En Triumf!
Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar mig
Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar Mitt Barn
I deras ögon
Som försöker titta bort
Ser jag att de ser
Vad de tror är en tragedi
I dessa stunder
Önskar jag
Att de för ett enda ögonblick
Kunde stanna upp
Stanna upp och verkligen se
Att det inte alls är en tragedi
Att de inte alls behöver
Känna sorg för oss
I deras ögon ser jag
Hur illa berörda de blir
Av den lilla pojken
I den gula elrullstolen
Om de bara för ett ögonblick
Kunde känna hans frihet
Kunde känna hans självständighet
I form av den gula elrullstolen
Då skulle deras ögon
Fyllas av glädje
Fyllas av lättnad
Det är ingen tragedi!
Om alla dessa ögon
Istället kunde se
Vilken gåva det är
Att han kan köra elrulle
Om de istället kunde se
Vilken triumf det är
Att han kan tala
Att han kan skratta
Då skulle de inte titta bort
De skulle inte bli illa berörda
Av den glada lilla pojken
Som kör sin elrullstol
De ser inte alls
Vad de tror att de ser
Jag önskar att de kunde se
Vad de verkligen ser
En Triumf!
Skulle vilja ge dig en kram.
Du skriver så fint. Och klokt!
som alltid så himla bra och fint skrivet du är verkligen en begåvning!
Så är det...han är ett mirakel!
Mmmm, så är det men de som ger sig tid upptäcker snabbt det härliga, positiva o underbara med våra speciella barn ;)
å vad vackert och sant du skriver, precis så känner jag!
