Gamla vänner kommer plötsligt nära...
Alla har vi väl gamla vänner som en gång i tiden var våra allra bästa bästisar. Som vi inte kunde leva utan. Av olika anledningar kommer man ibland ifrån varandra. För mig var anledningen att jag bytte stad. Jag lämnade helt enkelt min klick kompisar och flyttade. För kärleken. Så kan det bli. Många gånger har jag saknat dem! Vi levde praktiskt taget i symbios under hela gymnasiet.
Men nu är de tillbaka, tack vare teknikens värld! Först fann jag dem igen via Facebook och nu, när tanten har gått fixat sig en egen blogg, så dyker de upp här! Det är så kul! Först min Annika och nu min Salua! Och du, gråt inte tjejen...vi är glada för det mesta. Bara ibland som vi trillar ner i "hålet" som jag kallar det....men vi kommer alltid upp igen....så lätt ger vi oss inte!
Även för mig helt okända människor hör av sig och det är fantastiskt! Tänk att vi här hemma i vår lilla värld kan nå ut till andra människor där ute via vår blogg. Det är ett privilegium att kunna beröra andra och jag tackar för att ni hör av er. Det ger kraft och energi. Ni får väldigt gärna lämna kommentarer. Om det bara var jag själv som läste den här bloggen så skulle det ju inte vara hälften så kul. Och om jag kan glädja någon, eller bara få någon att kort reflektera över livet så är jag mer än nöjd.
Just nu är klockan så där mycket igen. Jag vet varför den blir så där mycket innan jag kommer i säng....det här är min egen tid, när bara jag är vaken. Alla andra har kroknat och sover sött på sköna kudden. Då får jag en tystnad här i huset där jag kan landa en stund och bara vara. Jag behöver det. Det tror jag alla behöver. En stunds helt egen tystnad och ensamhet - tid för reflektion över dagen. Synd bara att det är lite sent på dygnet, eftersom Mika skiter högaktningsfullt i att jag sedan behöver sova mitt i natten när hon behöver äta! Tur att naturen uppfunnit amningen! Jag skulle aldrig orka gå upp och göra välling till "Hungran" mitt i natten.
Godnatt på er allihopa, och Salua - jag har saknat dig också! Men nu har jag dig här igen - toppen!
Hej Mie! Jag är så otroligt glad över att jag "hittat" hit! Du skriver så fint och rörande (jag gråter för allt nu för tiden, har blivit så blödig och du vet säkert anledningen...). Har nu läst allt du skrivit och det är så härligt att få en liten inblick i ditt/ert liv, eftersom du är så långt bort. Saknar dig massor och tänker så ofta på dig, hur roligt vi hade det. Det är mycket som har förändrats sedan dess, jag vet, men vår gymnasietid har en speciell plats i mitt hjärta! ♥
Kommer att titta in här så ofta jag bara kan så jag håller mig uppdaterad! Skulle så gärna vilja träffa er, hela familjen. Ska verkligen försöka få till en lite tripp till Sthlm...när alla bassilusker gått och gömt sig nånstans. Vår påsk var likadan som er och det hela avslutades med vattenkoppor...som nu är på bättringsvägen, tack och lov! :-)
Vi hörs och syns, ha det så bra och hälsa familjen!
Mycket kärlek från mig!
Stor kram från en till som gråter! Tänk vad mycket vi inte visste då som tur var! Hoppas vi kan ses allihop snart!
