Tumla ungar???

Kan man tumla ungar? Hon saknar tvättråd men verkar villig att testa....


Fel person

Ensam är stark?
Det är inte sant
Ensam är ensam
Ensam är svag

Ensam är ett ord
Ett så stort ord
Att det inte går att förstå
Innan man är Ensam

På riktigt Ensam

Man kan vara Ensam
Trots att ens omgivning
Är sprängfylld med vänner
Ensam djupt i själen

Man kan vara Ensam
När man är två
Med fel person
Outgrundligt Ensam

Jag skulle vilja säga
Att man är aldrig
Så Ensam
Som när man är
Just två med fel person

Jag har varit mycket ensam
Men aldrig så Ensam
Som nu
Nu när jag vet
Att jag är fel person....

Smärtan när jag förstår
Att jag är fel person
För alltid fel person
Visar mig vad Ensam verkligen betyder

Det är en insikt jag önskar jag inte hade...



Likt ett naket vinterträd

Löven på träden har fått så vacker färg. Guldigt gula, eldigt orange och något däremellan. Snart faller de till marken. En hel del har redan fallit. Alla växter somnar och förbereder sig inför vintern. Nakna stammar som sover med rötterna djupt i marken. En lång och välförtjänt vila.

Nåt som INTE faller till marken när hösten kommer är Neos hår! Snart måste någon sätta en sax i huvudet på den lille gossen innan vi får byta namn på honom till nåt mer feminint...



Här om dagen hade han till och med tofsar i håret på dagis. Då är det banne mig dags att klippa kalufsen! Just här leks det med legotåg med Milia. Det är hennes tår som sticker fram till höger under klossarna. Tur att det finns syskon som kan leka en stund.

På nåt sätt har hösten tagit sig in i huset också. Det är kallt! Trots att jag vridit upp elementen. Idag gav jag upp när det inte räckte med 2 tröjor och tog Mika med mig i duschen istället. Hon hade inte en enda invändning mot detta utan klättrade gladeligen ner i baljan. Det var också på tiden. Hon luktade inte direkt smultron om vi säger så!



Med badankan i högsta hugg värmde hon sig i baljan och det varma vattnet. Hon älskar att bada. I vattnet vilar inga ledsamheter. Sedan var det dags att hämta storebror på dagis.

Det är när eftermiddagen närmar sig, mörkret sakta intar himlen och barnen är trötta som verkligheten hinner ikapp mig. Likt en varg som jagar sitt byte som inte har en chans att hinna undan. När jag måste vara överallt. Alla behöver min uppmärksamhet och hjälp. Det är då jag inser att jag måste uppbåda all min kraft för att fixa de sista timmarna tills natten faller över mig. Den befriande natten när jag kanske får sova en liten stund innan Neo vill vändas på.

Men innan dess....som om något långsamt sätter sig på mitt bröst och gör det svårt att andas. Jag måste lära mig att andas trots tyngden som pressar mig mot botten. Om jag bara ändå för en enda sekund kunde få vila från smärtan. Vila från sorgen och dess outhärdliga effekt. Fly bara...bara kort fly. Men jag sitter stenhårt fast. Likt de nakna stammarna med sina sovande rötter i marken. Enda skillnaden är att jag är bara naken utan att mina rötter sover....ingen vila infinner sig.

Likt ett naket vinterträd kan jag göra absolut ingenting. Ingenting - bara försöka härda ut för mina barn...

-Mamma, är det en annan dag idag?

När min värld rycktes undan mina fötter flydde jag till min bror och hans familj. Tack för att ni fanns (finns) där!

Till Neos stora lycka har min bror en stooooor svart Chrysler! Bäst av allt var att man kan öppna och stänga dörrarna genom att trycka på en knapp. Helt i Neos smak! Nu har Neo konstaterat att han skall äta mycket mat så att han blir lika stor som "Pappa-Peter" (min bror), för då skall han skaffa en Chrysler!

När Peter lämnade av oss hemma igen lovade han att komma tillbaka en annan dag och hälsa på. I morse vaknade Neo med orden

-"Mamma, är det en annan dag idag?"

Innan jag ens hann svara kom nästa grej

-"Jag vill till Pappa-Peters hus. Jag älskar honom!"

Vad svarar man på det? Jag fick vackert tala om att en annan dag dröjer lite innan den kommer och att Peter också älskar lille Neo. Så klart att han ville till Peter igen. De har myst i soffan, kollat TV, sovit middag, tagit promenader med Wall-E och lekt massor. Vi hittade till och med en anpassad lekplats där Neo körde tåg för fulla muggar!



För första gången i sitt lilla liv Neo kunde leka som andra barn på en lekplats! Han var så glad och höll på att skratta öronen av sig under leken. DET om nåt värmer ett mammahjärta!

Den andra lilla huliganen har också haft fullt upp. Broderns familj har nämligen en katt - som jag antar är väldigt glad över att vi äntligen åkte hem...

Mika förföljde den här stackars katten. Han fick till och med banta hela dagarna för att Mika snodde hans mat om den stod på golvet! Stackars missen. Inte ens sin egen dörr fick han ha i fred...



Mobilbilder blir inte så bra, men vad tusan. Ungarna har haft värsta semesterveckan. Nu antar jag att värdparet somnar ovaggade ett antal kvällar framöver och uppskattar att gäster ibland åker hem....

Även om det är mysigt och spännande att vara borta så är hemma ändå ganska bra. Mika somnade bums när hon kom ner i sin säng och sov utan att säga halv sju till klockan 9.30 imorse. En trött liten kattjagare!

Peter - min bror - jag är extremt tacksam för att vi fick komma och bo hos er. Jag är också väldigt tacksam för all hjälp ni gav mig med barnen. Tänk att det måste till en värsta sortens kris innan man fattar att familjen är viktig. Från och med nu skall ni vara en naturlig del av vår vardag! Åter igen - Tack!

Att få barn att äta grönsaker...

Det är så här man får barn att äta grönsaker. Lägg dem i en låda i ett skåp där de INTE får vara - dvs kylskåpet. Här har Mika norpat åt sig hela lådan med minitomater och suger i sig det gottaste. Resten spred hon över köksgolvet och sig själv. Snyggt....men vad tusan..hon får ju i sig nyttigheter...


RSS 2.0