Ibland är jag avundsjuk...
Jag är omåttligt stolt över min nioårige son.
Varenda dag ställs han inför nyfikna ögon och ett antal frågor. Så fort det dyker upp någon ny är det samma sak. Alla undrar. Speciellt i skolan.
Varje år dyker det upp nya sexåringar, och de frågar hämningslöst. Och Neo svarar tålmodigt. Tills för ett tag sedan, då han fick nog.
Men, ungen är lösningsorienterd så han bokade helt sonika in sig på deras samling för att svara på varenda fråga de kunde tänkas vilja veta - en gång för alla!
Och som de undrade. Han svarade lugnt och sakligt på alla frågor. Bad dem sitta ner och vara tysta. Aldrig har väl 25 sexåringar lytt order så enkelt!
Hans avslutning på mötet kommer jag aldrig att glömma:
-"Ibland är jag avundsjuk på alla i hela världen för att ni kan gå, men rullstolen är ganska skön att sitta i"
