- Är det här en toalett för bönder?

Nu har jag äntligen fått in bilderna i datorn från semestern. När jag tittar på dem ställer jag mig frågan varför man så många gånger planerar så avancerade semestrar. Det är ju dökorkat!

Man bokar värsta hotellet med Bamseklubb och hela paketet. Allt för att roa barnen - tror man. Besök på nöjesparker och andra mindre billiga ställen. Nu tusan hakar skall vi ha semester, och Gud i himlen vad vi skall uppleva saker! Kom igen ungar, ha kul för tusan!

Barnen skriker och gillar inte turkisk kebab. Det är för varmt i solen. Akta dig nu, så du inte trillar i poolen! Nej, inte röra den söta loppfyllda hunden. Usch, inte klappa skabbkatten. Va, har de inte övergångställen här? Men vad sa jag, fick man äta gröna skalbaggar? Tyvärr ungar, vi kan inte äta glassen för man blir så dålig i magen. Inte dricka vattnet i kranen! Jo men det är kul att stå i kö en halvtimme för att åka den här fantastiskt roliga berg-och-dalbanan i 18 sekunder! Va kissnödig? Jodå, bara kissa i hålet i marken där...

Efter en sådan semester behöver man ju vila upp sig!

Inför den här semestern var jag lite bekymrad över om jag skulle kunna hitta på någonting kul med barnen. Med facit i hand kommer jag aldrig mer oroa mig för det - jag tar bara och åker till Jämtland, hyr en fjällstuga och hälsar på närmaste traktor!



Här får Neo hjälp av sin kompis Charlie, Flugans äldste son, att sätta på sig hörselksydden - ifall den gamla traktorn skulle få för sig att starta trots att den saknade batteri...

Sedan bar det av! Ut på åkrarna och jobba.



Jordens gladaste unge i en gammal traktor!




Neo och bonden Daniel (Neos nya idol) blickar ut över nejden inför den stundande traktorturen. Det är allvarliga grejer det här.Om Neo fått välja skulle han ha flyttat in hos Daniel och åkt traktor varje dag i resten av sitt liv. Och jag tror banne mig att Daniel hade samma tanke...



Mika och James, Flugans lillplutt, fann varandra i fjällvärlden. Man skulle nästan kunna tro att de är syskon.



Man kan skjutsa passagerare också...så länge de håller sams!

Tröttnar man på det kan man lasta timmer, eller plocka bollar i en kärra som lutar - ett evighetsprojekt!

 

Eller så kan man stapla bilar med syrran. Neos "bäbis" har blivit ganska stor...




Det är inte utan att man blir sugen på ett litet torp i Jämtland...



...med det obligatoriska utedasset, som Neo hade lite funderingar över:

-"Är det här en toalett för bönder, eller?"...




8 timmar dit och 8 timmar hem

Jämtland, säger jag bara. Till Jämtland är det hur långt som helst - både dit och hem! Jag vet, för jag har precis åkt dit och tillbaka. Ensam med två barn i bilen. 8 timmar åt ena hållet och 8 timmar åt andra hållet. Låter väl ganska kul, eller hur?

Måste ändå säga att det gick förvånansvärt bra. De var jätteduktiga båda två. När vi kom fram till orten där vi skulle vara några dagar (Hallen) så sa Mika "Titta, hätt!" och pekade på alla kossor. När vi åkte hem pekade hon istället på alla hästar OCH kossor och sa "Titta, Muuu!". Så något har hon ju lärt sig tydligen...

Neo har levt i paradiset. Mitt på en bondgård bland en massa traktorer. Dessutom fick han åka med bonden Daniel i traktorn. Vet inte vem som var lyckligast. Neo, för att han fick åka traktor med en riktig bonde, eller bonden som såg hur glad Neo blev av att åka traktor. Tror att det blev oavgjort.

Dessutom fick han provsitta varenda traktor på hela gården - det tog ett par timmar bara det! Men kossorna och mjölkningen, det kunde vi strunta i tyckte han. Men det tyckte inte Mika. Fick hon välja skulle hon bo i ladugården med kossorna.

Det är oerhört vackert i Jämtland. Utsikten över Storsjön tar andan ur en. Helt spegelblank med solnedgången som motiv på ytan. Fjäll och röda stugor. Träffar en rakt in i själen. Vore det inte så förbaskat långt bort skulle jag inte tveka en enda sekund att köpa en stuga där, men som sagt - 8 timmar dit och 8 timmar hem...

Bilder kommer senare. Jag måste bara få visa två stora leenden, där det ena sitter på en bonde i en traktor och det andra på den lyckliga lille killen som fick åka med!


3 dagar i goda vänners lag

Oj vad fort 3 dagar går!

Vi har haft besök här av vänner från Göteborg. Frekvensen är förhållandevis gles kan man säga - sist vi sågs hade de inget barn, nu har de Charlie 1,5 år. Ungefär så ofta träffas vi! Men när vi väl ses är det alltid lika trevligt.

Charlie och Mika fann varandra och kröp ikapp över golven. Tillsammans tog de tag i köket på verandan - hushållssysslorna väntar inte bara för att man har gäster. Nepp! Charlie rensade ut varende liten pryl  och Mika diskade.



Fast jag tror inte att själva kökstjänsten var så betungande. Man kanske borde passa på med att försöka få lite hjälp - så här nöjda över att behöva diska är sällan barn - inte när man ber dem iallafall....



Nu var vi ju inte hemma och diskade hela helgen - nej nej nej. Vi har bland annat testat att plåga Neo i Gamla Stan igen! Skam den som ger sig. Har man gäster så har man. Fast det gick ganska bra ändå - men Västerlånggatan vägrade han att åka in på överhuvudtaget - den är väldigt fylld av turister så här års. Istället blev det till att gå runt på utsidan av alla gränder för att tillsist hamna på ett litet glasscafé i utkanten. Glassen var lika god där som mitt i smeten!

Vårt mål var Skansen och dit kom vi. Lagom stort och mycket ytor så att det inte blir trångt. Titta på lite älgar. Åka lite turisttåg, så klart. Käka godis och se björnungarna. Klia en get och sedan gå hem. Precis vad man orkar med en dag i solen.

Nu är den trevliga helgen slut och jag är helt proppmätt! Gud vad vi har ätit. Neo däckade och sov i 4 timmar! Mika däremot vaknade och kröp runt och letade efter sin kompis. Hon kunde inte ens hitta honom i köket! Vart tog han vägen?




Neo längtar till dagis

Ikväll tog vi en kvällspromenad igen - till dagis. Den vanliga önskan från Neo. Han längtar tillbaka till dagis helt klart, även om vi har det mysigt här hemma så vill han gärna till dagis och leka. Just ikväll testade vi en liten rutschkana. Det är så svårt att använda den stora ensam. Nicke var iväg och repade inför spelningen på lördag - så då var det bara jag och de två små.  Fast det gick ganska bra. Mika försvann in i utrymmet under rutschkanan och tryckte i sig så mycket grus och annat äckligt hon hann medan jag hjälpte Neo! Sedan fick jag korva ut henne därifrån och rensa truten på geggamoja! Hur gott är det liksom???



För att vara tagen med mobilen var det en ganska OK bild iallafall. Efter en liten stund gick vi hem för att natta barn. Jordätaren var helt slut och somnade bums efter vällingen. Neo ville kolla lite Postis Pär och sedan var det godnatt där också. Tystnaden sänkte sig och dagen tog slut....

Semesterlunken

Vi behöver köpa ett nytt tak till vår paviljong vi har på baksidan. Det som i torsdags räddade oss från att se ut som blöta sillar i nattens ösregn! Istället satt vi lungt och stilla i paviljongen under verandavärmarens sköna strålar, skålade, pratde och lyssnade på regndropparnas vildsinta framfart mot tygtaket. Den här paviljongen förlänger våra sommrar med många veckor per år och låter oss dessutom sitta ute fast att temperaturen egentligen inte tillåter det, eller när det som på natten mot fredagen kom ett skyfall. Nu har taket spruckigt lite och om det regnar igen när vi sitter där kommer vi inte att ha lika trevligt...

Då, i torsdags, satt vi där tillsammans med gitarristen i bandet och hans lilla familj. Den minsta familjemedlemmen - Alice - hade redan somnat i och för sig, men de andra två var ganska vakna. Vi kallar dem för familjen Hedenhös. Inte för att de är stenålders på något vis alls utan bara för den skull att de heter Hedenström. Det blev liksom automatiskt Hedenhös då!

Under ett ögonblick hade vi två gitarrer framme - en saknade dock en sträng - men det gjorde ingenting. Musik blev det ändå. Iallafall i mina öron. Det är så mysigt det där med musik i allmänhet och gitarrer i synnerhet. Det är snart dags för en spelning för bandet på ett bröllop så det var några fina bitar som kom fram i sommarnatten...

Vi kom i säng straxt efter klockan 02.00. Ja, Neo och Mika gick ju och lade sig tidigare. Mika klockan 21.00 tror jag men Neo höll ut till 23.30 eller nåt. Båda barnen var så vänliga att de sov till klockan 11.00 dagen efter - dvs igår. Inte så dumt alls.

De är i och för sig aldrig vakna tidigt de här två - idag väckte Nicke oss klockan 10.45 så....man kan säga att vi är inne i en rejäl semesterlunk!

På en grusväg i Askersund

Ett litet misstag gav mig en av semesterns mysigaste stunder! Här om dagen stannade vi av en händelse i Askersund. Händelsen var Mika - hon skrek som en bindgalen. Hatar att åka bil. Fast om man kollar på den här bilden skulle man kunna tro att det är det bästa hon vet!



Det är det alltså INTE och vi var bara tvugna att stanna. Dessutom var det lunchdags. Vi hittade en asiatisk buffé som gick an. Efter det tänkte vi ta en promenad i det fina vädret. Askersund visade sig vara en riktigt gullig liten stad med en fin hamnpromenad.

Neo fick så klart syn på ett litet turisttåg och ville åka det. Vi har åkt en miljard sådana tåg och tänkte att ett till kan väl inte skada.



Vi hoppade på det lilla tåget och jag tänkte mig en tur på typ 15 minuter runt Askersunds stadskärna eller nåt i den stilen. Tåget puttrar iväg och Neo är jättenöjd. Vi puttrar och puttrar. Kommer ut till ett villaområde. Jag undrar vad det är i det här villaområdet som kan vara intressant för turister att se? Längre och längre bort från stadskärnan kommer vi tills tåget plötsligen stannar vid en vändplan.

-"Nu skall vi gå och titta på djuren" hojtar några ungar och studsar ur.

Vi sitter lungt kvar. Ska ju tillbaka till stan liksom. Tågchauffören frågar oss om vi inte skall titta på djuren också.

-"Nej, vi hänger med tillbaka" säger jag.

-"Ja, det kan ni ju göra men tåget går inte förns om en halvtimme!"

Öh, jaha....här sitter vi i ett tåg på en vändplan i ett villaområde i Askersund. Alla andra på tåget går upp för en grusad backe för att titta på några djur. Vi har ingen rullstol...men vad tusan...klart vi skall kolla på djuren! Jag slänger upp Neo på axlarna och knatar upp för backen. Däruppe visar det sig vara Hembygdsparken och ett litet museum med gamla fina hus, lite får, getter och höns. Vi hälsar lite på djuren och tittar på ett gäng pensionärer som dansar vals på gräsmattan. Neo och jag tar en liten sväng om vi också. Vi tittar in i de gamla husen och bara promenerar på grusvägarna mellan stugorna.

-"Vad det är mysigt att vara här, mamma!" säger han

Neo är nöjdare här på mina axlar på en grusväg i en Hembygdspark än i någon annan stor nöjespark med attraktioner och en massa folk. Att dansa vals på en gräsmatta och titta på gamla hus. Att för en liten stund vandra i sommarsolen på en grusväg på mammas axlar. Ett litet tågäventyr gjorde att vi fick ett fint litet sommarminne, jag och Neo.



Askersunds Hembygdspark

-Titta, pappa...en Jeep!

Nu är vi hemma från den lilla korta semesterresan - och i hjärtat är jag både glad och ledsen. Vi börjar med det glada.

Kolmården är ett superställe för barn - och ganska nära ett toppenställe för barn i rullstol! Speciellt i elrullstol då. Det finns ramper överallt, men han kunde inte komma in i Vargens hus som fanns i Bamses Värld. Inte heller kunde vi ta in rullstolen i safaribussen som de grävt ned mitt i tigerområdet så att vi stod 20 cm från dem (skyddade av gallren i bussen). Linbanan var heller inget man fick in en elrullstol i -  fanns faktiskt ingen ramp upp till den en gång. Men det var väl också allt. Annars kunde han göra precis allting! Det andra gjorde han också, fast då bar vi honom.

Vi har kollat delfinshow, sett sälarna, varit nära tigrarna, åkt en liten berg-och-dalbana som heter Delfinexpressen, klappat getter och grisar, lekt hysteriskt i hotellets lekrum, sagt godmorgon till djuren och kramat Lille Skutt och Bamse!



Att träffa Lille Skutt och Bamse smällde ganska högt, som ni ser. Jag tänkte att han skulle få välja en t-shirt i Bamsebutiken som ett minne från mötet, men när han väl skulle välja ville han ha en tröja med Vargen på och det fanns inte! Va?! Ingen Varg? Pfft - då ville  han inte ha någon tröja!

Andra dagen började vi med att hänga med på en aktivitet som heter "Godmorgon djuren". Då följer man med djurskötarna och släpper ut djuren på savannen tidigt på morgonen. Där satt vi i sommarmorgonens ljus och såg glada antiloper och zebror och andra fina djur studsa ut ur sina stall - ut till sin imaginära frihet på den konstgjorda savannen.  Och fast att vi (iallafall jag) visste att det är fusk på något sätt så var det ändå ganska mäktigt.

Eller vad säger ni om att möta den här killen en mörk kväll på gräsmattan?



Hur stor som helst! Det syns inte på bilden men den är väldigt respektingivande - urrr!

Kvällen innan var vi nere i den här safaribussen de grävt ner mitt i tigrarnas hägn. De är också respektingviande kan jag meddela. Neo har en liten annan uppfattning om vad det är som är spännande dock! När vi står där i bussen och tigrarna stryker runt oss och slickar sig om munnen och tittar intresserat på Mika - den minsta människovalpen - den springer säkert långsamt så den spanar vi in typ! DÅ får han syn på det som HAN tycker är skitspännande...

-"Titta, pappa....en Jeep!"...

Javisst, där fanns en Jeep i tigrarnas hage för att det hela skulle vara lite safariartat. Där står vi, omringade av blödtörstiga bestar och ungen blir till sig av en Jeep! Men, rätt vad det var så morrade de till lite och då ville han ner i gången som gick till bussen och gömma sig lite. Sedan upp igen för att kolla Jeepen och sedan ner....upp och ner....ja, ni fattar.



Efter två dagar på Kolmården och en natt på Vildmarkshotellet var det dags att rulla vidare till Astrid Lindgrens Värld. I en kombination av taskig avståndsuppfattning och fullbokade hotell hamnade vi i Jönköping! Ja, jag vet - det är 12 mil till Vimmerby men det funkar. Hotellet var toppenfint. Men det är nu vi kommer till det ledsna i hjärtat.

För det första hade jag kunnat fatta att det skulle vara smockfullt med folk, eftersom det inte gick att boka hotell närmare än 12 mil bort. Men mammahjärnan tog inte emot det meddelandet utan bokade glatt Jönköping plus en dagsbiljett till "Pippiland". Ett tag umgicks jag med tanken på en tvådagarsbiljett. Fy tusingen vad glad jag är idag att Nicke sa att EN dag nog skulle räcka efter två dagar på Kolmården.

Vi kommer in till det här stället, som säger sig vara handikappsanpassat, och möts av ett hav med folk till att börja med. Neos hatläge! Det har i och för sig inget att göra med tillgängligheten. Men vi rullar ändå in där med Wall-E. Det visar sig att det handikappsvänliga består av att han kan köra upp på trottoarerna via små asfaltskilar, han kan köra på alla vägar och stigar men han kan inte komma in i ett enda av de fina husen. Jo, han kommer in i Nils Karlssons Pysslings hus med de stora möblerna, men ingenting annat. Han kan inte leka i lekparkerna, för allting är för små barn = ingen vuxen kan klättra upp med sitt barn där eller komma in i smala roliga gångarna. Han kan alltså bara titta på attraktionerna men inte komma in i dem. I Körsbärsdalen (Bröderna Lejonhjärta) mötte vi ändå en vakt som spelade stygg och avkrävde Neo ett lösenord, så att han iallafall kände sig lite med i leken. Annars gick det ut på att titta på andra barn som lekte.

Sedan kan man undra om folk är helt pantade eller hur det står till där uppe egentligen. Här kommer det en liten kille i en illgul elrullstol. Ja, vi fattar att han syns. Jo, vi förstår att man kanske tittar lite extra. Allt det är OK. Eller iallafall lite OK att man tittar till men att glo är inte OK. Att stanna mitt framför honom - stor som liten och stirra - det är inte OK. Såklart att folk undrar vad det är som hänt. Barn frågar iallafall - sina föräldrar - och det är dessa föräldrar jag alvarligt skulle vilja ha undersökta! Vet inte hur många barn som sa -"Titta, mamma, vad är det där?" och pekade på Wall-E. Ni skulle bli förvånade om ni hört en del av svaren! De flesta svarade goddag yxskaft typ

-"Ja, oj vilken fin ryggsäck han har"

eller

-"Han har en röd tröja, precis som du!"

eller

-"Vaddå förnåt?"

eller

-"Det är Emils hus lilla gubben"...med följden..."Nej, jag menar den där!" och ett ivrigt pekande finger mot Wall-E med Neo i.

eller helt sonika

-"Jag ser ingenting"

Va!? Vaddå ingenting? Har de inte stake nog att inför våra öron och ögon förklara för sina barn att den pojken kan inte gå så han åker rullstol som han kan köra själv istället. I det läget tycker jag inte att det är Neo som är handikappad - det är dessa föräldrar som så totalt saknar respekt för både sina egna barn och för Neo och låtsas som att han inte finns eller syns, fast att han åker omkring i en knallgul, superliten, ganska intressefångande och väldigt synlig liten elrullstol. Till sina barn signalerar de att man inte skall "se" dessa barn och till Neo signalerar de att han inte syns. Och till mig signalerar de bara sin totala inskränkthet och inkompetens att acceptera och hantera det som är annorlunda. Av sådant blir jag ledsen i hjärtat. Skitledsen....

Om vi frågar Neo vad som var roligast på den här lilla semestern svarar han

-"Delfintåget. Jag struntade i att bli skiträdd!"



Det är bra, lilla gubben. Om du struntar i att bli skiträdd struntar jag i att bli skitledsen....

Bara ett folk...

Idag var vi hela familjen...eller ja, hela och hela. När det är riktigt hela så är vi ju 8 personer men just nu menar jag "lilla-hela" - dvs Nicke och jag + Neo och Mika. Hur som haver var lilla hela familjen på äventyr hemma hos Emilia. Hon bor ju med sin pojkvän Tobbe i en lägenhet i Tobbes föräldrars hus. Till detta hus hör en mumsig pool! Den har vi häckat i och kring idag. Sol och bad utan att besöka en strand - mycket mysigt.

Mika är ju en elvisp på land och även i vatten visade det sig idag. Benen gick som små trumpinnar. En och annan kallsup for ner också, men det struntade hon i. Lite host och fräs så var hon på G igen! Tillsist fick vi upp henne på en madrass där hon kunde klättra runt runt utan att drunkna.



Undrar om man kan få en sådan här madrass med ryggstöd som hjälpmedel för den gör att man kan vara med och bada utan att bli iskall och stel som en pinne på grund av spasticiteten. En toppengrej faktiskt. Fast just på den här bilden är inte Neo så himla hjälpt av madrassen eftersom det är Mika som kryper runt på den. Neo ville bada med Milia.

Ja, nu kom jag på en kanonidé - till den här flytgrejen tycker jag att man borde få en bostadsanpassning som jag tror ligger utanför alla gränser och regler - nämligen en pool! Vad tror ni om det? Nähä, inte det....äsch! Jag kommer aldrig att  få min pool....



Mysigt var det iallafall. Kvällen avslutades med att vi blev bjudna på grillmat, glass och jordgubbar. Mumsigt. Precis när vi kom hem innanför dörrarna i stort sett öppnades ett hål i himlen och det började störtregna.

Typiskt - vi som sticker till Kålmården ett tag och sedan vidare till Astrid Lindgrens värld. Vi kommer hem igen på onsdag kväll. Men vem har dött av lite regn? Det kanske visar sig vara toppen om det innebär att det är mindre folk på dessa parker då. Neo gillar ju inte folkmassor. Trodde att han skulle bli lite glad och intresserad när jag talade om att vi skulle titta på fina djur och träffa Emil också. Pyttsan! Han sa bara att han ville träffa Bamse och Vargen som finns på Kålmården i Bamseland - eller vad det heter. Sedan sa han att han hoppades att inte Emil var hemma och att det bara skulle vara "ett folk" där. Ett folk = bara vi. Vad tror ni att oddsen är på det....

Att hänga i ett fönster

Snart har vi avverkat hela bandet! Igår var trummisen här - Animal. Skoja bara. Han heter Martin och hade med sig familjen. Fru och 3 mysiga småtjejer. Hur trevligt som helst - synd bara att vi inte ses oftare.

Grannen här har en liten plastlekstuga som ungarna ganska snabbt hittade. Neo var inte sen att hänga på. Han körde efter med Wall-E och när  "Flisan" försvann in i huset ville han såklart efter. Det var bara att montera ur honom ur elrullen, vika ihop sig och korva in sig i stugan.

Den var lite för liten så tillsist vek jag ihop Neos ben istället och klämde ner honom på marken, hängades ut genom fönstret. Det var en mycket nöjd liten herre som satt där och struntade i att benen domnade.



Bara att få hänga i stugan ut genom fönstret var tillräckligt för att stå ut med vad som helst. Han trillade ner på marken säkert 3 gånger, men vad gör det när man får leka med Flisan i stugan?



Det gick att få in två barn, men så mycket mer utrymme fanns inte. Fast finns det hjärterum finns det stjärterum....har jag hört!



Nöjda ungar och ytterligare en mysig sommardag med efterföljande stockholmsk sommarnatt i goda vänners lag! Mmmmmmmmysigt!

Så skimmrande var aldrig havet

Igår kväll reflekterade vi över livet  - med en flaska vin, vänner och lite grillad mat. Fast vi satt kvar i sommarnatten långt efter att maten var slut och avdukad. Vi och alla nattliga flygare och andra ljusskygga varelser - insekterna. Det positiva med att sitta uppe när solen har gått ned är att det iallafall inte finns några getingar! Gott om andra irrationella flygare dock. Jag kallar dem irrationella för de kan inte flyga i en rak bana från punk A till punkt B utan att i en helt ologisk trasslig flygtur passera mig! Jag avskyr alla dessa irrationella flygare - dagtid som nattetid.

Fast igår var sommarnatten vacker och mysig ändå. Vi satt där och pratade och drack vin och annat gott. Killarna drack Whiskey och jag drack det här



Den som kom på den här borde ha nobelpriset i godisdricka! Flytande Dumle - så gott att man för ett ögonblick blir barn med handen i godispåsen. Väldigt mumsigt.

Gästen i sommarnatten var Jonas Kyrkander, keyboardisten i bandet. Alltid lika trevligt.  Nu fick jag det inte på bild, men Jonas är en virtuous på allehanda instrument - bland annat piano. Detta vet Neo och från det att Jonas satte foten i vårt hem gick tjatet ut på att de skulle spela piano tillsammans. Jag har det på film. Får se om jag lyckas få in en snutt här vad tiden lider. Här är iallafall Jonas.



Neo och Jonas - i huvudsak Jonas då som ni förstår - spelade Emil, Bamse, Pippi och allt möjligt på pianot. Vi fick också några låtar spelade för oss, jag och Nicke. Jonas spelade nämligen på vårt brölllop förstår ni, och då hade vi 2 speciella låtar. Den ena är "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad och den andra är "Så skimmrande var aldrig havet" av Evert Taube.

Just den sista följer med oss i glädje och sorg. På Nickes pappas begravning spelades den och vi valde den på vårt bröllop för att det egentligen är en kärleksvisa. På så sätt var Nickes pappa ändå med den dagen, när vi gifte oss på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp.

De borde träffas oftare, Nicke och Jonas, för det är lite mysigt att lyssna på när de spelar piano och gitarr tillsammans. En liten privat sommarkonsert!

-Varför fryser inte fiskarna?

-"Det blir en dag på stranden"....sjunger Ledin, och det blev det.

Fast jag måste säga att det är överskattat - eller faktiskt en prövning för föräldrar att åka till stranden. Speciellt när det är iskallt i vattnet så att man inte kan bada utan frostskador! Men badade gjorde vi ändå...eller ja....bada och bada. Neo skrek att han inte ville doppa sig. Jag höll på att frysa benen av mig, men är det sommar så är det sommar. Naturligt vis var det lååååånggrunt. Ju längre ut vi kom desto högre upp åkte Neos fötter. Han satt med ett ben på varje sida om min midja med magen mot min mage och höll ett krampaktigt tag. Tillsist tänkte jag att nu skiter vi i det här - och då kom det en liten svallvåg och så var iallafall magen blöt också och då bara satte vi oss rakt ned!

Neo ylade att han inte alls behöööövde doppa sig, började hacka tänder och sa

-"Jag vill bara bada!"

Men hur tänkte du då, lilla gubben? Jag gjorde tre elaka dopp till och sedan hade vi fått nog. Neo konstaterade att det var iskallt och varför fryser inte fiskarna? Ja, säg det - varför fryser inte fiskuslingarna?

Vi gick upp till filten istället och där var Nicke om Mika. Den ungen ska man inte ha med sig på en strand! Eller någonstans bland folk tror jag. Kunde hon skulle hon vara uppflugen i högsta tallen - en sån unge är hon. Man blir trött bara man ser henne! Finns bara en sak som kan få henne att sitta stilla - Neo.

Vi har ett litet soltält till Neo i och med att han inte kan springa runt. Då kan han sitta i sitt tält utan att bränna sig och där kan han leka, läsa och sova eller vad han nu  vill. Ett tält + Neo = himlen för Mikisen.



Hon vill gärna sitta PÅ honom men nöjer sig med att hålla i hans fot. Neo tycker väl att hon är sådär rolig - hon snor alla hans saker. Han ger henne det han håller i och tar något nytt och då kastar hon det hon just fick och vill ha det han har igen. Tröttsam syrra! Därför kan man inte bara bunta ihop dem i tältet och ha en lugn och skön stranddag! Glöm det.

Tror att vi satsar på att bada poolen hemma istället. Den är betydligt varmare än havet och här hemma kan Mika härja bäst hon vill. Och här finns definitivt inga fiskar som fryser heller!

-Mamma, det är jättemysigt att vara hemma...

Jag undrar...var är allt vatten??? Egentligen. Det är översvämningar och bristningsfara för någon damm i södra Dalarna. Hus hotar att bli utbåtar och folk samlar sina gemensamma krafter för att hindra flödet från att skapa förödelse....och här sitter jag i mitt solsken och undrar vilket land södra Dalarna ligger?!

Vore det inte bättre om alla liksom fick lite vatten var istället för att allting skall falla på en enda plats? Som med myggorna - ni vet de som de först valde att inte bespruta men nu har ångrat sig och gör allt för att bli av med. Det är lite snedfördelat. Det hade varit bättre om alla människor i Sudan och områden på torra breddgrader hade fått en del av våra vattenmängder. Det vore också bättre om myggen hade fördelats ut lite så att de som bor i mygghelvetet kan öppna munnen och andas utan att få extra kosttillskott iform av mygg!

Jag får helt enkelt vara glad åt att jag inte sitter mitt i översvämningarna eller i mygghelvetet! Istället njuter jag av att vara semesterledig med familjen. Idag har vår bod fått en ny skrud. Det har vi planerat i snart 3 år tror jag, fast det har hela tiden kommit andra saker emellan - graviditeter, barn, möglande hus och gud vet vad. Men nu är den alltså vackert gul!



Skit i rampen som inte ens ansluter till boddörren, så att vi får hoppa ut med gräsklippare etc. Den skall bort vilket år som helst och ersättas av något annat åbäke. Vi får se vad det blir. Jag blir lika tokig varje gång jag ser den....typ varje dag 100 gånger!

Igår hade vi iallafall trädgårdstjänst - och Neo är så himla sugen på att hjälpa till. Såklart. Nicke klippte häcken och sedan var det till att kratta ihop allt rassel. DET verkade hysteriskt kul, tyckte Neo och sög tag i en kratta!



Med stor inlevelse krattade han ut alla pinnar över gräsmattan igen! Duktig kille. Sedan kom pappa och krattade ihop allt en gång till och körde iväg det med skottkärran. Mycket effektivt samarbete.

Hittills har inte Neo varit ute på gräsmattan på det sättet. Dels för att han inte haft Wall-E förut och dels för att det inte funnits så mycket att hitta på där. Igår tog vi ut en av Neos favoritsaker från när han var liten. På senare tid har det kommit lite i skymundan, men igår återuppstod kärleken - hans kök. När han var liten formligen bodde han i det här köket. Igår bjöd han in sin kompis Jakob på fika....



De hällde vatten och hade jätteroligt. Det här köket kommer vi aldrig att göra oss av med tror jag. Lilla madam hänger gärna i luckorna också. Och Neos lycka över att leka ute i köket med vatten och allt går inte att ta miste på....



-"Mamma, det är jättemysigt att vara hemma...."sa han och ville ha mer vatten att hälla med. Vassego, lilla gubben. Du kan få hur mycket vatten du vill - vi kan hämta mer i södra Dalarna om du vill.....

Äntligen semester - tillsammans!

Första lediga semesterdagen...mmmm....äntligen lediga tillsammans. Får se vad vi skall hitta på under dessa semesterdagar. Lite Kålmården tänkte vi - redan bokat Vildmarkshotellet. Om vi kan få tag i hotellrum tänker vi ta en sväng till Astrid Lindgrens Värld också. Neo gillar ju att titta på saker och på Astrid Lindgrens Värld om något ställe finns det ju saker att titta på. Vem vet, han kanske till och med kan tänkas tycka om att se lite teater också?

Nu är det ju inte världslångt till något av dessa ställen, så man skulle ju kunna göra en dagsutflykt men....hittills har vi aldrig i världshistorien lyckats komma iväg i sådan tid att resa + besök i en park inryms på EN dag. Därför tänkte vi oss hotellövernattningar lite här och var. Dessutom är det lite mysigt att bo på hotell - tycker både vi och Neo. Ett äventyr bara det på något sätt.

Idag mjukstartade vi semestern lite med att bjuda hit Terapeuten och hennes familj på grillning. Så brukar våra sommrar se ut. Grilla och umgås. Fast förra sommaren var det si och så med det för då låg jag med näsan i vädret på grund av beordrat soffläge av läkarna för att jag var gravid och Mika hotade hoppa ut i förtid. Värsta sommaren hittills! Från v.16 - då jag blev sjukskriven - till v.37 låg jag på den förbannade soffan och glodde i taket. I 11 jäkla veckor....jag var ingen rolig människa då! Nicke höll dessutom på att renovera vårt hus som envisas med att mögla här och var. Min mamma var här och hjälpte oss med Neo och livet var allt annat än roligt - urk!!!

Därför har vi bestämt att den här sommaren, när jag INTE är gravid för en gångs skull, skall vi bara vara tillsammans och INTE göra en massa saker med huset. Det står kvar ett år till. Den här kvällen tillägnades Penfolds Bin 2 och Brolio - fina, goda, röda viner som ger en grillkväll en fin avrundning.

Till och med Terapeuten, som inte dricker vin för att hon ammar, verkar tycka att det var en toppenkväll! Det tycker jag också....


-Det är här jätte-jippie!!!

Imorse tog jag mig äntligen i kragen och åkte upp till vårdcentralen med den lilla sjuka flickan - Mika. Hon har ju mått pyton länge nu och febern vill inte ge sig. Öroninflammation hade hon stackarn - dubbelsidig dessutom. Stackars lilla barn som har sådana nonchalanta föräldrar som inte åker bums när misstanken finns att hon inte är helt OK. Nu fick hon iallafall penicillin. Nu är hon redan bättre! Själv fick jag mig en tankeställare. Hoppas att den sitter i längre än penicillinkuren!

Neo har haft världens lyxdag idag. Milia - som Neo säger - kom och hämtade honom för att bada i stora värstingpoolen hemma hos henne. Det stackars barnet har seglat omkring i en pool hela dagen alltså - i en uppblåsbar poolfåtölj...



När han kom hem hade han dubbla ögon - men han stod ut och höll sig vaken hela kvällen. Till och med så att han ville ta den mysiga kvällspromenaden. Vi brukar ta en promenad för att han skall få köra Wall-E ordentligt och för att det är lite mysigt att gå tillsammans allihopa.

Som allra de flesta gångerna var promenadens mål dagis! Han vill gärna gå dit och åka på sin fina ramp. Här om dagen höll han på att köra ner för trappan med rulle och hela konkarrongen - så personalen skulle ringa till snickarna (Jocke och Jimpa) för att se om de kunde förlänga rampen så att trappen försvann - och med den risken att ramla ner där med 80 kg rullstol över sig. Det var i fredags tror jag. Ikväll när vi kom till dagis hade de redan löst problemet! Här går det undan måste jag säga!



När vi ändå var där ville han leka i lekställningen de har där mitt i sandlådan! Visserligen innebar det att jag också fick klättra upp och leka i den - men vad tusan. Ingen har väl dött av att klättra lite!

Han blir så glad så glad när han får göra sådana saker. Det är så enkelt att göra honom lycklig. Bara att få klättra upp i ställningen och sitta där uppe gör att han fyrar av sina allra vackraste leenden. Ikväll testade vi varenda hörn - sitta i tornet, klättra upp för stegen, köra med "båtratten", klättra på klätterväggen, stå och gå på "hängbron", krypa genom runda hålet och åka rutschkana. Han var så trött så trött - men så glad så glad. Vem kan sluta då?



Med pappas hjälp swischade han ned för rutschkanan och ville igen och igen och igen.

-"Det här är jätte-jippie" sa han med glada stjärnor i sina fina ögon.

Om jag kan avsluta varje dag med ett "jätte-jippie" så klättrar jag gärna i varenda ställning som finns tillsammans med dig, Neo. Det är det lätt värt!!!


-Nej, jag blir blöt då!!!

Idag blir det inte så många bokstäver - det är för varmt - trots att solen snart är på väg ner. 24 grader klockan 20.30 - precis som när man är utomlands. Semesterkänslan har infunnit sig! Jag tänker INTE gnälla över att det är för varmt. Det här har jag väntat på länge....

Emilia kom över och "badade" med Neo - även fast det bara är Neo som får plats i själva poolen! De roade sig med att spruta vatten på varandra med småankorna. I ärlighetens namn var det nog mest Emilia som fick vatten på sig. När hon någon gång lyckades sno åt sig ankan och spruta på Neo, ylade han

-"Nej, jag blir blöt då!!!"...

Tror att han missat någon lektion om vad som händer när man badar....



När det är så här varmt blir man så himla trött - både liten och stor. Det är som att allt det varma suger musten ur en på något sätt. Det spelar ingen roll hur mycket dricka man häller i - det trötta tar ändå överhanden tillsist. Man blir så där härligt "semestersåsig". Då är det ganska skönt att få sjunka ner i en stol i skuggan under parasollet med en mysig napp, hatten på huvudet och en schysst Bamsetidning! DET är sommarlov det...


- Mera, pappa....mera...

Stackars Mika har lyckats med konststycket att ha 40 graders feber och en rejäl förkylning mitt i sommarhettan!  Har väl varit med om lämpligare tider att ha sjuka barn på. Hon hänger mig mest i benen och vill inte äta - bara ha välling och sova. Alltså kommer vi ingenstans, fast det gör ingenting. Vi har det mysigt hemma.

Idag tog vi ut den "stora" poolen igen. Fram med slangen och tanka i vatten. Jag tror ta mig tusan att vattnet kom direkt från Grönland eller nåt! Det var så inihoppsan iskallt att det inte gick att stoppa ner barn i. Jag fick koka vatten i både kastruller och vattenkokaren för att fixa temperaturen. Neo satt snällt och väntade på att det skulle bli badbart.



Sedan satt han i poolen och funderade över livet lite....badade i godan ro i skuggan och tyckte att det var skönt med sommarlov - OCH varm sol...



Han satt säkert i badet över 1 timme och plaskade med ankor och sedan kom pappa - och då var det dags för bus!

-"Nu biter jag dig i fötterna", sa han och for i....det trodde varken Neo eller jag måste jag säga!



Neo tjöt av lycka och pirr i magen. Vilken galen pappa - bara han kan göra så knasiga saker....

Det går inte att ta miste på "pappa-blicken" i de glada barnögonen

-"Mera, pappa!"...."Mera"...


- Tag plats - tid för avgång....

På Gotland åker man förslagsvis bil, eller kanske buss. Inte tåg - för det finns inte. Det fanns en gång i tiden. Ett helt gäng tågbanor som ägdes av privata intressenter. En dag förstatligades alltihopa och SJ höjde taxan - sedan 1960 åker gotlänningarna därför inte tåg mer. Tjipp tjopp - bara så där! Nu är det här en väldigt kort version av av konduktörens berättelse.

Hur fick vi nu tag på en konduktör om det nu inte finns tåg på Gotland - kan man undra? Jo, förstår ni. Några glada entusiaster håller liv i en järnvägssnutt i Dalhem på Gotland och man kan där åka ånglok med gamla vagnar. Hela 3 kilometer spår eller så.... Neo är ju nu en gång helt galen i tåg - alltså åkte vi detta gamla tåg som numera är en variant av museeum.

Var och en gick med liv och lust inför uppgiften att framföra detta tåg - nästan så att man kunde ana att det var deras livsuppgift och största intresse - allt annat inräknat!



Tåget var jättefint och loket fick åka baklänges åt ena hållet för det fanns inte spår nog att vända det! Men på hemvägen trixade de och fixade så att loket fick åka åt rätt håll framför vagnarna.

Här är den glade och väldigt engagerade konduktören - inte utan att man kan ana en glimt av stolthet i hans ögon...eller är det mer än bara stolthet måntro???



-"Tag plats - tid för avgång"...

-"Jag vill inte åka hem", sa prinsen...

Vilken fantastisk ö - Gotland!

Nu hann vi inte se så himla mycket mer än Visby med sin ringmur, men den är så maffig att jag gärna hade haft en vecka till bara för den. Den bara andas historia och är så fin att titta på. Tänk, om man hade ett litet hus innnanför muren i Visby - då skulle jag vara där så ofta jag bara kunde! Det är så himla vackert så att man tappar andan! Jag vill åt muren på något sätt....den är magnetisk - jag dras till den hur jag än vänder mig. Ser ni - den liksom ropar på en
 
-"Kom hit, skall jag berätta".....



Neo formligen älskade Gotland! Han ville inte åka hem från Visby - eller "Vipsy" som han säger. Fick han bestämma vore vi kvar där för alltid. Jag skulle själv kunna tänka mig att stanna riktigt länge. Vi har varit väldigt mycket inne i själva Visby. Vandrat i stadens gränder. Beundrat de vackar små hus som ligger precis vid murens fot. Avundsjukt önskat att vi hade ett sådant hus. Tittat på alla de fina ruinerna som är en del av stadens själ. Dragits in i atmosfären som råder inne i stadens hjärta.

Naturligtvis har vi ätit glass i hamnen! Först trodde jag att det var de olika glassorterna som var representerade med namn och färger på ett snöre ovanför disken när vi klev in i glassbutiken, men det var små påsar innehållandes olika sorters strössel!!! Bara att välja....



Vi bodde i en lägenhet i "bunkern" på Snäck. Nu har jag ingen bild på själva huset men det är en arkitektonisk skapelse som ser ut att luta sig bakåt mot bergväggen och allting är i ren betong, så när som på balkongräckena. Vet inte vad jag skall tycka om själva huset men lägenheten var toppenfin och vi har haft en helt otrolig vecka med massor av sol och fantastisk utsikt. Det gotländska ljuset tar andan ur en.....



Bilden är tagen från vår balkong med vår enkla digitalkamera. En sanslös utsikt som under veckan blivit flitigt fotograferad - både morgon och kväll. Detta är mitt på dagen pch jag bara kunde inte låta bli att försöka fånga ljuset - glittret i havet och känslan av att ingenting annat än just nu är viktigt.

En dag åkte vi och skulle hälsa på Pippi i Villa Villekulla. När vi kom fram visade det sig att hon låg och sov! Va - när man har gäster....sicken en! Det var ganska spännande att gå in i huset, tyckte Neo, men upp på spökvinden ville han INTE gå. Det räckte med att se Pippis fötter sticka upp under täcket....och självklart hade hon skorna på och fötterna på kudden! Själva huset såg ut precis som i filmerna. Till och med snöret från balkongen, där de startade sin ballongfärd, satt kvar.



När det blev sångstund så var det roliga över! Neo började gråta och sa att han inte måste dansa, så vi skippade sångstunden och gick och åkte lite berg-och-dalbana istället. Och båt - DET skulle vi inte ha gjort! Då tappade nämligen jag min mobil med ett vackert "plupp" rakt ner i båtdammen! Förbannade j-la skit....och ord betydligt värre än dessa kom över mina läppar. Hela mitt liv hade alltså halkat ner i en sörja av gamla alger och annat skit! Tror ni att jag stilla accepterade att min telefon var borta - nepp. Jag såg hur den låg där och ropade på mig, men jag nådde den inte! Hittade en gammal kratta som jag försökte fiska upp den med men....det gick så klart inte. Vi engagerade halva Kneippbyn och snart hade vi en poolhåv att fiska med. Problemet var bara att nu var vattnet inte så klart längre, efter att jag rört runt sörjan på botten runt min telefon. Tillsist fick jag ändå ge upp och lämna min lilla lur där på botten - inte helt utan sorg. Visserligen var telefonen helt kass, men allt jag hade i den! Första bilden på Mika och allt allt allt annat - för att inte tala om alla telefonnummer...Nästa stopp blev telefonbutiken där en ny lur inhandlades.

Nåja, livet gick ju vidare. Kim och Kevin kom till oss och vi hämtade dem vid båten i strålande solsken. Inte så varmt men sooool mest hela tiden. På kvällen gick vi på restaurang Rosengården och åt gott. Neo fick en fin pasta - som han inte ville han är han såg Nickes fisk- och skaldjursgryta! De fick vackert dela på den och jag fick musslor. Mums mums.



Han ser så världsvan ut där han sitter det lilla skruttet! Sanningen är den att han hade fullt upp att kolla på allting runt omkring sig samt att hålla sig kvar på stolen....vuxenstol och allt! Hur som helst fick vi i oss lite mat. Neo halva sin rätt och halva Nickes. Jag mina musslor och Kim och Kevin åt någonting annat mumsigt grillat. Mika åt upp allt vårt bröd och en stor del av min musselsås. Det är till att ha dyra vanor, lill-tjejen!

Fördelen med att ha stora syskon är att de kan hjälpa till att passa sina småsyskon - tex när man går på restaurang. Men det verkade som att det urartade lite efterhand....



Det ser värre ut än vad det är kan jag meddela - Mika ålar runt som ett korvskinn och Kevin försöker hålla henne medan Kim skall distrahera henne med lite grimaser - fast bilden blev ju så härligt kaosartad. Och lille Neo - vår Ferdinand - han sitter stilla under sin korkek och bara pysslar lite mitt i kaoset...

Vi var en sväng till Lummelunda också men det var inte så fantastisk som jag mindes det - men nu har ungen iallafall sett grottan, precis som jag sa att han skulle. Fast han ville bara gå ut hela tiden! Det gick utmärkt att gå där med rullstol. De tog in honom bakvägen som de sa. Jag trodde att de hade en specialgång som de kallade för "bakvägen" som jag också ville gå, men det visade sig att det var samma grotta fast han fick gå in från utgången - alltså bakvägen - precis så trist som det lät. Jag som såg fram emot en häftig egen gång för dem som åker rullstol eller nåt annat häftigt användningsområde - pfft!

Sista kvällen - midsommarkvällen - var ganska kall och sval men ändå fin. När vi var på väg hem  - bort från murens starka magnetiska kraft och midsommarnattens väsen - stannade vi vid havet. Vi andades in Gotlandsluften och havets brus och bara sjönk ner i att vi är så små mitt i naturens mäktiga skapelse. Det stora oändliga havet kluckade stilla vid våra fötter och liksom ropade på att det ville umgås med oss. Det var hungrigt på sten!

Vår lille prins - prins Neo - gav gärna havet några stenar. Med ett skratt kastade han sten för sten ut i det stora blå tillsammans med pappa, Kim och Kevin. Det får bli vår avskedsbild från Gotland - den vackra ön mitt i det stora havet, stranden med de fina stenarna och ljuset som får en att inte vilja blunda.

-"Jag vill inte åka hem" sa den lille prinsen....inte jag heller.



Visby - here we come....

Jahaja - nu var vi näst intill färdigpackade. Det som fattas nu är sådant som vi måste använda imorgonbitti. Jag tror att vi skall få in allting i bilen. Vi får ta lilla vagnen till Mika, för annars får vi inte plats i bilen. Hur tusan gör folk som har en vanlig bil? Vi har ändå en minibuss! Fast det är klart - alla har inte 4 barn och en rullstol i släptåg. Vi kunde ha haft 6 barn och en rullstol i släptåg, fast det går faktiskt inte i och med att bilen är 7 sitsig. Någon hade fått åka takbox då!

Dessvärre har vi ingen takbox - det hade varit räddningen för oss när vi skall iväg så här. Får väl fixa en sådan. De är så dyra bara. Vetetusan hur vi skall göra sedan när, och om, bilen blir anpassad till att kunna få in Wall-E. Då har vi ännu mindre plats! Ja ja, vi får väl rensa i barnträsket....skoja bara. Hör ni det alla våra barn - OBS! Det var bara på skämt!!!

Nu kommer ni inte höra ett enda pip ifån mig på lite mer än en vecka. Datorn skall få sova snällt i sin väska här hemma och jag skall umgås med min familj på Gotland. Jag har iallafall packat ner kameran, så att jag kan föreviga när vi äter glass i hamnen! Det ser jag fram emot. Förmodligen kommer jag som nybliven bloggoholic att få abstinens - men sagt är sagt. Datorn stannar hemma - basta! Men den kommer att få sällskap av huspassningen som skall bo här.

Visby - here we come!!!


Bilden är lånad från internet.

Hoppas att ni får en trevlig midsommar allihopa!

 

RSS 2.0