Idag är allt tillåtet....
Nu har han rullat ihop sig i soffan och kollar på Thomas Tåget och hans vänner. Mika fick tag på Neos vattenflaska och tömde i sig den...bra jobbat. Nu sitter hon och ulkar vatten - undrar hur mycket vatten det var i den egentligen?
Jag tar tillbaka det jag sade nyss om Neo - han tittar inte alls på TV - han sover! Totalt utloggad. Tydligen har han inte sovit på dagis idag då, antar jag. Tycker att jag ser det här läget av honom oftare och oftare....men som sagt, det kostar energi att bara vara Neo. Känner att jag vill logga ut också. Vissa dagar kostar det en massa energi att bara vara Mie också verkar det som. Idag är en sådan dag.
Mika har slutat ulka vatten och istället givit sig på filmskåpet. Kolla in nöjda minen! Hon gillar också Lynley, vad det verkar som.....bra smak bruden!!! Fast hon borde kanske inte få göra sådär faktiskt - men jag orkar inte köra uppfostringsanstalt idag - vi tar det en annan dag. Vassego Mikisen - dra ut varenda grej du hittar - passa på vet ja....idag är allt tillåtet. Det vi saknar i energi har hon istället i drivor - tar aldrig slut! Blir trött bara jag ser henne.....
Närstudie av "nöjd-minen"....med röda ögon och snor, men ja ja..
Vem fan ringer mig klockan nu???
1. Mie har alltid rätt
2. OM Mie, mot förmodan, skulle ha fel gäller regel 1
Den gick inte att använda imorse för det var ingen i familjen utom jag som var inblandad. I min värld hade vi dagismöte klockan 9.00. Det brukar vara klockan 9.00 tidigast i och med att jag har fullt sjå att hinna till klockan 9.00. Det händer att det är möte klockan 10.00 - det passar bättre. Men 8.30....njä, någon annan måste ha varit inblandad i den tidssättningen. Hur som haver var det precis det som hände. Jag kutade runt här som en idiot och var nog på G att hinna till 9.00. Då ringer telefonen och dagis säger att det alltså var möte klockan 8.30.
När jag var som värst stressad, kring just 8.30, för att hinna. DÅ ringde telefonen också.
-"Vem fan ringer mig klockan nu?" väste jag rakt ut i luften.
Pinkan, som var hemma, svarade snällt. Sedan sa han att det var någon "Eva tror jag". "Jag minns inte", sa han (minns inte??? Du lade ju just på???). "Du kunde ringa henne snart sa hon". Stor chans att jag ringer nu mitt i stresshelvetet tänkte jag då. Och vem är Eva förresten??? Hade jag svarat själv hade jag fått veta att dagis redan satt i möte och att jag höll på att missa det. Nu visste jag alltså inte det och fortsatte min stressresa.
Precis innan jag skulle gå - Neo satt i rullen och skulle få regnskydd - då ringde det igen. Den här gången svarade JAG. Då fick jag informationen av en tålmodig Lena, INTE Eva, om att de var klara med mötet och allt hade gått bra. Sedan undrade hon snällt om det var något JAG undrade....Jo, det kan man väl säga...typ: Hur gick det? Men de hade klarat sig utmärkt utan mig så det hade gått bra. Skönt med självgående personal - jag behöver alltså inte vara med på mina egna möten. Det är så bra med personal från HAB center - de vet precis vad som behövs och rattar lätt ett möte utan oss - toppen!
Och jodå, det verkade som att det blev bra - iallafall av det jag hörde från dagis. Jag måste få tag i HAB tjejen också. Själv är jag fortfarande kvar i stresspiralen - måste hitta ett sätt att ta mig ur den nu när jag inte behöver.
Nu tror jag att jag fick hjälp med det av Mika - hon har fixat en nyponrosblöja igen....såklart....vi skulle ju iväg! Tack tack, Mikisen!
Men - vi har ju en pool!!!
Neo har varit hemma med mig och Mika idag. Vill inte riskera en enda liten bacillusk nu när det är botoxdags. De tiderna växer nämligen inte på träd, så det gäller att hålla sig frisk när man väl får en. Så idag har vi haft det urmysigt i sommar värmen. Jag kom nämligen på att vi någonstans hade en liten barnpool. Den har vi använt när Neo var mindre, både sommar som vinter.
På vintern hade vi den inomhus som bollhav - väldigt bra balansträning att sitta bland bollar och kasta dem kors och tvärs! På sommaren fick den vara den pool den faktiskt var. Idag kom jag alltså på att den fanns någonstans och for ut i boden för att rota lite. Jodå - där var den!
Fram med den lilla byttan - ut med trädgårdsslangen och i med vatten! Fy tusan vad kallt det blev! Helt obadbart. Det blev till att koka vatten och fylla på. Tillsist, efter ca 14 liter kokande vatten blev det mysigt. På med solskyddsfaktor 30 - sprutt, sprutt - och sen plask ner i vattnet! Toppen!!!
Bland det första Mika gjorde var att dratta på näsan och suga in ett rejält tag vatten i densamma - det var väl så där kul. Sedan badade hon ankor genom att sitta utanför poolen och hänga över kanten istället! Det gick lika bra.
Tillsist blev hon så himla trött att jag gick och lade henne. Hon somnade ovanför kudden tror jag - klockan var 12 och hon hade iallafall hunnit få gröt. Nästa gång jag hörde nåt av henne var klockan 15.30! Det kostar krafter att bada ankor tydligen....
Neo satt i sin pool i säkert 1,5 timme innan han gick med på att äta lunch. Sen, efter lunchen somnade han till en bamsesaga. När han vaknade var det första han sa - bada mera! Så det gjorde vi!
Visste väl att det skulle vara mysigt med en egen pool - även om den var betydligt mycket mindre än den pool jag drömmer om! Tur var väl det kanske, för annars vet jag inte vart jag hade gjort av Mika. Går inte att hänga över kanten och bada ankor om man är 9 månader på en riktig pool....då hade hon fått vatten i mer än näsan kan jag garantera!
Grön mössa och skägg = TJUV!!!
Hon nöjer sig med att köra den fram och tillbaka över golvet. Docka i - docka ur - docka i....mycket roligt.
Neo har äntligen släppt sin leksak och kollar nu på Rorry på TV istället. Han satt länge och väl och pillade med det här - att öppna och stänga dörrar i bilar och hus är det roligaste som finns. Det kan han pilla med hur länge som helst.
Tydligen är man tjuv om man har grön mössa och skägg! Dessutom är man inte så smart som tjuv - utan man tar en säck som är så stor att man inte orkar bära den! Då åker man fast för polisen som har hjälm och glasögon men ingen motorcykel. Man kan tycka att han borde köra helikopter - men han får bara plats i bilen. Han som kör helikoptern har bara en mössa! Vem behöver mer än så liksom??? Det farliga buset, som rånar banker, håller till på marken tydligen!
Tack för två fina presenter!
Bostadsanpassning = POOL????
Jag vill INTE vänta! Inte tills jag hamnar på hemmet och får gå ner till poolen i källaren för sjukgymnastik - jag vill ha en NU! Idag har jag varit och nosat på hur det skulle vara med en alldeles egen pool - och det skulle vara helt fantastiskt!! En helt egen "utomlandsyta" hemma. En egen källa till avslappning. Jo, jag vet att det är mycket att göra kring en pool. Det skall städas, täckas över, mätas kemikaliehalter, lämnas prover, tappas vatten, fyllas vatten och en massa annat. Jo tack. Förutom det är det dyrt att värma upp den, men skit samma - jag vill ha en pool!
Idag har jag varit på besök hemma hos Milias killes (Tobbe) familj och de har - ja, ni har gissat rätt - EN POOL! Neo älskar att bada. Mika älskar också att bada - här badar hon för första gången utomhus i sitt liv. Vi stoppade ner henne i Neos badring som är som en båt. I den kunde hon flyta runt och sprattla med benen som en liten elvisp! Här är det Milia som badar med henne...
Neo och jag lekte också elvisp. Ett stadigt tag i benen och sen var det bara att snurra på! Svisch svisch....plask plask...
Jag kan inte säga att det var smällhett i vattnet. Den lilla fulingen Milia sa att det var 25 grader varmt - vilket är ganska OK ändå - men när jag själv kollade var det ynka 23 grader bara. Det var därför det kändes så innihoppsan kallt om magen när jag hoppade i...men ganska snabbt var det OK.
Om jag hade en pool skulle jag kunna träna med Neo varenda dag hela sommaren. Mika skulle kunna guppa runt och leka elvisp hela dagarna. Undrar om bostadsanpassarna köper det argumentet - att Neo behöver träna i vatten hela sommaren menar jag. Vad tror ni????
Häxan Surtant
Hennes son LillaC är en kul liten kille. Han är 3 år men pratar som en 5 åring. Det kommer allehanda roliga saker ur den ungen. Har ni sett barnprogrammet om Häxan Surtant? Det är en häxa som är sur över allting - mest för att ingen är snäll mot henne. Det var så länge sedan någon var snäll mot henne så hon vet inte hur man gör när man är snäll. Hon har mörkt hår och bruna ögon och är ganska välsminkad kan man väl säga utan att överdriva....
LillaC var ju nyss på Cypern med sin familj, som ni vet. När de flög hem så landade de på Arlanda sent på kvällen och LillaC var helt slut. Efter att man fått sina väskor kan man packa ihop sig och ta sig ut mot ankomsthallen, där man kommer ut i själva terminalen. I gången mellan ankomsthallen och själva terminalen, där folk kan vänta på en, finns det en massa bilder på väggarna som skall välkomna en till Sverige. Det är bilder av kända svenskar. Först av allt möts man av Kungen och Drottningen.
LillaC sitter uppe på bagaget på själva bagagevagnen och halvsover. När han kommer in i den här gången mellan ankomsthallen och terminalen lyfter han blicken och får syn på Silvia.
-"Åh, Häxan Surtant..." säger han bara och somnar om...
Vet inte om Sílvia vet om det, men det är förmodligen en komplimang....
Kan inte låta bli att tycka att LillaC har en viss känsla för likheten ändå....eller vad tycker ni??? Bilderna är snodda från nätet.
Wall-E och en Docka....
Vi hade lite uppdrag att fixa på förmiddagen - ja, vår förmiddag börjar ungefär kl.11.30. Flugan säger att vi lever i en annan tidszon än övriga Sverige. Vi hinner liksom aldrig äta frukost klockan 8 - 9 som alla andra. Nä, vi vaknar kanske vid 8.30 och sen är det alltid nåt som skall fixas så runt 10.30 är det frukostdags. Först därefter kommer vi iväg och skall handla. Då kommer vi alltid på att ungarna skall ha lunch. Antingen handlar vi fort som tusan och åker hem och äter, eller så försöker vi tvinga Neo att äta korv. Men nu har vi slutat med det. Han hatar korv. Han gillar brödet och drickan men korven - den kan fåglarna få tycker han! Idag testade vi om lilla prinsessan åt korv - jahadå! Det gick ner det också. Bra, det underlättar.
Neo äter så konstiga saker. Inte sådant som andra ungar äter. Grönsaker är hans favorit - helst paprika - gul. Han skulle nog kunna bli vegetarian tror jag. Jag skulle kunna tänka mig att bli det för sakens skull - men tycker för mycket om kött för att kunna göra slag i saken. Tror att jag skulle kunna bita en ko i nacken om det kniper....inte så mycket vegetarian i mig ändå kanske.
När vi for i väg och handlade skulle vi ha "petproppar" till alla kontakter. Mika är ju där med sina små tassar. Jäkla unge! Hon är överallt! Vi är inte vana med det ju. Neo sitter ju där han sitter och även om han sitter PÅ en kontakt så har han aldrig varit intresserad av att stoppa in fingrarna. Den lilla donnan däremot är av ett helt annat virke! Jösses....så nu har vi "petproppar". Skall bara stoppa in dem överallt. Och jag VET att jag kommer att få spader den dagen jag skall stoppa i en kontakt och nån har satt en proppjäkel där! Kommer förmodligen att slita ut allting ur väggen i rent vansinne!
Petpropparna fanns på Babyland - och ni vet att när vi är på Babyland kommer vi också automatiskt gå in på ToysRus. Det bara GÅR inte att undvika. Inte för att Neo tjatar, utan för att JAG vill gå in där. En väldigt rolig affär...Idag kom vi ut med nåt som var så himla perfekt till Wall-E så det finns inte. En Wall-E ryggsäck! Så nu när man ser Wall-E bakifrån så är det verkligen en Wall-E man tittar på!
Och Mika lilla gumman fick en docka! Den älskar hon. Stackarn har ju bara fått leka med bilar hittills - hon slängde sig över dockan och sen skulle den var med överallt. Här äter de smörgås tillsammans!
Det är MIN pingvin!!!
-"OK, det går väl bra..." hörde jag mig själv svara nästan innan jag börjat andas igen.
Det fick mig att minnas när jag tappade bort Kevin 2,5 år gammal i ett köpcentrum! Jag kan fortfarande minnas känslan när jag upptäckte att han var borta. Någon hällde en hink iskallt vatten över mig och i öronen hörde jag som att en formel 1 bil svischade förbi. Min första tanke var -"Helvete". Inte mer än så. Det var allt jag förmådde tänka.
Vi var i en lekplats precis utanför centrumdelen och Kevin lekte med de andra barnen, bland annat storebror Kim - trodde jag. Jag kollade var 5:e minut för ifall att det skulle hända nåt. Var det någon som slog sig så var det alltid Kevin. ÄNDÅ lyckades ungen försvinna!
Jag började leta i cirklar runt lekplatsen. Ju längre ut jag kom i cirklarna desto oroligare blev jag. Var var han? Hade A-lagarna snott honom. När jag kom till A-lagarna var jag färdig att döda dem oavsett om de var skyldiga eller inte. Men innan jag ströp första bästa ville jag ändå ge honom eller henne en chans att förklara sig. Jag frågade om de hade sett en liten ljushårig kille i glasögon. Men nepp - de hade inte sett en enda kotte. Jag fick leta vidare....utan att mörda någon. Inte just då...
Större och större cirklar. Hjärtat ökade takten till en frekvens jag inte visste var möjlig. Tillslut var jag ute på ytor där inga buskar eller annat kunde dölja ett litet barn - men ingen Kevin! Jag sprang det fortaste jag kunde in i centrumet. Kanske hade han gått till den roliga leksaksaffären? Inte det heller. Vid det laget var jag i upplösningstillstånd. Pinkan var hos mina vänner som var med oss i centrumet. Tur var väl det annars hade jag tappat bort honom också i villervallan!
Den enda jag kunde komma på nu var att ringa till deras pappa och tala om att jag slarvat bort hans yngsta son! Det tog ett tag innan han förstod vad jag sa. Då sa han
-"Ring polisen!"
Polisen! Så klart! Att jag inte tänkt på det! Jag lyckades få fram nummret till polisen utan att ringa 112 - då 90 000. När jag kom fram dit fullkomligen skrek jag att jag slarvat bort mitt barn. Jag tänkte att det var lika bra att erkänna direkt då de ändå skulle komma från socialen och ta Kim från mig också! Vem kan låta ett barn bo kvar hos en förälder som slarvar bort dem?! Vet ni vad polisen svarade?
-"Jo, vi har någon här som säger att han heter Pingvin!"
-"Det är han! Det är han! Han kan inte säga Kevin utan säger Pivin - det är min Pingvin!"
Herre Gud, den lättnaden när jag insåg att han fanns kvar. Att mitt barn snart skulle vara hos mig igen. Jag har inte ord faktiskt. Naturligtvis ville polisen komma ner och leverera den lilla Pingvinen till mig - de ville väl se vilken knäppgök som tappar bort sin så lilla son i ett köpcentrum. Jag trodde att Kevin skulle vara rädd, ledsen och helt förstörd när jag väl fick tillbaka honom. Pffft - så fel jag hade!
Det som kom var det gladaste barnet jag sett på hur länge som helst. HAN hade inte fattat att han var borta. Han hade fått åka polisbil, tryckt på alla knappar på polisstationen, och nu fick han åka polis bil - igen! Det visade sig sedan att han bestämt sig för att han skulle gå hem. Knatat ut på parkeringen. Där var det två tjejer som fått syn på honom och undrat vart den där lilla killen skulle ta vägen. En taxichaffis hade i sin tur sett dem och tyckt att det inte såg ut som att det var deras barn. Han trodde att de skulle kidnappa honom och ringer polisen. Under tiden kör han fram till dem och frågar vart de skall ta vägen. De visade sig ju ha goda avsikter men det var det ju ingen som kunde veta. Så först av allt fick Kevin sitta i en taxibil, sedan fick han åka polisbil, efter det fick han en guidad tur av polisstationen tills hans hysteriska mamma ringde och sen var det alltså polisbil igen. Värsta partyt!
Allt det här tog ca 1,5 timme. En av de längsta 1,5 timmarna i mitt liv...fy tusan. Jag minns det tydligt än idag fast att det är över 14 år sedan!
S...som i Köttbullar...
Gymnasietiden är i mitt minne en väldigt rolig och galen tid! Jag bodde inte hemma utan hade en lägenhet i Masthugget. Hemma hos mig häckade vi ganska ofta i och med att alla (nästan) fortfarnade bodde hemma. Det var bara Annika som också hade flyttat hemifrån. En annan kompis - Salua - och jag umgicks väldigt tätt. Vi praktiskt taget levde tillsammans, andades samma andetag och gjorde ALLT tillsammans!
Salua är ju inte ett svenskt namn - det har alla fattat. Exakt varifrån det kommer vet jag inte - och varifrån hon kommer exakt vet jag inte heller - och inte HON heller! Hennes pappa (Adel) kommer från Egypten. Hennes mammma (Leila) kom från Finland. På något sätt träffades dessa två i Tyskland (!). Flyttade till Libyen (jag vet...skitsnurrigt) och sedan till Sverige. Någonstans där mellan Tyskland och Libyen föddes Salua. Hon hatar frågan -"och var kommer du ifrån?". Vad ska hon svara på det ?
Leila finns inte längre hos oss - tyvärr, men jag minns henne väldigt tydligt. I Saluas hem pratdes nämligen - finska! Jag har inte sett många araber tala finska men här var iallafall en - Adel, Saluas pappa. Jag fattade ingenting till en början, men sedan lärde jag mig mer och mer. Först allt man inte ska lära sig och sen det man kan tänkas behöva ibland. Idag kan jag bara lite lite men läsa finska kommer jag aldrig att kunna. Inte då och inte nu. Att tvinga någon att läsa finska är ett straff!!
Saluas mamma talade klassisk finsksvenska - inte att förväxla med finlandssvenska - utan finsksvenska. Ni vet - alla K blir S och så vidare. Som att säga "S - som i Köttbullar" och så en finsk touch på det hela. Nu vet jag att Salua OCH Leila har och hade en stor portion humor, så jag kan berätta det här skämtet - eller snarare exprimentet. Om man kommer från Finland kan man ha svårt att säga B - det blir lätt P. Det som är lite konstigt är att inte heller P är lätt att säga - utan blir snabbt B. Vetetusan hur det går till. Men med detta faktum kan man hjälpa finska personer att tala svenska med följande övning:
Be dem säga "Paraply" - då blir det "Barably". MEN om man ber dem säga "Bara bly" så blir det istället "Para ply" - bra va!?
Jag har inte lösningen på hur man skall hjälpa dem att säga K istället för S - och det har tydligen inte HEMKÖP heller....
Ha, där lurade vi dig!
Men i genusdebattens hetta är det ju helt rätt att sätta på honom en rosa body! Mika brukar åka runt i Neos gamla kläder och se ut som en liten pojke. När vi gör det känns det som att vi är ute på "under cover"-uppdrag! Liksom att vi är ute och "luras" för att dölja prinsessan av någon anledning. Sådana tillfällen brukar uppvägas med att vi fullkomligt badar i rosa dagen efter istället.
Vet inte varför men det känns liksom lite busigt när jag går ut med henne och folk tror att det är en liten kille - som att vi samlar poäng för varje människa vi lurar. Henne kan jag gå ut med och låta folk tro att hon är en liten gosse, men jag skulle ju aldrig drömma om att gå ut med Neo och låta folk tro att han var en liten flicka. Ja, nu skulle det ju inte funka alls, eftersom han inte skulle gå med på det, men även när han var liten.
När någon frågade då om han var kille eller tjej så kunde jag känna att -"Men hallå, är ni helt blinda eller? Ser ni inte att det är en liten kille!!. Sen fick jag svara lite syrligt att "han är en pojke med mycket hår!". Men om någon tror att Mika är kille så tänker jag bara -"Ha, där lurade vi dig!". Skruvat - varför är det så? Varför får Mika vara kille men Neo fick inte vara flicka? Måste klura på det ett tag....OM det nu ens var så att han inte fick. Det kan ju bero på att efter 4:e barnet skiter man i vad folk tror och tycker att det är kul att man alltid kan lura någon...
Här är LillaP i vaket skick!
Vaaaar är Terapeuten?????
Men tack ändå, Terapeuten för erbjudandet!
Istället slog hon till, den snälla Terapeuten, och lekte kurragömma med barnet. Någonstans tror jag att någon behöver tala om för henne dock att det heter kurra-gömma av en anledning.....eller vad tror ni???
P.s - måste tillägga att bilden faktiskt är fejkad. Hon vet om att hon syns. Hon är ju inte helt korkad liksom - framstående doktorand som hon är D.s
Smartast i stan - BRApocket
Denna lilla BRApocket fäster man i behån under armen, eller mitt fram om man vill, eller faktiskt om handleden om man vill det. Så himla slug! Den rymmer precis ett visa kort eller mastercard för den delen. Har inte provat men jag tror att jag får ner en napp i den svarta! En sak jag VET att jag får ner är ett gäng Alvedon, eller vilken medicin som helst faktiskt. Har hur många användningsområden som helst om man bara sätter sig ner och börja tänka.
En sådan här BRApocket kostar 99 kronor och om ni vill beställa en sådan, så är det bara att lägga en kommentar här hos mig. De har en hemsida men den kommer att avvecklas nu, eftersom de tar studenten. Idén avvecklas dock INTE. Hemsidan heter www.brapocket.se. Många fina bilder fast just BH bilden finns inte - den får ni tänka er. Tror att det kostar 12 kronor att få den postad till sig. Inte bilden utan en BRApocket alltså.
Måste ju ta chansen att marknadsföra den lite!
Jag har 2 st BRApocket- en rosa och en i lack - det ni! Man är väl en cool tant....
Här kommer en bild från deras hemsida. En BRApocket alltså:
Och här är mina...hur coola och smarta som helst!
Tant 1.0
Min stora håriga nalle
De byter plats här barnen. Än är den ena här och sen i nästa sekund är samma unge annanstans - hos en annan mamma eller hos en annan pappa. Väldigt sällan de är här alla samtidigt. För ett tag sedan var Kevin här i 3 veckor i rad. Sen ringde hans pappa och undrade om han flyttat för gott - då försvann han hem till honom och nu har jag inte sett honom på typ 2 veckor! Så där håller det på. Man har ingen aning om hur många eller vilka som tänker äta eller sova hemma....lite lätt frustrerande logistik.
Hur som helst dök Kevin upp här nyss och meddelade att hans kompis Anton läser min blogg. Kul! Fatta...jag är en cooooool bloggmorsa liksom ba! Typ va! Eller vänta....det där var fjortis språk har jag fått veta. Fjortis = fjantig liten brud. Jag måste hitta nästa fil....vänta.....letar på hårddisken....blipp...blipp...nu ska vi se......datanördfilen....där har jag den....liksom i det här senaste gamet va (= blogg) är jag på G till nästa level med fett mycket power....jag har besegrat värsta bossen....så jag bloggar va.....typ 56 gigabyte stor....jag är teh shit va...elller teh Motha....menar jag. 1337 liksom!
Kevin kommer ganska snart att dra till sin pappa tror jag....efter det här. Förresten tycker Kevin att han är JÄTTE SOCIAL! Nu ska ni få se vad jag ser mest av Kevin. Iallafall 99% av tiden här:
Japp...det är dörren till Kevins rum! Stängd. Där inne sitter han och är "social"....för vem sa att det var med oss liksom!? Nä, jag skojjar bara. Ibland ser jag faktiskt Kevin utanför dörren. Då blir jag så glad! Så här ser han ut bakom dörren.
Nej, förlåt...det är den gulliga nallen som Kevin gjorde i slöjden i typ 4:an eller nåt! Den är så himla fin. Nu vet inte Kevin att jag varit inne på hans rum och fotat den så nu lär jag få skit för det. Nåja, så här ser han ut sonen....
Min stora håriga nalle....puss på dig gubben!
Alla som undrar varför jag skrev just det här inlägget kan tacka Anton som tyckte (helt rättvist) att det var lite lite Kevin på den här sidan och lite mycket Pinkan - alltså är balansen återställd. Rättvisa framför allt!
Dumma dumma dumma unge....
Jag står i valet och kvalet. Antingen ska jag springa snabbt som attan till SATS och köpa träningskort BUMS plus en personligt tränare (skitdyrt jag vet, men det kanske är helt nödvändigt....) ELLER så ska jag strypa Pinkan - lååååångsamt. Han dristade sig nämligen till att fråga mig om jag var gravid igen...fattar ni?! HAN är inte rädd om livhanken.
Medan jag tänker på alternativen gömmer han sig på sitt rum och funderar väl ut nåt lämpligt sätt att göra bot på. Det krävs "some major sucking up" ett bra tag - OM han nu får överleva.
NU har jag det - HAN få betala SATS-kortet. Mooohaaahhahahahaaaa.....det kommer att stå honom dyyyyrt!
Hade glömt studenten...
Valborg var hur lugn som helst! Inte en enda full unge....phu! Själva tog vi hela familjen (ja, inte ugdomarna då) och stängde in oss i "relaxen". Det låter ju ganska lyxigt och ja, det är ganska lyxigt men det är ingen relax....det är vårt kombinerade dusch/slapprum med ångbastun. Vääääääldigt skönt! 
Här stängde vi oss ute från omvärlden en stund och skrubbade smutsiga ungar och lugnade stressade föräldrarnerver. Efter en sån vända somnar båda två ovaggade. Ja, barnen alltså! Bara snark rakt in i John Blundland. Faktiskt skulle jag själv ha kunnat tänkt mig att gå samma väg, men det blev inte så. Istället parkerade vi oss framför TV´n och njöt av att barnen sov.
Ungefär då kom Milia och Tobbe förbi. Med studenthatten på. Det hade tydligen varit mösspåtagning tidigare på dagen och det är ju klart - valborg är ju studenttider. Är så uppe i småbarnsår att studenten helt fallit ur huvudet, men Milia (Emilia vet ni) tar ju studenten även om jag inte fattar det så det kanske är dags att ta in det nu. Tobbe (hennes fästman) är redan färdigstudentad.
Måste klura lite på vad man hittar på i studentpresent. Det vore ju kul om det var nåt beständigt liksom och inte nåt som bara försvinner eller inte heller nåt som hon skulle kunna tänka sig att skaffa sig för egen maskin. Jättelätt - eller hur? Nu vet jag att hon läser det här ibland så jag tänker inte alls tala om vad vi tänker på, men tips emottages tacksamt. Fast vi kan utelämna mobiltelefoner, sängar, soffor, glasskålar, bestick, porslin och annat. Det skall vara nåt som är ett minne för alltid. Helst inte så dyrt att vi måste äta blodpudding i resten av våra liv heller! Hmmmm - tål att tänkas på.
Och JAPP Milia, det är bara att skicka in en önskelista - det hjälper ganska mycket. Skickar man ingen får man ett presentkort på den lokala OK macken!
Valborg - inte min favoritkväll direkt
Jag har aldrig förstått det där med att supa skallen i bitar. Visst, det har väl hänt men jag tror att jag lätt kan räkna dessa gånger på mina händer, eller till och med EN hand. Den här hemska känslan när man ställer sig upp och man tror att man har ben men det har man inte. Och inte kan man säga att man inte har ben heller utan det blir nåt sludder som man försöker få rätsida på medan man hasar iväg mot badrummet. Eller när man har passerat till och med det stadiet och dagen efter har en HELT annan bild av kvällen än den man får berättad för sig:
-"Va, jag badade väl aldrig i fontänen. Hade ju ingen baddräkt....jasså, naken.....", eller
-"Kommer du ihåg den där fulla killen/tjejen som totalt gjorde bort sig när han/hon skulle pinka i akvariet......va, jasså, hur kom jag på den idén då?"
Jag tror att de flesta kan känna igen sig.Iallafall alla som någongång har varit unga. Man kan le vid tanken men det är egentligen inte ett dugg jäkla roligt. Det är tragiskt ta mig tusan. Och vad har det här att göra med nåt alls? Jo, det är Valborg och vi har 4 tonåringar hemma! Lika läskigt varje gång.
Jag vet att det hör ungdomen till att testa och jag har inga som helst illusioner om att just våra barn är änglar. Det är egentligen inte det jag är rädd för - att de ska bli apraka. Min stora skräck är att de skall träffa några som spelar i en helt annan division och som inte nöjer sig med att bada i fontäner och prova att pinka i akvarier. Det händer så mycket konstigt i dagens samhälle. Ungdomar har knivar, kombinerar alkhol och droger och saknar all respekt för den faktiskt ganska ömtåliga människokroppen. Det är grov grov grov misshandel, våldtäkter och det bara sköljer över oss i en aldrig sinande våg.
Det lär ju inte vara lugnare på Valborg om ni förstår vad jag menar! Alltså innebär det här att här hemma händer det inte ett smack på Valborg. Idag, eller snarare ikväll är vi spik nyktra ifall ifall det skulle vara så att vi behövs någonstans. Ja, jag är ju nykter på dagen också såklart men det brukar ju vara på kvällen man äter valborgsmiddag osv. Ja, ni fattar.
Håll ungarna hemma då, kan man tycka, men jag tycker också att någonstans måste vi visa att vi tror att de kan ta nån sorts ansvar (fast fan vet mellan varven. Det är ju inte så att de bevisar det hela tiden direkt...). Jag hoppas bara att det stannar vid ett normalt partajjande och att de får vara ifred och att ingen blir knivskuren, våldtagen, lämnad ensam för en simtur, drogad, åker med någon som tror att dekan köra, smäller smällare i handen, balanserar på broräcken, överkörda av tåget osv.
Hönsig? Orolig? Jobbig? You bet...det är min uppgift och jag fyller den till 110%! Kan hända ser jag lugn ut men jag är allt annat. Tids nog - när ungarna fyller typ...ja, vad ska vi ta....35....DÅ kommer jag nog att tagga ner och kanske ta mig ett glas vin på Valborg. Tills dess är det fanta som gäller och kanske en god middag med bilnyckeln och telefonen nära tillhands.
Trevlig Valborg på er! Eller nåt.....
Varför köper man leksaker...
I sin iver att glädja barnen köper man leksaker - iallafall jag. Allra helst till Neo. Jag har resonerat som så att om han nu ska sitta på ett och samma ställe och leka så ska ungen iallafall ha roliga saker att leka med. Han formligen älskar bilar, så det har han kilovis med. Bilar bilar bilar - ialla former och storlekar.
Men nu inser jag ju att jag är en total loser! Jag ska aldrig mer köpa en enda leksak - jag ska köpa möbler! För till möbler kommer kartonger...och dessa är JÄTTEROLIGA. Alltså är det här en win-win situation - JAG får möbler och ungarna får kartonger. Kolla själva!
Just nu är jag gratis...
Alla som har tonårsbarn vet hur poppis man är som mamma ibland! Men vad tusan - det ingår liksom i tjänsten som förälder. Allra helst mamma tror jag. Just föräldrartjänsten kan man ju inte säga upp sig ifrån liksom. Den är evig. På gott och ont ur bådas synvinkel mellan varven. Fast jag tror att ungarna oftare önskar att de kunde säga upp mig än jag skulle vilja säga upp mig själv. Vi har inte riktigt lika uppfattning i den frågan tror jag.
Just nu har jag tvingat en av dem att göra läxorna - i tid! Hur fasen kan jag begära nåt sånt? Vilken planet är jag från ba lixom....egentligen....va! Ibland skulle jag behöva ett lexikon som jag kunde kolla i för att se vad de menar på riktigt. Tycker att jag har ganska bra koll ändå - fast det kanske är en villfarelse? Förmodligen.
Fast jag har ganska gulliga tonårsgrabbar tycker jag. Pinkan har ni ju redan "träffat". Sen har jag Kevin. Han får heta Kevin även för Neo. Denne storebror är lika lång som Pinkan, 1 år yngre men väldigt mycket hårigare! Här är han.
Det är förövrigt den här killen som just nu önskar mig ditt pepparn växer! Han skulle gladeligen sälja mig eller kanske till och med betala för att bli av med mig....men jag vet att det går över. Snart behöver han mig igen...och då finns jag där. Gulligull, lilla gubben....
Gamla vänner kommer plötsligt nära...
Alla har vi väl gamla vänner som en gång i tiden var våra allra bästa bästisar. Som vi inte kunde leva utan. Av olika anledningar kommer man ibland ifrån varandra. För mig var anledningen att jag bytte stad. Jag lämnade helt enkelt min klick kompisar och flyttade. För kärleken. Så kan det bli. Många gånger har jag saknat dem! Vi levde praktiskt taget i symbios under hela gymnasiet.
Men nu är de tillbaka, tack vare teknikens värld! Först fann jag dem igen via Facebook och nu, när tanten har gått fixat sig en egen blogg, så dyker de upp här! Det är så kul! Först min Annika och nu min Salua! Och du, gråt inte tjejen...vi är glada för det mesta. Bara ibland som vi trillar ner i "hålet" som jag kallar det....men vi kommer alltid upp igen....så lätt ger vi oss inte!
Även för mig helt okända människor hör av sig och det är fantastiskt! Tänk att vi här hemma i vår lilla värld kan nå ut till andra människor där ute via vår blogg. Det är ett privilegium att kunna beröra andra och jag tackar för att ni hör av er. Det ger kraft och energi. Ni får väldigt gärna lämna kommentarer. Om det bara var jag själv som läste den här bloggen så skulle det ju inte vara hälften så kul. Och om jag kan glädja någon, eller bara få någon att kort reflektera över livet så är jag mer än nöjd.
Just nu är klockan så där mycket igen. Jag vet varför den blir så där mycket innan jag kommer i säng....det här är min egen tid, när bara jag är vaken. Alla andra har kroknat och sover sött på sköna kudden. Då får jag en tystnad här i huset där jag kan landa en stund och bara vara. Jag behöver det. Det tror jag alla behöver. En stunds helt egen tystnad och ensamhet - tid för reflektion över dagen. Synd bara att det är lite sent på dygnet, eftersom Mika skiter högaktningsfullt i att jag sedan behöver sova mitt i natten när hon behöver äta! Tur att naturen uppfunnit amningen! Jag skulle aldrig orka gå upp och göra välling till "Hungran" mitt i natten.
Godnatt på er allihopa, och Salua - jag har saknat dig också! Men nu har jag dig här igen - toppen!
