Betydande små mästerverk

En stor dag idag - det har varit julavslutning i skolan. Första halvan av sexårs är således avslutad och jag måste säga att de här senaste månaderna har Neo gjort stora framsteg. Kanske inte rent motoriskt, men på andra områden.

Tillexempel har han aldrig tidigare varit intresserad av att rita. På dagis ville han inte dra ett enda streck. Han såg bara på när de andra barnen ritade. Nu vet ju jag hur han är funtad så jag vet att han inte ritade för att han inte vill göra fel. Han ville inte vara så mycket sämre än de andra barnen så då lät han helt sonika bli. Han har nämligen tyckt att han redan är så fel hela han i jämförelse med sina jämnåriga att han inte vill spä på det och visa att han inte kan rita. Den enkla lösningen då är att helt enkelt ge tusan i att rita.

Men nu är det andra bullar kan jag meddela! Från att inte ha dragit ett enda streck till det här:

 

 
Streckgubben föreställer Jack Sparrow, just nu den hetaste och coolaste gubben i hela världen om ni frågar Neo. Och nedanför är hans priatskepp. Det kan väl vem som helst se!?

Sådana här framsteg värmer ett mammahjärta mer än man kan tro, därför att för mig är det inte bara simpla teckningar - det är stora landvinningar. De visar nämligen att han vuxit som människa och blivit mer trygg i sig själv. Så trygg att han vill och vågar rita, precis som de andra barnen, och han tycker att han är lika duktig som dem.

Därför är det här betydande små mästerverk i mina ögon.

Se mig i ögonen!

För en tid sedan såg jag ett tvprogram om en liten kille som körde omkring i en elrulle som var mer anpassad för  uteliv. En sån vill jag ha! Eller rättare sagt, en sådan vill jag att Neo skall ha. För nu börjar det igen. Vinter och snö och Wall-E funkar inte i snö eller is, det bara är så.

Fick tursamt tag i vår arbetsterapeut och frågade henne lite kring den här rullen. Hon visste vilken jag menade och den visade sig också vara av märket Permobil, precis som Wall-E. Jag framförde önskan om att få en sådan och hon såg tveksam ut. Hon sa att det kan tänkas vara så att man måste välja. Så hur tusan väljer man? Varför kan man inte få ett hjälpmedel som är anpassat att fungera säsongsvis? Hur kommer det sig att det bara går att få en variant när vi bor i ett land med stora skillnader i förutsättningar beroende på säsong, eller årstid om ni vill.
Tänkte göra en specifikation om hur det ser ut med Wall-E:

- Går inte i snömodd. Kör fast. Jag får putta rullen (80 kg)
- Går inte i snö. Kör fast. Jag får putta rullen.
- Går inte i kallare än 15 grader. Blir seg och slutar fungera.
- Går inte på is för den har inte vinterdäck. Jag får putta rullen.

Det här innebär:

- Vi kommer inte till garaget som ligger 300 meter ifrån oss. Då måste jag bära Neo, eller putta Wall-E.
- Han kan inte vara ute på skolgården med de andra barnen och köra runt för Wall-E fastnar
- När det blir kallt kan han inte vara ute mer än 10 minuter för sedan slutar Wall-E att fungera.
- Om inte gångvägarna är plogade alternativt sandade kan han inte köra där för då kör Wall-E fast.
- Blir det riktigt illa kan han inte komma till skolan för Wall-E kan inte köra över skolgården.
- Är det tillräckligt med snö kan man inte heller köra manuell rulle. Vad gör vi då? Stannar hemma?

Dessutom kan jag inte gå och hämta bilen själv utan barn för då kommer Neo att dö av skräck. Jag kan inte lämna honom utan då får jag bära honom. Alternativt ta snowracern till garaget. Åka tillbaka och hämta Wall-E. Sen blir det problem när jag skall lämna av honom i skolan. Hur skall han komma upp till klassrummet? Helt jäkla värdelöst.

Han skulle verkligen behöva den här andra rullen. En Permobil X850 Miniflex



Men då uppstår några andra problem.

- Man får välja, den här eller Wall-E
- Den går förmodligen inte in i bilen
- På sommaren är den lite väl klumpig att fräsa runt i
- Den tar väldigt stor plats

MEN

- Den går över stock och sten
- Han kan hänga med de andra barnen in i skogen/gläntan


Snälla någon som har bestämt allt detta, varför kan han inte få ha en Miniflex på vintern och en Wall-E på sommaren eller båda hela tiden. Varför måste vi välja? Varför i hela världen skall inte mitt barn få kunna ha samma förutsättningar som alla andra? För att han inte kan gå? För att han har en CP skada? Kom igen! Det argumentet köper jag inte - vi lever i Sverige, inte Moldavien!

Se mig i ögonen och säg att det är rättvist att han inte skall kunna vara ute på vintern! Att han inte skall kunna köra runt med de andra barnen på skolgården. Att jag skall behöva bära honom till garaget för att den andra rullen fastnar i snön, eller att vi kanske till och med får strunta i att gå till skolan en översnöig dag. Se mig i ögonen och säg detta - utan att SKÄMMAS!

VM i hur många kulor får det plats på en och samma gren...

Sitter och kollar på julgranen som redan stått här sedan innan (!) första advent. Har ju två juloholics, så det var bara att packa upp den. Och precis som vanligt är den väldigt fin just på mitten...dit barnen når att hänga julkulorna. Men skall det vara barnjul så skall det - kulorna får hänga kvar.

Mika har dessutom möblerat om 40 gånger så på en viss punkt hänger det en väldans massa Kinder Ägg-gubbar. Förra året hade jag nämligen den dåliga smaken att fixa varsin Kinder Ägg adventskalender. Ett jäkla chokladägg om dagen. Varje tandläkares mardröm. Förutom konstant sockerchock fick de en jäkla massa smågubbar att hänga i granen. I år har Mika plockat dessa gubbar upp och ned ur granen.

Så här gick det till när den blev stylad.





VM i "Hur många kulor får det plats på en och samma gren..."

Nu väntar vi bara på Tomten!

Check this out!

Sådär ja, nu har lille pinnen fått botox. Den här gången hade han blivit så stor (hela 17 kg) att de kunde avvara en liten dos till vänsterarmen också. När jag hörde det tänkte jag först att "vad skall han med det till när det är gåträning vi skall fokusera på?", men jag tar tillbaka det.

Idag har han för första gången dragit en t-shirt över huvudet med båda armarna. Att han fick botox i vänsterarmen betyder nämligen att den plötsligt blev användbar! Han kan klia sig med vänsterhanden. Han kan greppa och släppa (!), något han inte kunnat tidigare. Då har han fått plocka loss saker ur vänsterhanden med högerhanden. Han kan hålla i sig väldigt mycket bättre och -bäst av allt enligt Neo - han kan spela dataspel med båda händerna!

Fram tills nu har han haft vänsterhanden som en station kan man säga, som håller fast grejer. Han har hållit fast spelet förut men liksom inte kunnat använda vänsterhanden till mer än så, men idag var det andra bullar! Check this out...



Vi upptäckte också att han kan sträcka upp båda armarna ovanför huvudet - det har aldrig hänt i sittande ställning. Både han och jag blev så där framgångslyckliga och sockerdrickiga! Botox i vänsterarmen gav värsta julbonusen, bara roliga saker hände. Små, kan tyckas, men oerhört betydelsefulla för en liten snart 6-årig kille och hans mamma.

RSS 2.0