Öron skavus...
Nu börjar nedräkningen...bara en ynka vecka kvar sen är det SEMESTER.
Den ska vi tydligen inviga genom att köpa ett trollspö ur Harry Potter filmen.
Jag vet redan nu att jag kommer att få höra
-"Vingardium Leviosa! Expecto Patronum! Redicculus!"
Det är nämligen så det låter så fort ungen får tag på en pinne...wish me luck!
Jag försökte kontra med "Fånus trattus! Och "Slutus trollus!"...men det var inte uppskattat. Jag kommer att få öron skavus...
Förmodligen inte
Imorgon är det dax igen - Botox.
En vuxen tjej på lägret hade samma skada som Neo, och hon var mycket positiv till sina botoxbehandlingar som barn. Det kändes bra att få bekräftat det jag uppfattar i signalerna från Neo.
Men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid att sitta med den lilla barnkroppen i famnen när de söver honom....förmodligen inte.
Respekt!
Vi har varit på det grymmaste läger och upplevelse vi varit med om!
Jag har blivit tvingad att åka rullstol och hantera dörrar, ramper och kanter. Mika har åkt rulle i tre dagar - utan problem ska tilläggas.
Vi har träffat barn i samma situation som Neo. Jag har fått prata m föräldrar. Jag har fått prata m vuxna i samma situation som Neo. Har lärt mig fantastiskt mycket under de här dagarna.
Svåra stunder har det varit också. Som när Neo sa:
-"Mamma, om jag fick önska mig vad som helst som gick i uppfyllelse så skulle det vara att jag kunde gå"
Jag kommer aldrig att kunna lära mig att värja mig mot de känslor som träffar mig rakt i hjärtat vid sådana tillfällen.
Men, jag har också lärt mig att med lite vilja kan man försätta berg...bokstavligen...
Mika, fyra år, sätter sig i en rullstol och kör upp på en ramp som vi föräldrar inte klarade. På ren och skär vilja tog hon sig upp en halvmeter ovan marken och ner igen - i rullstol. Helt utan hjälp!
Respekt!
Bilden är en annan. Vill ni se filmen får ni gå in på svenska CP föreningens öppna forum på FB.
