neo. Då jag vet att han formligen hatar nålar i alla former gick vi allra först och köpte "mutgodis". Min plan var att det skulle lätta rädslan lite iallafall.

Med den vita godispåsen i ena handen sträckte han snällt, men rädd som en hare, fram sin andra lilla arm för att få sprutan. Jag kan lova att han ångrade sig på en tiondels sekund! Det hade inte hjälpt med 7 kg godis. Han skrek som om att döden var nära. Det skär så i mitt hjärta när jag vet hur rädd han är för nålar. Och jag själv som knappt vågar sy i rädsla att sticka mig är väl inte det bästa stöd just i nål-lägen....men jag var ju tvungen. Frågan är om han någonsin kommer att våga köpa godis på sjukhuset igen?

När tårarna lagt sig lite och några godisar slunkit ner iallafall bakom nappen gick vi som jag lovat ner till Lekterapin. Ni vet - bästa stället på hela sjukan! Där man kan leka med tåg etc. Det gjorde vi ett litet tag. Och körde ambulansen med blåljus på taket. Bara DÅ blir man glad igen - när man får leka på Lekterapin.



Köra tåget i tunneln, lasta båten, trycka på alla knappar så att det låter roligt. De här tågen går av sig själva i alla tunnlar och backar! Mycket praktiskt för en liten kille som inte kan putta på hela vägen runt själv. Tur att stället finns. Det tröstar både stora och små. Tack.