Du gör MIG stolt!

Var på utvecklingssamtal i skolan. Klassen hade fått i uppdrag att skriva ner nåt som de var glada eller stolta över. Detta stod på Neos lapp:

-"Jag är stolt över att jag kan ta mig fram".

Han ombads berätta kring lappen och vad han menade.

-"Jag kan inte gå, eller hur. Men jag kan ta mig fram, och det är jag stolt över. Jag vill ha den känslan, så att jag inte är den där fåniga figuren de ser på skolgården..."

Jag måste ha gjort nåt helt himmelskt för att ha fått den här ungen. Han är helt otrolig när det kommer till att sätta ord på allt det svåra. Det tunga som vi släpar omkring på vareviga dag. Ynka sju, snart åtta, år gammal slår han stora delar av befolkningen med hästlängder. Och det enda jag kan göra är att känna en obegränsad stolthet...och gråta välbekanta tårar över att han alls ska behöva tänka så.

Och Neo, du är inte ens tillnärmelsevis en fånig figur! Du är min hjälte. Utan dig vore jag ingenting. Ingenting alls!

Du gör MIG stolt!

Rejält stolt!

Fyra minuter och drygt tjugo sekunder. Det var vad som behövdes för att få mig rejält stolt, lycklig, hoppfull, varm, rörd till tårar och full av sockerdricka!

Mer än så tänker jag inte säga. Den här länken talar för sig själv:
http://www.svt.se/barnkanalen/bolibompa/kompishuset/
 

Glad unge

En nöjd och glad son kom hem från skolan idag.

Yanko smällde högst, men god tvåa kom Hedenhös raket!





Neo i Bolibompa

 På söndag morgon kl.08.00 sitter jag käpprak i soffan och kollar på Bolibompa - då är Neo med tillsammans med Janko :) 



Herre Gud, så fel de hade!

Var på badrummet med Neo och frågade vilken bok han skulle vilja ha i julklapp, om han nu skulle få det.

-"En bok om rymden vore trevligt" svarar han utan tvekan

-"Rymden?" undrar jag fånigt, förvånad över svaret

-"Ja, eller naturen typ...faktaböcker du vet"

-"Faktaböcker?"

Jag låter som en papegoja och sen börjar jag skratta och gråta samtidigt.

-"Vad är det med dig?" undrar han

-"Jo, när du föddes fick jag veta att du inte skulle kunna någonting och här sitter du och önskar dig faktaböcker om rymden!"

-"Men mamma, jag kan mer än så. Kan du berätta om allt jag inte skulle kunna?"

-"Absolut, men det blir en annan dag."

Herre Gud, så fel de hade!

Fam Tröttmössa

Sonen är inte riktigt på alls. Trött och tycker inte om stoj. Vill bara vara ifred helst. Då slog vi till och hade Adventsglögg här i dag!

Han ville jättegärna träffa gästerna och hade sett fram emot det massor, men ändå orkade han inte vara sitt vanliga jag. När gästerna gått och middagen var avklarad flydde han ut i köket ned orden:

-"Du kan säga till mig när julkalendern börjar. Jag vill bara gräva i dina lådor, ensam i köket."

Så han satt i köket och jag och Mika mös i soffan.


Tillsist gick Mika efter honom. En trött och stillsam lek avslutade kvällen och kl.19.09 gick båda till sängs...



Innan han somnade drog han en lång suck och sa

-"Herre Gud, vad jag ska sova!"...

OK, Godnatt. Det var tre timmar sedan och klockan är bara 22.00...och jag har redan sovit två av dem på soffan.

Fam Tröttmössa

RSS 2.0