Gott Nytt År till er alla!
Jag vill tacka er, min trogna lilla skara, som vareviga dag följer oss. Jag är ohyggligt stolt över att ni kommit oss nära och verkar vilja stanna.
Ni är helt ovärderliga. Tack!
Klockan är tidigt på morgonen. Jag vaknar i en sjukhussäng och minns var jag är. På förlossningen. 12 veckor förtidigt. Trots alla mediciner man givit mig lyckades jag somna ett par timmar. Men barnet i min kropp vill obönhörligen ut.
En timme och fyrtiotre minuter senare ser jag den minsta bäbis jag skådat. En gosse, säger någon och sedan springer de iväg med det lilla knytet. Jag förstår att det inte är som det ska. Ett så litet barn kan aldrig vara färdigt. På ren vilja och adrenalin duschar jag och en timme senare sitter jag vid en kuvös på neonatalen.
Min ena hand täcker barnet i kuvösen men jag vågar inte lägga den över honom. Han är så liten och min hand så stor och tung. Jag håller den liksom svävande i luften ovanför honom.
Till stilla tårar över mina kinder nynnar jag "vem kan segla förutan vind...". Det kommer att bli en vana under en lång tid framöver, fast det vet jag inte då. Jag vet bara att jag fått ett mycket litet barn alldeles för tidigt, och finner mig själv att be till den Gud jag inte tror på att han ska skona gossen från lidande men helst låta mig behålla honom.
Idag, samma dag fast sju år senare kan jag konstatera att jag fick behålla honom. För den gåvan har jag lovat att betala genom att stå vid hans sida så länge jag lever - oavsett vad som händer. Det är ett billigt pris.
Han, som fick tunga domar och förutspåddes en livslång kamp. Han går i första klass. Han läser och räknar. Han älskar att spela Skylanders. Han skickade ett brev till sin storasyster där han talar om hur mycket han älskar henne. Han vet vad han betyder för mig och han strålar när han säger:
"Mamma, jag älskar dig från jorden och till månen och ett par varv runt runt. Du kommer aldrig ikapp mig i älsk".
Om du bara visste, min son. Om du bara visste....
Grattis på 7 års dagen!
Fotografen fångar något som ser väldigt gulligt och innerligt ut. Till viss del är det ju det, men det finns lite extra information kring den här bilden.
Neo är färdigbadad och lagom urbusig. Vi ska leka arga leken tydligen. Han böjer sig fram, tittar mig i ögonen. Jag böjer mig alvarligt framåt och stirrar tillbaka. Laddad. Nu skall här stirras. Han lägger ett litet finger på min näsa och säger:
-"Arga leken börjar nu, men du får inte säga: Du luktar bajs ur munnen..."
De senaste dagarna har jag varit nära vansinnets rand! Som bekant kom det ohyggligt mycket snö - och med det började den här perioden på året då mitt vokabulär innehåller några fler ord av mindre trevlig karaktär. Varför? Jo, nu är jag ute och puttar elrullstol i snö igen.
Förut fick jag putta 80 kg elrulle. Till den här säsongen hade jag krävt en elrulle som inte fastnar i minsta snöhög. Då fick vi en lite större rulle som dessutom kunde utrustas med vinterdäck! Förutom det väger den 130 kg istället. Hur det gick? Jo, istället för att putta 80 kg manick får jag numera putta 130 kg manick!
Tyngden gör att den här rullen sjunker rakt ner i väl upptrampade vägar, där den gamla rullen funkade fint. Alltså blev det mycket, istället för bättre.
Jag bangar inte för lite utmaningar, men det här är ju fånigt!
Alltså gav jag upp och idag köpte jag ett hjälpmedel som går felfritt på upptrampade gångvägar - en snowracer. Drar heller två ungar på den än kämpar som en idiot med 130 kg metallpryl med ett barn i.
Problemet är nu bara att sonen inte har ett eget förflyttningssätt utomhus. Får väl köpa en snöskoter!
Tänkte visa lite bilder så får ni se vad jag menar. Bilden nedan visar den väl upptrampade vägen, som förövrigt fungerar fint att köra manuell rulle på - det går INTE på vägar som INTE är välpackade. Sådana här vägar är ganska vanliga vintertid och klassas nog inte som akut nödvändiga att snöröja. De är ju framkomliga. Förr var sådana här vägar inte ett problem....
Och så här bra fungerar den större elrullen utrustad med det så kallade "Vinter-kittet"....vilket innebär vinterdäck som skall klara snö lite bättre. Well....
Behöver jag ge en mer målande beskrivning av hur det är att putta 130 kg genom en välpackad gångväg? Nej, jag tänkte väl det. Tror att det framgår ganska tydligt att det inte är skitlätt, för att tala milt. Det tog mig 40 minuter att putta den ca 300 meter, max...
Förövrigt var det inte de välpackade gångvägarna som var problemet förut utan modden som blir på övergångsställen, skolgården, parkeringar, gårdar och så vidare. Det var där det var jobbigt med den gamla, lite mindre rullen. Nu är det lika jobbigt där, eller faktiskt värre där också. 50 kg värre! Samt att vi inte längre kan åka på välpackade gångvägar som inte är plogade ned till fast mark, för den här tyngre rullen sjunker alltså rakt igenom det skiktet.
Vet inte om jag skall skratta, gråta eller supa till!?
Jodå, vi fick vinterdäck på rullen, men just nu hade vi behövt en bandvagn! Dagen idag spenderades inomhus för vi kom inte ut. Ingen hade plogat vår gård, jag äger ingen spade och dessutom blåste det halv storm = stanna inne istället. Även om vi kommit ut i morse hade vi inte kommit hem på eftermiddagen. Klockan 17.00 kom plogen.
Nu hade jag redan räknat ut det m lilltån, eftersom det var väldigt mycket varningar via alla media - så jag tog hrlt sonika med mig kontoret hem igår och jobbade från köksbordet idag. Ganska effektiv ändå med tanke på att jag hade hjälp av två motvilliga assistenter...
