Gör den förbannade studien då!
Äntligen har Neo fått botoxtid. Inte en sekund för tidigt.
Fick en fråga om elektrodressen. Ni vet den som Inerventions tagit fram. Alltså, jag måste säga att de är lite mer stressade och affärsintresserade än smarta. Varför? Jo, de har inte gjort studier på att den fungerar och det är A och O när det handlar om hjälpmedel. De säger att de gjort studier men det har de alltså inte - vilket är jäkligt klantigt om ni frågar mig.
Här har de kanske värsta grejen som skulle kunna hjälpa så himla många. De skulle kunna tjäna massor på att få den förskriven som hjälpmedel OM de hade genomförda studier. Det gör mig lite förbannad, att de har så jäkla bråttom att de vill kringgå den regeln, vilket gör att vanliga människor inte har råd med den. Den kostar nätta 20 000 kronor minst. Inte heller är det en dress ännu, utan vanliga elektroder man fäster på huden som stimulerar med impulser på utvalda ställen. Det kan man fixa med en vanlig TENS appararat och DEN kan man få förskriven...
Jag säger inte att den inte fungerar, men de borde backa och inte bränna sina skepp inom de olika landstingen genom att inte gå den gänse vägen. Det hela kommer att sluta med att den inte blir tillgänglig av ren och skär jäkla princip. Vem vinner på det? Ingen.
Ni som vill säga emot mig och påvisa studier är hjärtligt välkomna att ta fram bevisen för dessa. Jag har nämligen försökt att föra diskussioner med vårt HAB center om att få dräkten förskriven och de kan inte göra någonting, för att det finns inga studier! De har händerna bakbundna och vi kan bara titta på. Fan, nu blev jag arg igen!
Snälla rara inverventions. OM ni nu har värsta affärsidén som är ett revolutionerande hjälpmedel...sätt er då ned och ta reda på hur ni kan göra detta tillgänligt. Just det - ni måste göra studier som bevisar era resultat. Studier som gäller i den bransch ni avser verka. Utan dem kommer ni aldrig att bli tillgängliga för dem som behöver er. Dvs oss bland annat. Om ni inte gör studier börjar även jag ifrågasätta era bakomliggande drivkrafter. Är de kanske så att den inte alls funkar och att det bara är lurendrejeri? Varför vågar ni inte utsätta det hela för ingående granskning? Varför i hela världen har ni INTE gjort den här studien? Vågar ni inte? Visste ni inte att man måste gå den vägen? Har ni inte råd? Misstänker ni att det skulle skita sig? Vad är problemet?
Ingen skulle bli gladare än jag om det visade sig vara Guds gåva till CP skadade - så gör den förbannade studien då!!!
I övrigt tror jag att den skulle funka. Jag vill iallafall tro att den funkar, men jag har ingen möjlighet att testa. Tyvärr...nu skall jag sätta mig ner och andas djupt. Ett, två, ett, två. Så ja, lugn och fin.
Fick en fråga om elektrodressen. Ni vet den som Inerventions tagit fram. Alltså, jag måste säga att de är lite mer stressade och affärsintresserade än smarta. Varför? Jo, de har inte gjort studier på att den fungerar och det är A och O när det handlar om hjälpmedel. De säger att de gjort studier men det har de alltså inte - vilket är jäkligt klantigt om ni frågar mig.
Här har de kanske värsta grejen som skulle kunna hjälpa så himla många. De skulle kunna tjäna massor på att få den förskriven som hjälpmedel OM de hade genomförda studier. Det gör mig lite förbannad, att de har så jäkla bråttom att de vill kringgå den regeln, vilket gör att vanliga människor inte har råd med den. Den kostar nätta 20 000 kronor minst. Inte heller är det en dress ännu, utan vanliga elektroder man fäster på huden som stimulerar med impulser på utvalda ställen. Det kan man fixa med en vanlig TENS appararat och DEN kan man få förskriven...
Jag säger inte att den inte fungerar, men de borde backa och inte bränna sina skepp inom de olika landstingen genom att inte gå den gänse vägen. Det hela kommer att sluta med att den inte blir tillgänglig av ren och skär jäkla princip. Vem vinner på det? Ingen.
Ni som vill säga emot mig och påvisa studier är hjärtligt välkomna att ta fram bevisen för dessa. Jag har nämligen försökt att föra diskussioner med vårt HAB center om att få dräkten förskriven och de kan inte göra någonting, för att det finns inga studier! De har händerna bakbundna och vi kan bara titta på. Fan, nu blev jag arg igen!
Snälla rara inverventions. OM ni nu har värsta affärsidén som är ett revolutionerande hjälpmedel...sätt er då ned och ta reda på hur ni kan göra detta tillgänligt. Just det - ni måste göra studier som bevisar era resultat. Studier som gäller i den bransch ni avser verka. Utan dem kommer ni aldrig att bli tillgängliga för dem som behöver er. Dvs oss bland annat. Om ni inte gör studier börjar även jag ifrågasätta era bakomliggande drivkrafter. Är de kanske så att den inte alls funkar och att det bara är lurendrejeri? Varför vågar ni inte utsätta det hela för ingående granskning? Varför i hela världen har ni INTE gjort den här studien? Vågar ni inte? Visste ni inte att man måste gå den vägen? Har ni inte råd? Misstänker ni att det skulle skita sig? Vad är problemet?
Ingen skulle bli gladare än jag om det visade sig vara Guds gåva till CP skadade - så gör den förbannade studien då!!!
I övrigt tror jag att den skulle funka. Jag vill iallafall tro att den funkar, men jag har ingen möjlighet att testa. Tyvärr...nu skall jag sätta mig ner och andas djupt. Ett, två, ett, två. Så ja, lugn och fin.
En jäkla otur när de tänker!
Ibland kliar jag mig i huvudet när jag ser hur kommunen tänkt, eller snarare inte tänkt. Ta det här med handikapparkeringsplatser (stavas det så?). Om man behöver använda en sådan har man, förutom ett tillstånd, förmodligen en orsak till att man behöver parkera nära någonting. Och förmodligen också ett hjälpmedel man behöver använda.
Ofta är detta hjälpmedel en rullstol, eller kanske en rollator. Dessa två prylar är det väldigt svårt att hoppa med, men det är tydligen det man förväntas göra många gånger. Varför? Jo, väldigt ofta är det grymt höga trottoarkanter kring de här parkeringsplatserna. Hur har kommunen tänkt att man skall komma över dessa med rullstolar (i vårt fall en permobil) eller rollator?
Kolla in det här!
Det är inte ens en normalhög trottoarkant här, utan en som går en bra bit över mina anklar! Säg mig, kära kommun, hur skall vi komma upp på trottoaren med en permobil? Det går inte att hoppa med 80 kg elrullstol. Har svårt att se att någon med rollator skulle kunna utföra det konststycket heller faktiskt.
I det här fallet fick jag istället köra runt Wall-E ut i körbanan, iväg till närmaste övergångsställe (ca 30 meter) och sedan upp på trottoaren och tillbaka till bilen. Sedan kunde jag ta ut Neo och sätta honom i rullen. Förutom att det är jäkligt meckigt hinner Neo bli rädd att jag försvinner ur hans synhåll och därmed börjar han gråta.
Ett litet "jävla förbannade trottoarkantsjävel" hann undslippa mina läppar kan jag meddela....
Jag vill inte säga att de är dumma i huvudet, men de har en jäkla otur när de tänker!
Ofta är detta hjälpmedel en rullstol, eller kanske en rollator. Dessa två prylar är det väldigt svårt att hoppa med, men det är tydligen det man förväntas göra många gånger. Varför? Jo, väldigt ofta är det grymt höga trottoarkanter kring de här parkeringsplatserna. Hur har kommunen tänkt att man skall komma över dessa med rullstolar (i vårt fall en permobil) eller rollator?
Kolla in det här!
Det är inte ens en normalhög trottoarkant här, utan en som går en bra bit över mina anklar! Säg mig, kära kommun, hur skall vi komma upp på trottoaren med en permobil? Det går inte att hoppa med 80 kg elrullstol. Har svårt att se att någon med rollator skulle kunna utföra det konststycket heller faktiskt.
I det här fallet fick jag istället köra runt Wall-E ut i körbanan, iväg till närmaste övergångsställe (ca 30 meter) och sedan upp på trottoaren och tillbaka till bilen. Sedan kunde jag ta ut Neo och sätta honom i rullen. Förutom att det är jäkligt meckigt hinner Neo bli rädd att jag försvinner ur hans synhåll och därmed börjar han gråta.
Ett litet "jävla förbannade trottoarkantsjävel" hann undslippa mina läppar kan jag meddela....
Jag vill inte säga att de är dumma i huvudet, men de har en jäkla otur när de tänker!
Anpassad bil?
Om ni sitter i situationen att ni börjat fundera på att fixa en anpassad bil och skall ringa Försäkringskassan - läs det här först! Klicka på länken: http://www.jonvision.se/?p=5778
Jag har en anpassad bil och jag har 3 tips:
1. Välj inte en vanlig bil, välj en minibuss. Skit i Volvokombi. Varför? Jo, man måste anpassa framsätet = värdelöst. Minibuss = säten i baksätet = anpassningsbara = toppen
2. Om ni nu är i behov av ett säte som kommer ut ur bilen (ja, de finns) lockas då inte av att vända det bakvänt så att barnet åker med rygger mot trafiken - i all evig tid. Det kommer de inte att gå med på så fort de har utvecklat en "jag-vill-inte-sida" vilket är ganska snabbt. Vänd på barnstolen istället.
3. Köp en sjuhelvetes stor skyddsmatta till bakluckan för det finns inget som drar in så mycket skit som hjälpmedel!
Små saker kan göra stora ting...
Här om dagen var vi ute en sväng i höstsolen. När vi kom ut hittade Neo ett barn från klassen vid lekparken och för första gången någonsin hade han en kompis som han ville vara ute med. Någon annan än Mika. Någon som bara han kände - och han blev så glad. Och inne i mig bubblade en sockerdricka jag inte känt förut - waooo, leka ute med en kompis! Jag skall hålla mig i bakgrunden. Kör på gubben!
Precis bakom huset, brevid lekparken, ligger en kulle med små träd på. Dit upp gillar ungar att gå och leka. Det blir som en koja där uppe under de små trädkronorna. Fram till nu har Neo stått nedanför och önskat att också han kan leka där uppe, men han har inte vågat för den lilla backen har varit för brant i hans ögon. Dessutom har det aldrig varit någon som velat leka med honom. Ingen som han känner. Nu gick kompisen dit och Neo övervann sina rädslor och ville också upp.
Vi tog god fart och körde raka vägen upp för backen. Jag puttade på och halkade lite i höstlöven men ungen skulle upp! Sen var det bara för mig att hasa ned igen. Där stod jag nedanför backen och äntligen kände jag den här känslan att han var ute själv. Utan mig. Det var han ju inte, men jag var inte på exakt samma ställe som han. Han satt där uppe på kullen och var så himla nöjd.
Kompisens lillasyster var också med och jag kan väl inte säga att de lekte som barn brukar leka. Det blir en betydligt lugnare lek när man kör elrullstol. Inte så mycket hoppande bland stockar och sten kan vi väl säga. Men ändå...de var tillsammans på kullen utan mig. Mika var också där och for runt. 4 ungar i en liten dunge - tänk vad små saker kan göra stora ting med människor. Eller främst mammor då!
Precis bakom huset, brevid lekparken, ligger en kulle med små träd på. Dit upp gillar ungar att gå och leka. Det blir som en koja där uppe under de små trädkronorna. Fram till nu har Neo stått nedanför och önskat att också han kan leka där uppe, men han har inte vågat för den lilla backen har varit för brant i hans ögon. Dessutom har det aldrig varit någon som velat leka med honom. Ingen som han känner. Nu gick kompisen dit och Neo övervann sina rädslor och ville också upp.
Vi tog god fart och körde raka vägen upp för backen. Jag puttade på och halkade lite i höstlöven men ungen skulle upp! Sen var det bara för mig att hasa ned igen. Där stod jag nedanför backen och äntligen kände jag den här känslan att han var ute själv. Utan mig. Det var han ju inte, men jag var inte på exakt samma ställe som han. Han satt där uppe på kullen och var så himla nöjd.
Kompisens lillasyster var också med och jag kan väl inte säga att de lekte som barn brukar leka. Det blir en betydligt lugnare lek när man kör elrullstol. Inte så mycket hoppande bland stockar och sten kan vi väl säga. Men ändå...de var tillsammans på kullen utan mig. Mika var också där och for runt. 4 ungar i en liten dunge - tänk vad små saker kan göra stora ting med människor. Eller främst mammor då!
