Att jag inte hade någon att vända på...
-"Mamma, jag kom på en jättebra idé!"
-"Jaha, vaddå?"
-"Jo, det är ju mitt fel att du vaknar på nätterna och inte sover bra, så jag tänkte att du kunde ha hörselskydd...".
Smack. Rakt i hjärtat. Här sitter han, 6 år gammal och känner skuld för att jag måste vända honom på nätterna. Jag fick genast tala om att det var inte hans fel över huvud taget och att jag gärna går upp och vänder på honom och inte alls behöver några hörselskydd.
Fy fasen. Det där måste jag ta tag i. Jag vänder på honom med glädje. Alternativet är nämligen mycket värre...att jag inte hade någon att vända på...
Då slipper jag äta godis....
I lördags for vi iväg och inhandlade lördagsgodis. En rejäl bytta med en massa gott. Jag tänkte att nu jäklar skall de få äta godis. Inga förmaningar. Bara ät så mycket ni vill ha!
Efter middagen tuggades det rejält i soffan framför TV'n. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var ganska mysigt. Vi satt där och jag kände mig som en riktigt snäll mamma. Tillslut var det två små figurer som sa att de inte ville ha mera godis! Va? Vill inte ha mera godis? Nåja, då var de väl nöjda iallafall.
När jag sedan skall gå och lägga Neo säger han till mig:
-"Imorgon blir en bättre dag, för då slipper jag äta godis!"
Så var det med det. Här tror man att man gör ungarna en tjänst och är världens snällaste mamma. Och så äter de godis bara för att de tror att de måste. Nästa lördag köper jag en tablett ask var och därmed basta!
