En vanlig blogg

Sedan tre dagar har jag en liten hostig kille med feber hemma. Han hann gå i skolan hela fem dagar innan det var dags.

Visserligen har han varit ganska pigg, så det finns hopp om att han inte åker på en värsting förkylning den här gången. Annars brukar det det ju vara precis det han gör ca två gånger per år.

Vi hade en sådan sväng i våras när han blev inlagd på KS. Men, peppar peppar, ser det bra ut än så länge. Kanske räcker med en gång det här året?

Jag hoppas verkligen det. Och han också.

-"Jag hostar inte så vi behöver åka till sjukhuset, va?"

Skulle stoppa in Neo i duschen och bad honom ta av sig kläderna. Det är han inte jättebra på men det låtsas jag inte om som att jag vet. Och eftersom jag inte låtsas om det så antar han att han kan, för annars skulle jag väl inte be honom göra det....

Efter lite trixande fick han av sig tröjan. Inombords gjorde jag små glädjeskutt, men till Neo såg jag helt oberörd ut i h sa att nu fick han ta av sig kallingarna.

Återigen kollar han på mig för att se om jag verkligen menar allvar. Jag bara glor tillbaka som en fågelholk och väntar på kallingarna. Som han slet!

Halvvägs ungefär ger han upp en stund med orden:
-"Hallå, jag är handikappad! Hjälp till här?"

-"Vaddå, ska du duscha m kallingar bara för det? Se till att ta av dem nu."

-"Meh åhhh, osjysst!"

Tillsist får jag hålla honom i ena armen, men han klär av sig själv!

-"Och du var vaddå sa du?" frågar jag

-"Ganska bra på att klä av mig faktiskt!" svarar han.

Just det grabben! Exakt precis så. Bra jobbat.

Lena Jansson på Sodexo är modig tycker jag. Här kräks jag galla och hon vänder sig ändå hit. Bra jobbat! Det gillas.

Jag kommer gärna med tips, eller åsikter. Ni får ändå väldigt gärna åka på studiebesök till Panthera. Där sitter åtminstone halva personalstyrkan i rullstol - bara det är guld värt.

Tråkigast av allt under vårt besök var nog att teknikern fullständigt struntade i att kommunicera med min son. Körde runt hans rulle utan att säga till, lyfte och tog i honom utan ögonkontakt, pratade över hans huvud och när han väl sa nåt till sonen var det tillrättavisande. Inte bara jag reagerade på det, utan även medföljande personal från HAB.

MEN, jag tycker att det var mycket modigt och överraskande att du, Lena, vände dig till mig. Tack!

Tycker dock fortfarande att ni skall skicka gänget till Panthera! De är överlägset bäst hittills på kundbemötande. När ni ändå åker dit kan ni kolla om SL kan hänga på...

Det finns en till som trivs här på den nya gården. Min snart 4 åriga prinsessa.

En av Neos styrkor är att ta kontakt med människor. Stora som små. De skulle lika gärna springa åt andra hållet, men de stannar och trivs i hans sällskap.

Den här bilden behöver inte beskrivas. Den talar helt för sig själv. För mig är den vacker.

Kära Sodexo Hallonbergen, jag har ett starkt tips till er: åk på studiebesök till Panthera i Spånga utanför Stockholm. Där skulle ni lära er ohyggligt mycket. Bland annat att bemöta barn, att tala med den det gäller, berätta vad ni tänker göra och inte bara lyfta och trixa med ungen utan förvarning, ha tålamod, förstå vem det är som är kunden och även anledningen till att ni har ett jobb.

Djupt besviken på ert bemötande av min son. Jag klarar mig, men min son är minimalt intresserad att åka till er igen!

Samma ledsna barn är en av alla som möjliggör att ni alls kan ha semester. Fick jag bestämma skulle den vara permanent!