Ge mig mitt huvud åter
Nepp, ingen bacill. Typiskt...
Varma täcken. Mysiga små fötter ihoprullade. Ögon som glor på TV. De struntar fullkomligt i att sovrummet är en tillfällig kaosplats - de myser och Neo undrar:
-"Är det helt säkert att jag inte har en liten bacill idag?"...
Tyvärr är jag helt säker. Jag känner också efter. Nepp, ingen bacill. Typiskt....
Nakenfisen kissade på golvet!
-"Men vad händer här egentligen?" undrar jag och sliter fram en handduk som jag drar runt allt kiss med.
-"Nakenfisen kissade på golvet" skrattar Neo hysteriskt
Brevid står nakenfisen - nöjd, stolt och glad över sitt verk - med blöta strumpor och utan blöja...
The Royal...
Redan nu har jag fått nog, och det lär ju bara stegras! Vad pratar jag om? Det här redan nu uttjatade kungliga brölloppet! Man kan ju inte värja sig. Någon sorts reaktion kommer alla att drabbas av. Ung som gammal. Kort som lång. Fattig som rik. Du och jag.
Kommuner som sitter och undrar vad de skall ge i present. Blir liksom bara patetiskt. Tror de på fullt allvar att de kommer att bli ihågkomna av det unga paret för sin gåva?
-"Åh, Daniel, kommer du ihåg den vackra vasen vi fick av Västerås?"....eller hur...
Nu kan man tro att jag är emot kungahuset, men det är jag inte. Jag har liksom ingen åsikt om dem alls. De bara är. Säger man "Kung" till mig tänker jag på en gammal plansch på ett lika gammalt utedass.
I årets kungliga brölloppsyra hamnade jag i en situation där jag kunde kombinera det här med kungligheter och toaletter. Lilla toan här i lägenheten fick en mörkblå fondvägg. Egentligen heter kulören "Oändlighet" - men när den kom upp på väggen blev den liksom Royal-blue.
Nu går toan under namnet "The Royal". Här går vi inte på toa, utan vi går på "The Royal". Fint ska det va! Från början fanns avslutningen "shit house", men det tog vi bort det för det var inte riktigt passande...måste ju skärpa sig när det handlar om kungligheter...
På denna Royal-blue toavägg valde jag att ära det kungliga blivande brudparet. Kan ju inte ha ett Royal rum utan Royal liksom...
Mobilbild igen, men ni ser ändå. Passade på att ta en närbild också.
Tur att jag är riktigt kort, för annars hade ni fått se mer av mig i reflektionen än ni behöver. Här fotar vi kungligheter naken...=))
-"...vad i helvete är det för fel på dig?"
Neo och jag skulle gå över gatan på övergångsstället. En stor vit Van stannar snällt och vi börjar rulla över. Neo i sin Wall-E och jag med Mika i vagnen. Väl över på andra sidan är trotoarkanten för hög för att Neo skall kunna köra upp. Fast bara lite lite till höger är kanten något lägre. Det blir till att backa en skvätt och ta lite sats.
DÅ! DÅ tutar en biljävel för att det liksom står stilla! De ser mig men de ser inte Neo. DÅ jävlar brann det till i varenda säkring i hela proppskåpet! Jag parkerar Neo brevid Mika vid vagnen så att de ser honom och kastar mig fram mot bilen med två unga killar i. Jag glor på dem med brinnande ögon, ylandes
-"Har ni nåt jävla problem med att jag vill ha upp mitt barns elrullstol innan han blir överkörd på trotoaren eller vad i helvete är det för fel på dig?"
Jag viftar med armarna och skiter fullkomligt i att de har fönstren uppvevade. Det kan hända att de hör mig men det spelar mindre roll. De SER garanterat budskapet. Killen i passagerarsätet vill försvinna från jordens yta - det ser jag i hans ögon. Han som kör ser jag mindre av men vi kan väl säga som så att jag tror att det tar ett tag innan de tutar vid ett övergångsställe igen!
Förbannade jävla idioter och GUUUUUD vad skönt det var att få skrika åt någon mitt på gatan. Jag önskar jag kunde få tillbaka den ilskan i en annan situation. Men då är jag bara en liten våt fläck som inte förstår ett enda smack...
Nästa sjuka barn
Ipren är den enda medicinen som funkar. Alvedon kan vi skänka till någon annan. Vet inte varför det är så men båda barnen reagerar mycket bättre på Ipren. Alvedon funkar lika bra som tevatten - alltså inte alls!
Nu ligger Mika och sover med nummer 11 under näsan och feber. Neo ligger i vår säng och tittar på TV - tack SVT för barnkanalen! Han ville inte ens gå upp till soffan så han får väl ligga där och glo. Pyamas hela dagen. Nyss var jag ner och bytte kudde åt honom. Den var helt sjöblöt. Lilla gubben...han till och med svettas hjärtformat - så gullig är han! =))
Vi som skulle till Eskilstuna i helgen med RBU. En sorts familjehelg där vi skulle bo på hotell och gå på Parken Zoo. Ett tillfälle för oss att träffa föräldrar i liknande situation men även för Neo att träffa barn som också åker rullstol precis som han. Hade varit lite roligt och intressant. Får bli en annan gång helt enkelt.
Blossa 09 = Clementin
Så ja, nu är den släppt - men bokningssidan funkar inte. Man får gå in på www.blossa.se istället. Jag har bokat 3 flaskor. Undrar om jag kanske skall boka fler?
Jag gissar att det kanske finns en halv miljon flaskor eller så (eftersom den jämt är slut när man skall ha den)...få se nu...om alla vill ha 3 flaskor så räcker det till 166 666,7 människor. I Sverige bor det ca 9,5 miljoner. Om hälften är vuxna är det 4,25 miljoner. Om hälften av dem gillar glögg är vi nere i ca 2 miljoner människor. Men om bara 25% av de vuxna gillar glögg blir det 1 miljon människor. Av den här miljonen så är det säkert ett gäng som inte just fokuserar på BLOSSA 09 men säg att det är över 20% (200 000 personer) av den här resterande miljonen som faktiskt gör det - ja då är det bäst att beställa NU!
Snodde bilden från www.blossa.se
Teflonhjärna
Inne i mitt huvud är jag helt säker på att det finns teflon - i hela skallen. Det fastnar liksom ingenting! Sedan ett ganska bra tag tillbaka hade jag bokat in en tjejkväll igår. Träff hemma hos mig klockan 19.00 - klädparty. Fram till klockan 15.00 igår tror jag (minst) hade den träffen raderats ur mitt huvud.
Turligt nog kom jag på det och kunde fixa till det lite här samt köpa lite tilltugg. Men gästerna undrade säkert när det var grisinis att doppa i ishavsröra i kombination med bullar, kakor och fika - samt om man ville lite likör och vin. Jo just det, det fanns digestivekex med philadelphiaostar till också. Ungefär samma röra som i mitt huvud...Nåja, tjejerna kom iallafall och vi hade jättetrevligt.
Slut. Stopp. Punkt.
Farbror Neo har inte åkt än. Han är kvar. Undrar vem det är jag får med mig till ortopedingenjören imorgon? Det kan tänkas vara Farbror Neo. Brukar vara det när vi träffar Bertil. Han heter så - ingenjören.
-"Bertil, det är så trevlig att träffa dig!" sa Farbror Neo sist.
Den här gången har jag fixat barnvakt till Mika, så det kan tänkas att jag överlever operation "fixa-ståskal-och-ortoser-samtidigt". I'll let you know. Good night....
-Mamma, jag tycker om regn nu!
-"Jag tänker inte gå ut....jag blir blöt!"....
Men vad tusan!? Alternativet att inte gå fanns inte så jag förklarade helt enkelt att Karin (vår sjukgymnast) var på väg till dagis och att hon skulle bli urledsen om han inte kom dit. Nu är Karin en av de personer Neo skulle sälja alla sina bilar för att få träffa - DET säger lite om hur mycket han tycker om henne - så han mjuknade ganska fort! Alltså vågade han lite sakta rulla ut på rampen och ner till vägen. Han såg lite skeptiskt ut.
-"Jag vill ha vantar - det regnar på min hand!" ylade han
Vantar? Nu? Det är 18 grader varmt! Jag lyckades till och med att övertyga honom om att vantarna inte alls ville vakna mitt i sommaren och förmodligen skulle stickas och inte vara så mysiga alls. Tillslut var vi på gång! Halleluja....vi var på gång och hade hur gott om tid som helst. De skulle säkert svimma på dagis om vi dök upp ungefär 15 minuter FÖRE utsatt tid. Har väl aldrig hänt!
Det positiva med regn är ju att det blir vattenpölar! Vattenpölar är också (näst efter Karin) bland det bästa Neo vet - trots att han inte gillar sättet på hur de blir till. Nu fanns det massor av vattenpölar och vi hade gott om tid att köra i dem också. Då gjorde vi det istället för att komma till dagis alldeles för tidigt.
En mobilbild i regn - ett lekande barn i en vattenpöl under sitt paraply. Fram och tillbaka. Hit och dit. Det bubblar så fint när man kör fort genom vattenpölarna. Och låter så mysigt. Ett gäng vattenpölar senare stannar han och tittar på mig med ett stort smile och säger
-"Mamma, jag tycker om regn nu!"
Eller hur, Pinkan! Eller hur???
Ungen har hunnit fylla 18 år också! Fast det är mer än 5 veckor sedan. Vad tusan hände? Det var ju inte länge sedan han började skolan den lilla pallevanten. Herre Gud vad tiden bara springer förbi. Det är alla klyschors klyscha (stavas det så?) - men den är också den sannaste av sanningar. Fasen vad gammal jag blev bara i ett enda slag.
Imorgon skall han åka Finlandskryssning med sina kompisar. Fattar ni? Finlandskryssning liksom! En massa fulla ungdomar - och en av dem är förmodligen min.....
Har inte vant mig vid att han är myndig...eller ens ganska stor. I våras, innan han fyllt 18, ringde hans pappa och sa att Kim skulle sova borta - hos en tjej! Av ren reflex ylade jag -"Glöm det!". Sekunden efter kom jag på att han faktiskt var 17 år och nog skulle sova hos den här tjejen oavsett vad jag hade att säga om det. Det är en process - att släppa greppet om sina barn.
Jag har inga vanföreställningar om att de är änglar. De är förmodligen som ungdomar är mest. Skrämmande för dem som inte känner dem och jätte gulliga om man känner dem. Tänk att han blivit så stor att han kan skrämma en gammal tant! Usch, vad läskigt. Fast det skulle han aldrig göra! Eller hur, Pinkan! Eller hur????
Nu är det jag som däckar i soffan...
Flugan sa på eftermiddagen idag att hennes mål ikväll var att supa skallen i bitar och däcka i soffan klockan åtta - ett förståeligt mål då hon har haft dagis hemma. Bland annat var jag där med 2 barn, Terapeuten var där med sina 2 barn och sedan Flugans 2 egna också. Då blir det dagis.
Mika åt upp Charlies ena Bamsetidning, sedan knuffade hon omkull James i sandlådan. Däremellan hade hon hunnit med att vara överallt man inte skall vara. Som tur är har Flugan 22 armar och en snabb blick och fångade in odjuret när jag inte hann. Jag ber om ursäkt för bulldozerdottern - så fort hon är mottaglig skall jag ta ett snack med henne alternativt sätta henne i träningsläger för hur man beter sig när man inte är hemma!
Dessvärre måste jag meddela att Flugan inte lyckades med sitt mål för hon ringde mig förhållandevis nykter klockan 20.48 - pip. Då hade hon roat sig med att googla på min blogg och hon fick en hel del träffar! Jättekul!
Efter middagen sa Neo att han ville sparka fotboll! Va? Vaddå sparka fotboll - det har vi aldrig gjort. Var fick han det ifrån? Men skit samma - har han sagt att han vill sparka fotboll är det bäst att passa på! Det om något är ju en ganska bra träning. Bara ett litet aber - det är svårt att sparka fotboll om man inte kan stå. Men vi löste det också - genom att jag fick bryta ryggen av mig ett tag. Han lyckades ganska bra med att iallafall måtta med foten mot bollen och få iväg den lite lätt rullandes åt endera hållet. Iallafall med högerfoten. Vänstern får vi vänta lite med. Han kommer inte att sätta bollen i krysset med en hård vänster under ett fotbolls VM än på ett tag om vi säger så...
Sedan när vi ändå var i farten sa han att han ville springa - OK spela fotboll - men springa.....njae. Men så tänkte jag att vad tusan. Ingenting är ju omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid. Så jag greppade tag om hans ben, ett i vardera hand, böjde mig ner, klämde fast honom hårt mellan armarna och satte fart med att med handkraft "springa" med benen! Det var kul men jag tror att jag skall ringa en sjukgymnast till mig inom kort....uff.
Efter det tycker man ju att han borde vara ganska slut men nix pix. Vi satsade på hela registret och tog fram Broncon. Den som har uppfunnit den jäkla prylen funderar jag på att bryta benen av! Det går ju inte att styra den, fötterna fastnar under själva fordonet och den är tung. Utöver det är den fult gul och ser ut som en...en...ja, jag vet inte faktiskt. Den är helt enkelt skitful! Hur som haver lyckades vi köra gåträning med den i kanske 100 - 150 meter. Det låter futtigt men för Neo är det jättelåååångt! Det tog iallafall ett bra tag.
Nu då - trött nu då??? Nähä, nu skulle han leka i "huset" som finns i lekparken. Hem och hämta Wall-E. Ner till lekparken. Väl där ville han inte alls vara i huset. Istället klättrade han i stegen till rutschkanan och åkte den om och om igen. Tillsist fick vi säga att det var dags att gå hem för nu var dagen slut. Då var han ändå ganska trött måste jag säga. Vet inte var han fick all energi ifrån.
Nu är det jag som skall däcka i soffan och jag lär göra det utan att supa skallen i bitar.....
Kevins tur att vara död....
Nicke har ett ganska fladdrigt jobb. Med det menar jag att han stundtals är mycket borta hemifrån - är ute och reser och fladdrar. Nu senast i Båstad. Då är det ju en sådan bingo att åka på magsjuka, ensam med 2 barn. Jiippiiiieykayey....men som tur var kom mormor över. Ja, inte min mormor utan Neo och Mikas mormor - hon räddade mig från det värsta. Tack, tack. Sen när Nicke kom hem flydde hon fältet illa kvickt - verkar dock ha klarat sig sa hon idag. Tur det!
Nu är det Kevins tur att var död. Honom har jag knappt sett röken av på ett helt dygn - hör bara hur något trött hasar på övervåningen mellan varven. Öppnade hans dörr för ett tag sedan men såg bara en hårboll och ett täcke! Stackarn. I torsdags såg han ut så här - redan då lite tilltufsad tror jag....
Mika är bättre men inte helt OK. Hon har iallafall ätit välling mellan varven - som visserligen inte stannat så länge i själva ungen, men ändå. Fast idag har hon börjat matvägra helt! Fattar noll. Nu när hon mår bättre borde hon ju börja äta tycker man, men icke.
Ja ja, jag lär skriva mer när jag är mindre vimmelkantig. Hej hopp....
...urk....
En liten länk...
Godnatt på er!
Vill åka båt - idag!!!
Idag har jag tvättat, tvättat och återigen tvättat. Däremellan har jag hämtat Neo på dagis - skitarg, för han ville ha med sig Wall-E hem, men han skall hämtas på dagis på måndag av hjälpmedelscentralen. Han skall nämligen få en fjärrkontroll så att jag kan stoppa om ifall det går åt skogen. Då passar vi på att göra det när vi ändå inte kan ha Wall-E med till Gotland. På måndag hämtar de honom från dagis. Så idag drog jag hem en arg kille och en supertrött tjej i tvillingvagnen. Neo hade inte sovit på dagis idag igen, och det gjorde väl inte saken bättre direkt!
Så typiskt att det just idag var de finaste, roligaste vattenpölarna på länge! Det har regnat så mycket att det är små sjöar här och var som till och med jag vill hoppa i! Men men....ibland så bara blir det så här.
Väl hemma landade han i soffan och nu ser han ut så här......igen.....
Det sista han sa var att han ville åka båt IDAG! Ser inte ut som att han hade orkat det.....
Något blött och kallt och inte helt nyktert...
Ungefär när vi var precis klara dök det upp något i dörren - något blött och kallt och inte helt nyktert - studenten Milia! Man kan inte heller säga att hon luktade smultron direkt! Någon (inklusive hon själv) hade roat sig med att hälla champagne, eller något förhoppningvis lite billigare, över hela henne! Hon var dyblöt och stank som ett helt A-lag!Mmmmmmmmmmmm.....snyggt. Men det hör väl studenten till.
Min plan var att jag skulle fota som en paparazzi - igen....men...vet inte vad det var som hände! Först for hon ner i duschen och blev lite människa igen. Upp kommer en dundersnygg student med vit klänning och den klassiska studenthatten! Svischa runt, svischa hit och dit! Rätt vad det var började det dundra in folk - jag försökte mest hålla koll på Mika som var överallt. Mat, kaffe, presentöppning - hej hopp, nu drar vi till stan! Så var de borta. 4 timmar gick ganska fort. Och det enda foto jag hann ta var detta
Han uppfyller visserligen alla krav på en student - han ser lite packad ut, mössan sitter på trekvart, han har en tom mugg i sin hand och han är alldeles rödögd! Förutom att han missat att ta på sig kostymen så har han inte riktigt åldern inne, men ändå...det här är alltså den enda stundentbild jag fick igår. Hoppas att någon annan tog lite fler bilder! På rätt student...
I övrigt tyckte Neo stundtals att det var lite mycket folk. Han ville gå ner till sitt rum och leka själv. -"Stäng dörren", sa han och det gjorde jag och där satt han och lekte i godan ro. Jobbig unge....jag skulle ha döpt honom till Ferdinand, eftersom han tycker om att sitta där under sin korkek...
Hann aldrig räkna alla gästerna men uteverandan med björkar och altanvärmaren i "tältet" (vår pergola med tygväggar) användes aldrig - så tydligen räckte alla platser. Mat blev det över i massor, så det blir till att äta paj idag hela dagen - för dem som kan! Allt vi hade här igår var proppat med laktos, så det var en ganska hungrig Mie som tryckte i sig sallad klockan 1.00 i natt.
Nu är det över och det är känns ganska bra måste jag erkänna. I natt städade vi bort allting förutom björkarna. Jätteskönt att komma upp till ett någorlunda normalt hem. Hur Milia ser ut idag har jag ingen aning om, men kanske kommer hon att vilja ha den här presenten inom kort....
Sjung om studentens lyckliga dar....
Åh, vad roligt - nått nytt - det måste jag prova!!!!
Bara att sätta fart och fixa och dona. Största problemet är nog vart man gör av 35 släktingar? Jag har hittat sittplats för 27 personer - värre med bord. Varför har man så få bord? Om vi hade haft ordentligt med förråd kanske vi kunde ha haft extrabord och extrastolar där, men nu är vi 8 personer i den här familjen och vi bor på varenda millimeter. Inklusive förråden. Vi har ingen "walk-in-closet" till klädkammare. Det är snarare så att man riskerar att få någon attiralj i huvudet om man nu ger sig på att öppna klädkammardörren!
Likaså boden ute på tomten. Har ni försökt att klämma in ett gäng cyklar, gräsklippare, hjälpmedel och annat kul i en normalbod? OM ni någongång har problem med att få in saker skall ni ringa Nicke - han klämmer in ALLT i en minimal byggnad. Ordningssamt - njä, men inpackat iallafall.
Tur att det "bara" är släkten som kommer! Vågar inte tänka på hur det varit om hon kommit på att bjuda in varenda kotte vi känner - det räcker gott med 35 släktingar!!! Visste inte ens att de var så många... Det är ju en släktgrej det här med studenten, så det är bara att gilla läget. På kvällen lär hon försvinna iväg med sina kompisar på något partaj. Tur att DEN festen inte är här!!! Nu hoppas jag bara att det blir sol och varmt, så att man kan vara både ute och inne!
Kom på en sak till - i och med att vi inte bor i skogen har vi inte så många björkar att sno grenar av till dekoration. Vågar ju inte ge mig på grannens björk - då blir jag väl fredlös här i området. Skottpengar på mig eller nåt!
Vi får se det här som en ren kompetensutveckling - i och med att vi under de kommande 3 åren kommer att ha en studentmottagning om året! Eller nej förresesten - Pinkan valde att byta utbildning och därför gick han om ett år. Det betyder att vi nästa år inte har någon student att ta hand om - för att isätllet året därpå ha två samtidigt! Stackars Ida...hon är sist ut - lagom till vi är helt slut och inte orkar mer DÅ skall hon ha sin studentmottagning. Ja ja - vi löser säkert det också!
Sjung om studentens lyckliga dár
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår
Än klappar hjärtat med friska slag
Och den ljusnande framtid är vår
Inga sorger än
I våra sinnen bor
Hoppet är vår vän och vi dess löften tro
När vi knyta förbund i den lund
Där de härliga lagrarna gro
Där de härliga lagrarna gro...
HURRAAA......
Jösses, det är 22 år sedan jag själv sjöng den - halvpackad på ett lastbilsflak.....voine voine....vad har vi givit oss in på????
Packad och klar...
Fast vi skall nog passa oss för att gå på rött i tullen - då åker vi väl fast för barnhandel eller nåt. Risken finns ju i och för sig att vi blir avslöjade utan att öppna väskan - vad tror ni???
Var sak har sin tid...
Åh, vad roligt jag har haft ikväll! Och åh vad tråkigt att jag var tvungen att åka hem när de andra gick vidare på krogen...men men...jag hade lovat mormor att komma hem, så det gjorde jag....lydig som jag är!
Kvällen blev jätterolig - trots att jag glömde trosorna jag skulle kasta på basisten hemma...jag får väl kasta dem på honom imorgon. Precis nu har mormor åkt hem, Milia och Tobbe som också var med i samma taxi, har promenerat iväg hem till sig. Lugnet ligger över hela huset och de små barnen snusar gott i varsin vrå. Så stilla och rogivande.
Koncerten var så bra och så rolig! Det var länge sedan jag hoppat och skuttat så mycket i höga pumps. Som ett helt gympingpass! Jag hoppar faktiskt inte utan pumps heller, normalt sett, så det här var verkligen roligt! Vem tusan behöver ett S.A.T.S-kort om jag får gå på fler koncerter?! Min tanke var att jag skulle fota som värsta paparazzin, men inte blev det så heller! Jag hade full upp med att dansa och fladdra med armar och ben....
Tror dock att Terapeutens man, som var med, fick en massa bra bilder. Han har värsta kameran att fota med och kan det där med foto också, till skillnad från en annan som bara rycker upp kameran hipp som happ. Nåväl, här kommer iallafall en bild på bandet, Bad Mojo.
Närmast i bild är min "troslösa" basist - Nicke. De andra kan jag presentera när jag får en bättre bild! Keybordisten (heter det så?) bakom Nicke, är min andra favorit i bandet, så honom presenterar jag direkt - Jonas! Han är en jäkel på att spela allt möjligt - bland annat saxofon!
Det som också var himla kul var att träffa en massa folk jag inte sett på väldigt länge, som var på koncerten. Bland annat Madde, som var Neos egen sköterska på neonatalen. Vi håller sporadisk kontakt och det var så länge sedan jag såg henne - riktigt trevligt att träffas igen! En annan person som var väldigt kul att se igen var Pelle-Plupp - en kille från mitt jobb som jag tycker väldigt mycket om! Både jag och Nicke har jobbat tillsammans med honom under många år och det var som att vi sågs igår trots att det var minst 1 år sedan vi träffades sist - mer ändå! Roligt. Jag behövde komma ut och se att det finns ett annat liv än mammalivet.
Samtidigt är det när jag får lite nos på det här andra livet så här, som jag bli sugen på mer! Då, när jag tex träffar Pelle-Plupp - då blir jag taggad som tusan att börja jobba igen! Att göra nya landvinningar och vara med i frontlinjen och slåss. Bara ge mig ett uppdrag och jag tar det. Sedan kommer man hem och tittar på en liten människa som ligger med näsan i kudden och rumpan i vädret - och bara sover tryggt - ovetandes om arbetsliv och koncerter. Ja, då tar det 1 sekund, så är man tillbaka i mammalivet och tycker att det är rätt OK, det också. Var sak har sin tid! Snart är det min tid att göra nya landvinningar och kasta mig in i nya utmaningar - ta mig vatten över huvudet och köra så det ryker! Det är då jag jobbar som bäst!
Just nu skall jag bara njuta av tystnaden i huset, gå och lägga mig och somna brevid en varm liten kropp som inte har en aning om mina äventyr i sommarnatten....natti natti på er.
Och Pelle-Plupp - kul att se dig!!!
