Om jag bara kunde trolla
Om jag kunde trolla

Efterlängtad frihet
Jag sitter på en stol
Mitt i solen
Till synes sysslolös
Men jag har fullt upp
Mina ögon följer skuggor
Mina öron lyssnar aktivt
Men jag låtsas sola
För att Du har bett mig
Du rör Dig runt mig
I cirklar av frihet
Allt större avstånd
En av de andra barnen
Leken upptar Dig
Du vet att jag är där
Fast Du har bett mig
Att inte synas
Du vill leka fritt
Och jag vill låta Dig
Fast vi vet båda
Helt fri blir Du aldrig
Ändå ler vi tillsammans
Från hjärtat och ut
Du är en i gänget
Jag vill skrika ut min lättnad
Men jag sitter på en stol
Mitt i solen
Till synes sysslolös
Men jag har fullt upp
Med att ge dig efterlängtad frihet
Snälla, gå nu...
Jag sitter i din säng.
Håller dig i handen
Försäkrar att jag har full kontroll
Jag ser att du söker min blick
Ett ögonblick ser jag rakt in i din själ
Ord som är för tunga att uttala
Ord som jag läser i dina ögon
Maktlös kan jag bara titta på
Lätta ångestvågorna som sliter i dig
Ge dig mitt lugn och min trygghet
Förvissa dig om att jag är där
Jag håller ett fast tag om din själ
Säger till dig att du behöver inte stanna
Inte för min skull
Jag är stor nu och klarar allt
Även detta
Att betrakta min döende far
Som inte kan uppbåda styrkan att tala
Det behövs inte
Sakta viskar jag i ditt öra
Jag är inte bara stor nu
Jag läser också dina tankar
Du behöver inte säga nåt - jag vet ändå
Luta dig tillbaka
Släpp alla måsten
Jag står stabilt på jorden
Jag ger dig tillåtelse att gå nu
Snälla, gå nu...Innan jag brister
Den vackraste av kärlekar
Tänk att en tiondels sekund
Kan ha sådan inverkan på mig
Detta korta ögonblick
Ger mig energi
Och bekräftelse på det jag redan vet
På den lilla korta tiden
Hann jag uppleva något
Som en del aldrig upplever
Jag hann se något
Som många aldrig får se
Bilden är så tydlig
Så förunderligt vacker
Så ren och oförställd
Etsar sig rakt in i mitt sinne
Jag kan ta fram den närsomhelst
Ett ögonblick som stannar tiden
Där jag som betraktare
Inte kan delta
Bara titta på denna innerliga
Stolthet och ömhet
Stilla sitter hon i hans knä
Hans armar ligger mjukt kring henne
Han snusar henne i håret
Sluter ögonen och njuter
Trygg låter hon honom snusa
Den vackraste av kärlekar - syskonkärlek
Oövervinnerlig
Jag samlar mod
Bygger scenarion i sinnet
Vill skydda Dig
Vet bara inte hur
För jag vet vad som kommer
Det kommer blickar
Det kommer viskningar
Du är så van
Du är så modig
Det är mitt mod som sviker
Jag vänjer mig aldrig
Känner blickar i ryggen
Jag har sett dem
Långt innan de ser mig
Långt innan de sett Dig
Utan ett uns av tvekan
Rullar Du rakt in
Rakt in bland alla ben
Ett hav av människor
Som alla glor på Dig
Dina vänliga ögon
Det mest avväpnande av allt
Du ler mot alla
Ett glatt "Hej" till dem som möter din blick
Om jag ändå ägde Ditt mod
Jag, en vuxen människa
Samlar mod
Bygger scenarion
Du, Mitt Barn
Ditt mod räddar mig
Första dagen i skolan
Jag var mer rädd än Du
Du äger världen
Så självklar
Så befriande
Låt dem titta!
Låt dem undra!
Det är inte Du som behöver skyddas
Det är jag - och alla andra
Vi - som inte äger Ditt mod
Mitt Barn - oövervinnerlig
Min Prins Annorlunda
Ett ögonblick sedan
Var Du liten
Egentligen för liten
För att alls finnas
Din lilla kropp
Inne i en varm kuvös
Min ena hand
Täckte hela Dig
Hela Din lilla kropp
Dina andetag
Under min handflata
Ditt liv
I min ena hand
Ett pyttelitet mirakel
En livslång kamp
Det var vad de sa
Läkarna
De som dömde ut Dig
Mitt lilla skadade Barn
Tänk om de vetat
Vad vi vet idag
Tänk om de kunde se
Se Dig idag
De hade förundrats
I Dina kloka ögon
Bor en enorm vishet
I Din kropp
Denna skadade lilla kropp
Ser jag ett mirakel
Du är mitt mirakel
Den som lärt mig
Att uppskatta livet
Jag är så stolt över Dig
Min Prins Annorlunda

Ro i själen...
Klockan är halvnio
Två sovande barn
Och äntligen
Äntligen får jag ro i själen
Ro i själen
För att de är här
Inte för att de sover
Utan bara
För att de äntligen är här
Andra dagar
Dessa tomma dagar
En transportsträcka
En inre stress
Tills jag åter har en uppgift
Jag är mamma
Halvtidsmamma
Bara halv närhet
Dessa dagar
Är även mitt hjärta halvt
Så Äntligen!
Kommer mina små
Trollar snabbt
Mitt hjärta blir helt
Och jag får ro i själen
Mamma, imorgon vet jag....
I din lilla nya säng
Håller nallen tätt intill
Jag ser stora tankar
Snurrar fort bakom dina lockar
Dina ögon följer lågan
Stearinljusen brinner i mörkret
Rogivande och värmande
Fascinerat betraktar du
Dess stilla skådespel
Du ser mig inte
Jag ser Dig
Förundras över dina tankar
De jag ser men inte kan veta
Om de stämmer med det jag tror
Din blick vänds mot mig
Trötta ögon ler ändå
Din lilla hand sträcks mot mig
Bjuder mig att ligga brevid dig
Tillsammans betraktar vi ljusen
Du kurar ihop dig
Din varma kropp brevid min
En liten hand kommer smygande
Sökande ögon efter min blick
Sedan kommer frågan
-"Mamma, är du ledsen ibland?"
Jag vill svara nej
För att skydda Dig
Istället svarar jag Ja
Och att det är OK
OK att vara ledsen ibland
Jag ser hur du tänker
Hur svaret landar
Bearbetas
Jag ger Dig ett svar till
För att hjälpa Dig sortera
Om man aldrig är ledsen
Vet man inte hur det är
Att vara rikgtig glad
Det är inget farligt
Det går över
Du avslutar själv
Visar med all tydlighet
Din inneboende styrka
Dina funderingar
Som gör Dig till Du
-"Mamma, imorgon vet jag hur det är att vara glad..."
Första dagen av resten av mitt liv...
Någon sa till mig
Öppna ditt hjärta
Och du skall se
Att du inte är ensam
Du behöver inte vara stark - själv
Det har tagit mig
Ett ganska långt liv
Att inse
Att förstå
Att jag inte behöver vara stark - själv
Ensam har jag fightats
Olika krig
Mina egna och andras
Inte en enda gång
Har jag bett om hjälp
Så otroligt dumt
Så begränsande
Först nu inser jag värdet
Av att kunna släppa in
Vem eller vad de månne vara
Ensamheten har skrämt mig
Inte fysiskt
Bara psykiskt
Att inte få dela med mig
Av glädje och sorg
Nu har jag förstått
Att det är jag själv
Som skapat min ensamhet
För att jag inte bett om hjälp
Ingen annan - bara jag själv
Från och med nu
Välkomnar jag
Med öppet sinne
Världen runt mig
Jag lever tacksamt här och nu
Imorgon kan det vara för sent!
Det här är första dagen
Av resten av mitt liv...
Vem är du?
Att bedöma min sorg
Gradera den
Efter din egen skala
Vem är du
Att förringa
Betydelsen
Av min förlust
Vem är du
Att klanka ner
På att det tar tid
För mig att läka
Vem är du
Att döma mig
För passivitet
När jag är förlamad
Vem är du
Att kasta
Stora stenar
I ditt eget glashus
Vem är DU?
En evighet
En sekund är så kort
Många sekunder
Staplade på varandra
Är en evighet
Varje dag är en evighet
En evighet med ett slut
Sedan kommer nya sekunder
Staplade på varandra
Trots att en sekund
Är så kort i sig
Känns den oändlig
När man väntar på dess slut
Aldrig går tiden så långsamt
Som när man väntar
Väntar på att dagen
Skall sluta vara en evighet
Även evigheter
Staplas på varandra
Dag efter dag
Vecka efter vecka
Så mycket väntan
Invävda i dessa evigheter
Så många evighetslånga
Staplade sekunder
Kunde jag backa dem
Alla dessa evigheter
Skulle jag det utan tvekan
Utan att blinka
Till det ögonblick
Då varje sekund
Var så oerhört kort
Att jag inte kunde bärga mig till nästa
Till det ögonblick
Jag ville
Att evigheten
Att dagen - aldrig skulle ta slut
En Triumf!
Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar mig
Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar Mitt Barn
I deras ögon
Som försöker titta bort
Ser jag att de ser
Vad de tror är en tragedi
I dessa stunder
Önskar jag
Att de för ett enda ögonblick
Kunde stanna upp
Stanna upp och verkligen se
Att det inte alls är en tragedi
Att de inte alls behöver
Känna sorg för oss
I deras ögon ser jag
Hur illa berörda de blir
Av den lilla pojken
I den gula elrullstolen
Om de bara för ett ögonblick
Kunde känna hans frihet
Kunde känna hans självständighet
I form av den gula elrullstolen
Då skulle deras ögon
Fyllas av glädje
Fyllas av lättnad
Det är ingen tragedi!
Om alla dessa ögon
Istället kunde se
Vilken gåva det är
Att han kan köra elrulle
Om de istället kunde se
Vilken triumf det är
Att han kan tala
Att han kan skratta
Då skulle de inte titta bort
De skulle inte bli illa berörda
Av den glada lilla pojken
Som kör sin elrullstol
De ser inte alls
Vad de tror att de ser
Jag önskar att de kunde se
Vad de verkligen ser
En Triumf!
Att behöva...
Att vara behövd
Att behöva någon
Att behöva klä på någon
Att behöva bli påklädd
Att behöva lyfta någon
Att behöva bli lyft
Att behöva mata någon
Att behöva bli matad
Att behöva duscha någon
Att behöva bli duschad
Att behöva hjälpa någon på toaletten
Att behöva bli hjälpt av någon på toaletten
Att behöva sätta någon upp
Att behöva bli hjälpt att sitta upp
Att behöva hämta saker till någon
Att behöva be om saker
Att behöva vända någon på natten
Att behöva blir vänd på natten
Att behöva ta upp någon ur sängen varje dag
Att behöva bli hjälpt ur sängen varje dag
Att behöva känna att det är tungt
Att behöva känna sig som en börda
Att ibland längta efter en ledig stund
Att aldrig kunna sluta behöva någon
Jag kan gå rakt ut genom dörren
Det kan inte han.....
När sover stjärnorna?
Rör sig stora funderingar
Jag slutar aldrig att förundras
Förundras över Dina tankar
Dina ögon rör sig
Över sommarnattens himlavalv
Stjärnorna fångar Din Blick
Jag ser en fråga formas
Du tittar stilla på mig
Söker min blick
Mamma, var är solen?
Sover solen?
Tillsammans stannar vi upp
Tillsammans betraktar vi
Stjärnor som lyser stilla
Ensamna på himlen utan solen
Ser Du stjärnan, Mitt Barn?
Där, en liten prick i natten!
Ser Du den?
Där är flera stycken
Du tittar på stjärnorna
Jag betraktar Dig
Väntar på Dina tankar
Vet att de formas därinne
Dina ögon vänds mot mig
Mamma, när sover stjärnorna?
Och jag slutar aldrig förundras
Förundras över Dina tankar

En nästan aldrig använd fot
I smyg tittar jag på Dig när Du tror jag inte ser
Du sitter mitt på golvet
Testar Dina små ben
Benen som inte lyder Dig
Benen som inte kan springa över gräset
Du tar i den ena foten
Drar den till Dig
Betraktar den stilla och klappar den
En stunds stilla funderingar på golvet
Du byter till nästa lilla rosa fot
En nästan aldrig använd fot
Vad undrar Du, Mitt Barn
Varför Dina ben inte bär Dig
Varför Dina fötter är så stilla
När Du frågar skall jag svara om jag kan
Mitt lilla Barn...
Vad jag önskar jag kunde läsa Dina tankar
Vad jag önskar jag kunde laga Dina ben
Men jag kan bara betrakta Dig i smyg
I smyg, när jag tror att Du inte ser

Vill - men kan inte
Jag hör Dig
Ditt skrik av förtvivlan
Rakt ut i den svarta natten
Träffar oss rakt i hjärtat
Har Du ont
Är Du rädd
Pappas trygga röst i mörkret
Tröstar
Lugnar
Lugnar också mamma
Varför, Mitt Barn
Skriker Du i förtvivlan
Mitt i natten
Vi söker svar
Vill hjälpa Dig
Villl - men kan inte
Snusa på
Tryggt snusas i varje vrå
Både stora som små
Stor skulle natta liten
Liten nattade stor
Pappa sover i godan ro
Ett ögonblick helt stilla
Så tyst
Så rofyllt
Korta sekunder
Vila för själen
Landa i sig själv
Inga små händer
Inga små fötter
Så ensamt....men snusa på!
Lilla Stjärnöga
Några korta sekunder
Men likväl eviga
Du ser rakt in i min själ
Jag ser rakt in i Din
I Dig ser jag mig
Vad ser Du i mig
Dina ögon i mina
Ditt skratt i mitt
Din hand mot min kind
Så mjuk så mjuk
Ögonblicket står helt stilla
Mitt ansvar är så stort
Du är jag
Jag är Du
Ditt liv är mitt
Mitt liv är Ditt
Lilla Stjärnöga
Jag känner Dig så väl
Och ändå
Vem är Du där inne
Jag gråter när Du gråter..
Ibland ser jag Dig titta på andra
När de kan det Du inte kan
Du skrattar åt att de springer runt
Sen ser jag sorgen i Dina ögon
När Du vet att Du inte kan
En stund viker Din blick till nåt annat
En stund av tanke över hur det är
Du tittar åt ett annat håll
-"Mamma, kan jag få en glass?"
Om det var så att glass hjälpte
Skulle jag ge Dig all världens glass
Du får ändå en glass
Vi kan gå därifrån
Vi behöver inte titta på och minnas
Vad Du inte kan
Vi kan fly en kort sekund med en glass
Hemma kan vi inte fly mer
En liten syster har kommit
Nu kan hon vad Du inte kan
Jag ser att Du tittar på henne och skrattar
Sen ser jag sorgen i Dina ögon
När Du vet att Du inte kan
Det händer att Du blir ledsen och gråter
Men Du vänder sorgen mot nåt annat
-"Dumma tåget" säger Du
Jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa Dig
Mitt lilla barn, jag gråter när Du gråter