Grattis, Mikisen, 3 år!


Mika har blivit lite större...

Imorgon fyller Mika 3 år. Neos bäbis har blivit stor, men han kallar henne fortfarande för "Min Bäbis" när han vill mysa. Och hon låter sig villigt mysas med. Två bilder med 3 års mellanrum, men med samma intensitet. 

  Han är så himla stolt över sin lillasyster!    

Och jag vet precis vad hon tycker om sin storebror - ingen är som han! Kan inte somna utan att pussa Neo.


Allipoppula...

Står i badrummet och viker tvätt. Utanför hänger en långspegel och framför den står Mikisen och dansar under egen sång. Efter en stund hör jag vad hon säger:

-"Allipoppula"

En omisskännlig melodi ljuder och plötsligt står det klart för mig - hon sjunger "I will be popular"! Jag frågar om hon kan sjunga något mer och då tar hon sats igen. Med en faktiskt tonsäker liten röst drar hon igång....

-"In dä klabb, dä klabb...åhå...in dä klabb..."

Under tiden dansar hon glatt och leendet når ändå upp i ögonen.



Jag ler jag också..hela vägen upp till ögonen!

Sära Gud, ge mig gurka!

Mitt i all bedrövelse har vi en sjuk galenpanna här också. Mika. Hon har haft feber och hostar och snorar som bara den. Min plan var att hon skulle vara frisk idag eller allra minst imorgon, men inte då. Faktumet att hon är sjuk hindrar henne dock inte från att vara sitt vanliga röriga jag. Dessutom har hon fått prickar på magen som jag inte har den blekaste aning om vad de kan vara. Ser ut som typ röda hund, men det är de väl vaccinerade mot? Eller mässlingen? Vad vet jag, prickig är hon iallafall...men INTE utslagen. Det skall mer till för att knocka den bruden!

I badrummet ikväll for hon omkring som ett skållat troll. Tillsist sa jag bara rakt ut i luften:

-"Kära Gud, giv mig styrka!"

Tog väl en tiondels sekund så kom ekot:

-"Sära Gud, ge mig gurka!"




Jag är hennes mamma - och det går aldrig över!

Vaknade av två små armar som slingrade sig runt min hals. Ett litet ulligt huvud med kritvitt lurv utstickandes åt alla håll. Två knallblå ögon ovanför en mönstrad napp. Min lilla prinsessa. 2,5 år gammal.

-"Mamma, är det morgon nu?"

-"Hej. Ja, jag tror det."

-"Jag älskar dig!"

Hela mitt hjärta svämmar över och jag undrar när hon lärt sig vad det betyder. Hon har visserligen fått höra det sedan hon såg dagens ljus, men att hon säger det med sina ögon i mina gör mig ändå förundrad. I det ögonblicket känner jag mig rikast i världen. Jag är hennes mamma - och det går aldrig över!



Lite suddig, men det är ändå hon. Min prinsessa.

Nu sitter du bra va?

Är hemma med liten hostig prinsessa. Satt just och betraktade hennes lek. Hon håller på med en docka och fixar och donar. Jag hör hennes ord till dockan:

-"Lilla Gumman. Åka vagnen?"

Så bär hon upp dockan. Plötsligt viker hon ihop dockan till ett litet bylte, sätter den i vagnen och sen säger hon:

-"Så där ja, nu sitter du bra va?!"

Blir så full i garv. Det jag just beskådade var mig själv när jag viker ihop Neo och sätter honom tex i soffan med orden "så, nu sitter du bra va?".

Hon har verkligen rätta knycken. Bara knöla ihop dockan och sätt den i vagnen. Så. Klart! Kanske skall börja förklara lite saker för henne...


Ärtor i fickan

Idag har jag upptäckt att Mika inte gillar ärtor. När jag skulle tvätta hennes byxor trillade det ut en hel portion ur fickan. Ihoppressade små gröna, tydligen äckliga, ärtor.

Lilla Gumman....du måste inte äta sådant som är så äckligt att man måste stoppa det i fickorna! Jag lovar.


En liten grön älva...

Vi har småknytt här. En liten älva. En 2 år gammal älva. Grön. Med vingar. Min älva!

Tyvärr är bilden suddig, men man kan ändå se att hon äntligen funnit sitt rätta jag!

Lika suddig och lika söt från andra hållet. Det skall ju vara lite trollsk dimma kring älvor! Inget sudd alltså - älvdimma...


ZZZzzzzzzzzz....

Har provat, men det är inte ens i närheten av lika mysigt att sova så här som det ser ut...


1 år, 5 månader, 20 dagar, 16 timmar och 8 minuter...

En liten liten hand i min. En snörvlig näsa och en varm kropp. Den lilla handen försvinner flyktigt iväg för att torka den lilla näsan. En omedveten handling. Sedan kommer handen tillbaka. Sticks letande in i min. Söker efter trygghet och tröst mitt i allt snörvel. Jag håller försiktigt. Hela handen och lite till ryms i min.

Den lilla varma kroppen snor runt. Vet inte riktigt bästa ställning på kudden bredvid min. Rätt vad det är har jag en liten fot i pannan. Bara en kort liten stund. Nytt byte av ställning. Jag hinner tänka tanken ”propeller” innan den lilla varma kroppen kommer krypandes tätt intill min. Tillsist lägger hon sig till ro. Med huvudet nedåt och fötterna uppåt. Så som hon en gång tryggt vilade inne i min kropp. Så somnar hon, snörvlandes, tätt tryckt intill mamma. 

Även jag kände trygghet. Min lilla "bäbis"...1 år, 5 månader, 20 dagar, 16 timmar och 8 minuter  - och förkyld.


Någon som vill lägga ett bud?

Hon är 1 år och 4,5 månader gammal, men har tänder som en hel pirayaarmé! Jag har räknat dem - 16 stycken. Vad ska hon med alla dem till NU? Brukar de liksom inte vara lite äldre innan alla gaddar dyker upp?

Försökte fånga alla tänder på bild. Det gick sådär, eftersom jag bara har mobilen. Precis när man skall ta bilden vänder hon sig om. Hon står inte still tillräckligt länge för att min sega mobil skall hinna få henne att fastna.

Nåja, här ser man iallafall ett gäng tänder - om än suddigt. Det ser dessutom ut som om att hon har huggtänder, men det har hon INTE (fast jag har ibland undrat om hon inte är en liten orm iallafall...). Hon har heller inte en så stor glugg mellan framtänderna som det ser ut. Skum bild!



Stor tjej har hon blivit - som dessutom går på toa! Nej, hon är inte torr men när jag sätter henne där vet hon vad hon skall göra. Lite kul. Har väl kollat in brorsan och vill vara lika stor! Skruttan - vad månne det bli av henne?

Just precis i detta nu är hon en pipsill - en gratis pipsill. Någon som vill lägga ett bud?

Vi får fila lite på bordsskicket

I mångt och mycket ser jag mig själv i Mika. Hon är väldigt lik mig - både till sätt och utseende. Till utseende främst som liten - turligt nog! Vi kommer att ha stora duster i framtiden den bruttan och jag. Det känner jag på mig. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser framtiden an med den dottern. Huvvaligen.

Förhoppningsvis blir hon bättre än vad jag är på att laga mat iallafall. Tusan vet vem hon skall lära sig av bara. Jag är ju helt usel i köket som bekant. Vi kan väl säga som så att hittills är det iallafall ingen som berömt mig för min matlagning direkt. Men jag tror inte att Mika är så nogräknad. Iallafall inte om man kollar på den här bilden. Det är kyckling med ris och sås - lagat av mig....iallafall en som tycker att det är gott!



Vi får fila lite på bordsskicket tror jag...


Tumla ungar???

Kan man tumla ungar? Hon saknar tvättråd men verkar villig att testa....


Att få barn att äta grönsaker...

Det är så här man får barn att äta grönsaker. Lägg dem i en låda i ett skåp där de INTE får vara - dvs kylskåpet. Här har Mika norpat åt sig hela lådan med minitomater och suger i sig det gottaste. Resten spred hon över köksgolvet och sig själv. Snyggt....men vad tusan..hon får ju i sig nyttigheter...


Flörtisen

Äntligen! Någon har hämtat det gnälliga frimärket. Kanske lite tidigt att ropa hej än, men på mitt golv i hallen sitter min lilla gulliga tjej och grejar med en ryggsäck. Leker för sig själv helt snällt och är bara glad. Vad hände? Skitsamma - hon är tillbaka! Phu, vilken tur....frimärket tog andan ur mig.

Som grädde på moset har hon lärt sig att flörta! Tittar en innerligt i ögonen och blinkar med rynkad mininäsa medan hon levererar ett solskensleende. De är inte så dumma de små barnen. Ganska fort räknar de ut vad mammor och pappor gillar. Förmodligen vet de exakt också vad de inte gillar - och de knapparna är väldigt roliga att trycka på! Skitungar.

Fast just nu gläds jag åt att hon använder flörtknappen - den är betydligt trevligare...



Fick det nästan på bild.


Vems är det gnälliga frimärket?

Om jag fyller nedersta lådan med skurmoppar och rengöringsprylar - tror ni att hon städar då? Jag menar, om hon nu ändå skall dra ut allting över hela golvet så kanske det gör susen om det är städsaker! Kanske skulle klä in hela ungen i en skurtrasa. Då skulle jag ha det soprent överallt - för hon är verkligen överallt!



Jag tror att jag har plockat in saker i den här förbaskade lådan 25 gånger idag! Snart ger jag upp. Vad ska jag ha lådor till? Kan lägga allting direkt på köksgolvet för det är ändå där det hamnar tillsist....uuhh...

Käre Gud, giv mig styrka!!! Förresten undrar jag vem som har gjort bakpapper hala? Hon har nämligen kommit på att om man sätter sig PÅ ett bakbapper och sedan "gung-hoppar" lite så åker man framåt. Jätteroligt. Det innebär att jag har bakpapper över HELA huset. Ta bort alla papper? Ja visst...är det någon som har ljudtäta öronproppar och elektriska byxor? Annars illvrålar hon nämligen öronen av mig och hänger i mina byxor så att jag inte kan röra mig ur fläcken.

Av någon anledning är det bara mina byxor hon hänger i. I morse var jag iväg en sväng och Nicke var hemma med telningarna. Mika kröp glatt omkring på golvet med små söta "da da" och pillade lite här och där. Sen kom jag hem och jag måste ha haft en sällskap av en osynlig vålnad som på en tiondels sekund ansatte min dotter i samma  ögonblick jag öppnade dörren! Den lilla söta prinsessan förvandlades till ett gnälligt frimärke - som hängde i mina byxor och gick på tomgång. Gnyl gnyl gnyl...buhu..buhu...mamm...mamm....

Var tog min lilla prinsessa vägen? Vems är det gnälliga frimärket? Jag vill byta tillbaka!!! Halllååååå.....

Mika 1 år

Mikisen fyller 1 år idag! Det firar hon med att ha en rejält taskig tajming - hennes varumärke ni vet. Hon är sjuk, såklart!

I natt han hon skrikit hela natten. Tror att hon hade ont någonstans. Vet bara inte var. Ett tag var jag inne på öronen. Sedan magen. Nu vet jag inte. Feber och hängig så här på dagen, fast verkar inte ha ont. Lilla skruttan. Snorig är hon också. Vill bara ha välling, ingen mat. Ja, ni vet - alla som har barn vet...

Men Grattis då lilla Skruttan. Från och med idag är ingen dag den första i sitt slag...


Kräkspöl i skon....

Mika har en talang som är så perfekt utformad att hon slår mig med häpnad - hon har tajming! Taskig tajming dock...om ni frågar mig.

Varenda dag - det slår aldrig fel - så är det någonting som skall hända sekunden innan vi skall kliva ut genom dörren.  Är det inte mindre mysiga blöjor så är det att hon fastnar i nåt litet hål jag inte visste att vi hade. Eller att någon leksak träffar henne i huvudet från ingenstans. Även om hon sitter fastspänd i vagnen händer det någonting som gör att vi inte kan gå när jag hade tänkt att vi skulle gå!

Neo har, som tur är , en helt annan mer användbar talang - ett milslångt tålamod! Han sitter där i hallen och väntar, och väntar och väntar. Utan att gnälla en enda gång. Ibland undrar han bara helt stilla

-"Vad gjorde Mika nu då?"

Jag har till och med försökt med att lura lilla fröken att vi skall gå, för att det som skall hända liksom skall hända medan jag fortfarande har tid att ta hand om det. Funkar det? Nepp! Då händer ingenting alls och jag kan ändå inte gå för jag är inte klar. Fast jag kanske skall testa det någon dag bara för att förvåna henne. Men jag tror att det skulle bli några fler som skulle bli lätt förvånade om jag kliver in på dagis iförd trosor och t-shirt! Men vad tusan - det kanske det är värt?

Dessutom spelar det ingen roll om det är på morgonen eller på eftermiddagen när vi skall hämta Neo. Samma visa då. Fast då har jag kläder på mig så då kan jag sticka när som helst. Det brukar ändå funka rent tidsmässigt. Men på morgonen kommer vi alltid försent....jag blir galen. Men dagis har vant sig. De blir lite paff när jag mot förmodan är där klockan 9.00.

Idag när vi skulle gå för att  hämta Neo kräktes Mika upp hela vällingen hon nyss ätit - över hela mattan, golvet, sig, mig, bordet....ja, ni fattar. Bara att hiva in ungen i duschen och byta kläder på henne. Skura golv. Tvätta av soffan. Torka bordet. Byta kläder på mig och dra. Allt detta på 15 minuter. Måste ändå meddela att vi faktiskt hann!

Enda missödet var att jag hade en liten kräkspöl i min sko - men det var det ingen som märkte...



Liten trött tjej innan kräkattacken...inte ofta hon ligger platt och stilla rakt upp och ned på golvet. Mår inte så bra, lilla Skruttan!

Nycklar + Mika = sant!

Nu har jag äntligen kommit på vad Mika gillar! Det har varit lite svårt att se för hon vill ju alltid ha det Neo har och han gillar ju bara bilar. Står det en ensam bil mitt på golvet bryr sig inte Mika om den - tills Neo tar den. Då är den hyperintressant.

Hon gillar sina dockor, men inte sådär innerligt ni vet som man kan se hos vissa barn. Men nu vet jag alltså vad som attraherar den lilla damen - nycklar! Helst samlade i en knippe med en mumsig nyckelknippa, typ min egen med en liten rosa grisnalle på. Leksaksnycklar göre sig icke besvär! Det skall vara riktiga nycklar, så det så.



Just här matchar hennes galna röda blick klänningen. Den effekten beror på min kamera (de röda ögonen alltså). Det finns en funktion som reducerar röda ögon, men använder jag den tar kameran bilden långsammare och hon har hunnit dra. Alltså valde jag att strunta i om hon fick röda ögon - bara jag fick med hennes blick!

Det här är "det-bästa-jag-vet-blicken"! Gud vad skönt att jag hittade den - nu skall jag leta upp gamla nycklar och fixa en fin nyckelknippa till henne - en egen liten nalleknippa!

Kunde jag skulle jag ge henne det hon mest i hela världen vill ha för sig själv - just det....Neo. Men han är ju som bekant inte så intresserad! Fast han börjar resignera lite. Så här hittade jag dem idag - utan slagsmål som följd. Det går framåt för Mikisen och hennes kramstrategi!


Ibland är Mika Neos bäbis...men bara ibland...

Ibland känner jag att Mika bara måste få krama sin bror - hela hennes dag går ut på att få Neo att bry sig om henne. Mellan varven tycker han att hon är OK och så får hon stå brevid honom en kort sekund. Det händer på morgonen i sängen att han vill krama "sin bäbis".

-"Ge mig min bäbis" säger han

Hon vet inte hur glad hon skall bli då och man ser hur hon fullkomligt går i spinn av lycka! De 5 sekunder han vill krama henne gör henne rusig. Sedan följer hon honom hela dagarna och han är inte alltid sugen på att bli förföljd. Ibland kniper det i mammahjärtat när jag ser hur hon försöker och försöker och blir avvisad gång efter gång.

Tillsist sa jag till Neo att nu måste hon få krama dig. Han satt i soffan och glodde på TV och hon gjorde sitt bästa för att fånga hans uppmärksamhet. Först protesterade han men när jag väl satte henne i hans knä tyckte han att det var lite mysigt ändå.



Mika försökte formligen skruva in sig i hans famn och ville bara äta upp honom. Neo ser ut att trivas. En liten stund såg han ganska stolt ut - stolt över att bli så uppvaktad av sin söta lillasyster. En klapp kunde hon väl få då....



Och då blev hon så glad att hon bara lade sig på honom och inte ville gå därifrån. Lycka att få en klapp av storebror!



En liten stund fick hon mysa med Neo precis som hon ville. Tror att vi skall göra om det här fler gånger .....det är bra för båda två tror jag. För Neos del får han bli dyrkad rent fysiskt en stund och för Mikas del betyder det att hon äntligen äntligen får krama sin Neo...


Tidigare inlägg
RSS 2.0