Ensamheten och dess brända broar

Jag undrar
Vad som rör sig i dina tankar
När du tänker på mig
När du ser oss i minnet
 
Vad händer inom dig
När bilderna dyker upp
Från fina dagar
Blandat med dramatiska
 
Vad gör det med din själ
När bilden bränner dig
Från då jag tog emot dig
Varenda gång du föll
 
Man kan bara läka
Genom att möta rädslan
Genom att stirra ensamheten
Rakt i ögonen
 
Starka band
Ger kännbar sorg
Det går inte
Att springa ifrån
 
Man kan försöka
Men när styrkan tryter
Kommer sorgen
Och slår dig till marken
 
Vanmakten
Ensamheten
Och då finns bara en väg
Stilla titta den rakt i ögonen
 
Jag är rädd om min styrka
Vunnen genom mötet med rädslor
Men du springer skräckslagen
Värre än någonsin
 
Spring då - fortare!
Ensamheten flåsar dig i nacken
Men du springer rakt in
I det du är mest rädd för
 
Ensamheten och dess brända broar...
 
 
 
 
 
 
 

Om jag bara kunde trolla


Om jag kunde trolla
Skulle jag först av allt
Trolla bort Din skada
 
Inga fler tunga möten
Människor som tar i Dig
Fast att Du inte vill
 
Inga fler tunga beslut
Om vilken behandling
Som skulle kunna hjälpa Dig
 
Ingen tvingad planering
Om vilken träning
Som skulle ge Dig mest
 
Jag skulle inte behöva
Hålla Din hand
För att Du är rädd
 
Jag skullle inte behöva
Betrakta dig maktlöst
I jobbiga situationer
 
Då skulle vi vakna
Varje morgon och veta
Att Du får vara ifred
 
Slippa visa upp Dig
Slippa bli beskådad
Bara få vara Mitt Barn
 
Om jag bara kunde trolla
 

Efterlängtad frihet

Jag sitter på en stol
Mitt i solen
Till synes sysslolös
Men jag har fullt upp

Mina ögon följer skuggor
Mina öron lyssnar aktivt
Men jag låtsas sola
För att Du har bett mig

Du rör Dig runt mig
I cirklar av frihet
Allt större avstånd
En av de andra barnen

Leken upptar Dig
Du vet att jag är där
Fast Du har bett mig
Att inte synas

Du vill leka fritt
Och jag vill låta Dig
Fast vi vet båda
Helt fri blir Du aldrig

Ändå ler vi tillsammans
Från hjärtat och ut
Du är en i gänget
Jag vill skrika ut min lättnad

Men jag sitter på en stol
Mitt i solen
Till synes sysslolös
Men jag har fullt upp

Med att ge dig efterlängtad frihet


Snälla, gå nu...

Jag sitter i din säng.
Håller dig i handen
Försäkrar att jag har full kontroll

Jag ser att du söker min blick
Ett ögonblick ser jag rakt in i din själ
Ord som är för tunga att uttala
Ord som jag läser i dina ögon

Maktlös kan jag bara titta på
Lätta ångestvågorna som sliter i dig
Ge dig mitt lugn och min trygghet
Förvissa dig om att jag är där

Jag håller ett fast tag om din själ
Säger till dig att du behöver inte stanna
Inte för min skull
Jag är stor nu och klarar allt

Även detta
Att betrakta min döende far
Som inte kan uppbåda styrkan att tala
Det behövs inte

Sakta viskar jag i ditt öra
Jag är inte bara stor nu
Jag läser också dina tankar
Du behöver inte säga nåt - jag vet ändå

Luta dig tillbaka
Släpp alla måsten
Jag står stabilt på jorden
Jag ger dig tillåtelse att gå nu

Snälla, gå nu...Innan jag brister


Den vackraste av kärlekar

Tänk att en tiondels sekund
Kan ha sådan inverkan på mig
Detta korta ögonblick
Ger mig energi
Och bekräftelse på det jag redan vet

På den lilla korta tiden
Hann jag uppleva något
Som en del aldrig upplever
Jag hann se något
Som många aldrig får se

Bilden är så tydlig
Så förunderligt vacker
Så ren och oförställd
Etsar sig rakt in i mitt sinne
Jag kan ta fram den närsomhelst

Ett ögonblick som stannar tiden
Där jag som betraktare
Inte kan delta
Bara titta på denna innerliga
Stolthet och ömhet

Stilla sitter hon i hans knä
Hans armar ligger mjukt kring henne
Han snusar henne i håret
Sluter ögonen och njuter 
Trygg låter hon honom snusa

Den vackraste av kärlekar - syskonkärlek








 


Oövervinnerlig

Jag samlar mod
Bygger scenarion i sinnet
Vill skydda Dig
Vet bara inte hur
För jag vet vad som kommer

Det kommer blickar
Det kommer viskningar
Du är så van
Du är så modig
Det är mitt mod som sviker

Jag vänjer mig aldrig
Känner blickar i ryggen
Jag har sett dem
Långt innan de ser mig
Långt innan de sett Dig

Utan ett uns av tvekan
Rullar Du rakt in
Rakt in bland alla ben
Ett hav av människor
Som alla glor på Dig

Dina vänliga ögon
Det mest avväpnande av allt
Du ler mot alla
Ett glatt "Hej" till dem som möter din blick
Om jag ändå ägde Ditt mod

Jag, en vuxen människa
Samlar mod
Bygger scenarion
Du, Mitt Barn
Ditt mod räddar mig

Första dagen i skolan
Jag var mer rädd än Du
Du äger världen
Så självklar
Så befriande

Låt dem titta!
Låt dem undra!
Det är inte Du som behöver skyddas
Det är jag - och alla andra
Vi - som inte äger Ditt mod

Mitt Barn - oövervinnerlig


Min Prins Annorlunda

Alldeles nyss
Ett ögonblick sedan
Var Du liten
Egentligen för liten
För att alls finnas

Din lilla kropp
Inne i en varm kuvös
Min ena hand
Täckte hela Dig
Hela Din lilla kropp

Dina andetag
Under min handflata
Ditt liv
I min ena hand
Ett pyttelitet mirakel

En livslång kamp
Det var vad de sa
Läkarna
De som dömde ut Dig
Mitt lilla skadade Barn

Tänk om de vetat
Vad vi vet idag
Tänk om de kunde se
Se Dig idag
De hade förundrats

I Dina kloka ögon
Bor en enorm vishet
I Din kropp
Denna skadade lilla kropp
Ser jag ett mirakel

Du är mitt mirakel
Den som lärt mig
Att uppskatta livet
Jag är så stolt över Dig
Min Prins Annorlunda



Ro i själen...

Söndagkväll
Klockan är halvnio
Två sovande barn
Och äntligen
Äntligen får jag ro i själen

Ro i själen
För att de är här
Inte för att de sover
Utan bara
För att de äntligen är här

Andra dagar
Dessa tomma dagar
En transportsträcka
En inre stress
Tills jag åter har en uppgift

Jag är mamma
Halvtidsmamma
Bara halv närhet
Dessa dagar
Är även mitt hjärta halvt

Så Äntligen!
Kommer mina små
Trollar snabbt
Mitt hjärta blir helt
Och jag får ro i själen

Mamma, imorgon vet jag....

Du ligger på kudden
I din lilla nya säng
Håller nallen tätt intill
Jag ser stora tankar
Snurrar fort bakom dina lockar

Dina ögon följer lågan
Stearinljusen brinner i mörkret
Rogivande och värmande
Fascinerat betraktar du
Dess stilla skådespel

Du ser mig inte
Jag ser Dig
Förundras över dina tankar
De jag ser men inte kan veta
Om de stämmer med det jag tror

Din blick vänds mot mig
Trötta ögon ler ändå
Din lilla hand sträcks mot mig
Bjuder mig att ligga brevid dig
Tillsammans betraktar vi ljusen

Du kurar ihop dig
Din varma kropp brevid min
En liten hand kommer smygande
Sökande ögon efter min blick
Sedan kommer frågan

-"Mamma, är du ledsen ibland?"

Jag vill svara nej
För att skydda Dig
Istället svarar jag Ja
Och att det är OK
OK att vara ledsen ibland

Jag ser hur du tänker
Hur svaret landar
Bearbetas
Jag ger Dig ett svar till
För att hjälpa Dig sortera

Om man aldrig är ledsen
Vet man inte hur det är
Att vara rikgtig glad
Det är inget farligt
Det går över

Du avslutar själv
Visar med all tydlighet
Din inneboende styrka
Dina funderingar
Som gör Dig till Du

-"Mamma, imorgon vet jag hur det är att vara glad..."

Första dagen av resten av mitt liv...

Någon sa till mig
Öppna ditt hjärta
Och du skall se
Att du inte är ensam
Du behöver inte vara stark - själv

Det har tagit mig
Ett ganska långt liv
Att inse
Att förstå
Att jag inte behöver vara stark - själv

Ensam har jag fightats
Olika krig
Mina egna och andras
Inte en enda gång
Har jag bett om hjälp

Så otroligt dumt
Så begränsande
Först nu inser jag värdet
Av att kunna släppa in
Vem eller vad de månne vara

Ensamheten har skrämt mig
Inte fysiskt
Bara psykiskt
Att inte få dela med mig
Av glädje och sorg

Nu har jag förstått
Att det är jag själv
Som skapat min ensamhet
För att jag inte bett om hjälp
Ingen annan - bara jag själv

Från och med nu
Välkomnar jag
Med öppet sinne
Världen runt mig
Jag lever tacksamt här och nu

Imorgon kan det vara för sent!
Det här är första dagen
Av resten av mitt liv...


Vem är du?

Vem är du
Att bedöma min sorg
Gradera den
Efter din egen skala

Vem är du
Att förringa
Betydelsen
Av min förlust

Vem är du
Att klanka ner
På att det tar tid
För mig att läka

Vem är du
Att döma mig
För passivitet
När jag är förlamad

Vem är du
Att kasta
Stora stenar
I ditt eget glashus

Vem är DU?




En evighet

En sekund är så kort
Många sekunder
Staplade på varandra
Är en evighet

Varje dag är en evighet
En evighet med ett slut
Sedan kommer nya sekunder
Staplade på varandra

Trots att en sekund
Är så kort i sig
Känns den oändlig
När man väntar på dess slut

Aldrig går tiden så långsamt
Som när man väntar
Väntar på att dagen
Skall sluta vara en evighet

Även evigheter
Staplas på varandra
Dag efter dag
Vecka efter vecka

Så mycket väntan
Invävda i dessa evigheter
Så många evighetslånga
Staplade sekunder

Kunde jag backa dem
Alla dessa evigheter
Skulle jag det utan tvekan
Utan att blinka

Till det ögonblick
Då varje sekund
Var så oerhört kort
Att jag inte kunde bärga mig till nästa

Till det ögonblick
Jag ville
Att evigheten
Att dagen - aldrig skulle ta slut


Våt av sanningen som inte får vara sann....

Varför är det så
Att tårar trivs bäst i mörker
Varför är det så
Att man i sin ensamhet brister

I ren sorg
Tar natten emot mina tårar
I ren utmattning
Bildar de våta mönster på min kudde

I drömmen
Hemsöks jag av tankar
Tankar som inte får vara sanna
Jag vaknar till det som inte får vara sant

I gryningen
Förbannar jag
Att solen alls måste gå upp
Ytterligare en dag

Jag har fått en dom
En dom värre än allt annat
Jag kan inte ta till flykten
Likt den som dömt mig

Då kommer tårarna
När jag inser
Att domen är evig
Kudden jag vaknar på är våt

Våt av sanningen som inte får vara sann....

Fel person

Ensam är stark?
Det är inte sant
Ensam är ensam
Ensam är svag

Ensam är ett ord
Ett så stort ord
Att det inte går att förstå
Innan man är Ensam

På riktigt Ensam

Man kan vara Ensam
Trots att ens omgivning
Är sprängfylld med vänner
Ensam djupt i själen

Man kan vara Ensam
När man är två
Med fel person
Outgrundligt Ensam

Jag skulle vilja säga
Att man är aldrig
Så Ensam
Som när man är
Just två med fel person

Jag har varit mycket ensam
Men aldrig så Ensam
Som nu
Nu när jag vet
Att jag är fel person....

Smärtan när jag förstår
Att jag är fel person
För alltid fel person
Visar mig vad Ensam verkligen betyder

Det är en insikt jag önskar jag inte hade...



En Triumf!

Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar mig

Ibland undrar jag
Vem folk ser
Vad folk ser
När de träffar Mitt Barn

I deras ögon
Som försöker titta bort
Ser jag att de ser
Vad de tror är en tragedi

I dessa stunder
Önskar jag
Att de för ett enda ögonblick
Kunde stanna upp

Stanna upp och verkligen se
Att det inte alls är en tragedi
Att de inte alls behöver
Känna sorg för oss

I deras ögon ser jag
Hur illa berörda de blir
Av den lilla pojken
I den gula elrullstolen

Om de bara för ett ögonblick
Kunde känna hans frihet
Kunde känna hans självständighet
I form av den gula elrullstolen

Då skulle deras ögon
Fyllas av glädje
Fyllas av lättnad
Det är ingen tragedi!

Om alla dessa ögon
Istället kunde se
Vilken gåva det är
Att han kan köra elrulle

Om de istället kunde se
Vilken triumf det är
Att han kan tala
Att han kan skratta

Då skulle de inte titta bort
De skulle inte bli illa berörda
Av den glada lilla pojken
Som kör sin elrullstol

De ser inte alls
Vad de tror att de ser
Jag önskar att de kunde se
Vad de verkligen ser

En Triumf!








Att behöva...

Att vara behövd
Att behöva någon
Att behöva klä på någon
Att behöva bli påklädd

Att behöva lyfta någon
Att behöva bli lyft
Att behöva mata någon
Att behöva bli matad

Att behöva duscha någon
Att behöva bli duschad
Att behöva hjälpa någon på toaletten
Att behöva bli hjälpt av någon på toaletten

Att behöva sätta någon upp

Att behöva bli hjälpt att sitta upp

Att behöva hämta saker till någon

Att behöva be om saker


Att behöva vända någon på natten

Att behöva blir vänd på natten
Att behöva ta upp någon ur sängen varje dag
Att behöva bli hjälpt ur sängen varje dag

Att behöva känna att det är tungt
Att behöva känna sig som en börda
Att ibland längta efter en ledig stund
Att aldrig kunna sluta behöva någon

Jag kan gå rakt ut genom dörren
Det kan inte han.....


Du är Du, oavsett

Om jag blundar riktigt hårt

Ändras verkligheten då

Om jag vägrar att se

Försvinner sanningen då


För vem skall jag blunda

För mig

För min Son

Vem hjälper jag då


Om jag låtsas

Riktigt hårt
Att allting är precis normalt
Kommer andra då inte att se

Se min Son
Se hans tillkortakommanden
Se hans utsatthet
Se hans ständiga fight

Nej, att blunda hjälper ingen
Inte mig
Inte min Son
Det hjälper ingenting

Vem är jag att förvägra min Son
Att synas
Vem är jag att förvägra min Son
Att accepteras som han är
Vem är jag att bestämma detta

För att jag vill blunda
För att jag vill låtsas
Att allt är normalt
Att det inte är något fel

Med full kraft
Öppnar jag ögonen
Slutar vara feg
Slutar vara egoist

Det är bara jag som tror
Att folk dömmer mig
Efter min Sons livssituation
Att jag har gjort Honom detta

Att det är mig det är fel på
Att det är på grund av mig
Han måste slåss varje dag
Ett  livslångt krig

Låt det vara mig det är fel på
Låt folk tro att det beror på mig
Om det befriar min Son
Från en enda dags krig

Istället för att låtsas
Istället för att blunda
Öppnar jag ögonen
Blottar mitt imaginära nederlag

Inte en enda dag till
Tänker jag leva i förnekelse
Istället visar jag stolt
Att jag tänker hjälpa min Son

Hur kan jag hjälpa Dig Mitt Barn
Hur kan jag underlätta Din vardag
Vad kan jag göra för att stödja Dig
Säg mig vad och jag skall försöka

Du, Mitt Barn, är samma barn
Som igår
Som imorgon
Helt oavsett

Helt oavsett om jag blundar
Om jag kniper aldrig så hårt
Så vem är jag
Att förvägra Dig att synas

Jag förstår nu
Att ingenting jag låtsas
Kommer att förändra något
Du är Du, oavsett

Det var jag
Jag som inte orkade bära sorgen
Jag som inte orkade inse verkligheten
Du - var tvungen att orka hela tiden

Mitt Barn
Jag ber om förlåtelse
För alla dagar
Jag blundat för Dig

Aldrig mer skall jag
Vara så egoistisk och feg
Att jag förvägrar Dig att synas
Att jag förvägrar Dig att vara Du

Jag förstår nu
Att bara öppna ögon
Kan hjälpa Dig
Du är Du, oavsett

Mitt Barn
Jag skall aldrig mer blunda
Jag skall stå vid Din sida
Mitt Barn - Du är värd att synas

Precis som Du är!
Du är Du, oavsett....




När sover stjärnorna?

I Ditt ulliga huvud
Rör sig stora funderingar
Jag slutar aldrig att förundras
Förundras över Dina tankar

Dina ögon rör sig
Över sommarnattens himlavalv
Stjärnorna fångar Din Blick
Jag ser en fråga formas

Du tittar stilla på mig
Söker min blick
Mamma, var är solen?
Sover solen?

Tillsammans stannar vi upp
Tillsammans betraktar vi
Stjärnor som lyser stilla
Ensamna på himlen utan solen

Ser Du stjärnan, Mitt Barn?
Där, en liten prick i natten!
Ser Du den?
Där är flera stycken

Du tittar på stjärnorna
Jag betraktar Dig
Väntar på Dina tankar
Vet att de formas därinne

Dina ögon vänds mot mig
Mamma, när sover stjärnorna?
Och jag slutar aldrig förundras
Förundras över Dina tankar




En nästan aldrig använd fot

Jag betraktar dig där Du inte ser mig
I smyg tittar jag på Dig när Du tror jag inte ser
Du sitter mitt på golvet
Testar Dina små ben

Benen som inte lyder Dig
Benen som inte kan springa över gräset
Du tar i den ena foten
Drar den till Dig

Betraktar den stilla och klappar den
En stunds stilla funderingar på golvet
Du byter till nästa lilla rosa fot
En nästan aldrig använd fot

Vad undrar Du, Mitt Barn
Varför Dina ben inte bär Dig
Varför Dina fötter är så stilla
När Du frågar skall jag svara om jag kan

Mitt lilla Barn...
Vad jag önskar jag kunde läsa Dina tankar
Vad jag önskar jag kunde laga Dina ben
Men jag kan bara betrakta Dig i smyg
I smyg, när jag tror att Du inte ser


Titta, JAG KAN!!!

Titta Mamma!
Full fart
Ut över gräset
Jag går hit!

Titta Pappa!
Backen är stor
Vänta här
Jag går dit!

Titta Mika!
Ser du min Wall-E
Den är snabb
Den har lampor!

Titta Alla!
Jag leker
Med mina vänner
Springer fort
JAG KAN!!!


Tidigare inlägg
RSS 2.0