STOPP
Tror att det kan bli lite tyst här ett tag, för jag känner att min cirkel knuffas på. Det är jag inte bekväm med. Nu måste jag bevaka mina gränser ett tag och då blir jag tyst.
Behöver vara ifred med min fleecefilt!
Tack, skitunge!
Jag kan nästan lova att vi är först ut i år! Vi brukar visserligen vara tidiga, men nu tror jag vi slagit alla rekord. I stugan står en väldekorerad julgran!
Utöver den har två ystra julknarkare studsat runt. Traditionsenligt började vi med att bygga pepparkakshus. Med ord som inte lämpar sig i tryck lyckades jag tillsist få dit den förbannade (milt ord i sammanhanget!) skorstenen...
Men, som sonen vänligt uttryckte sig:
Utöver den har två ystra julknarkare studsat runt. Traditionsenligt började vi med att bygga pepparkakshus. Med ord som inte lämpar sig i tryck lyckades jag tillsist få dit den förbannade (milt ord i sammanhanget!) skorstenen...
Men, som sonen vänligt uttryckte sig:
-"Mamma, jag låter bli att äta upp alla nonstop, för de lär behövas som maskering..."
Tack, skitunge! :)
Prenumeration på G
De två senaste dagarna har Neo varit iväg med sin assistent i skolan på träning. Det är full fokus på bestyrka och gåträning. Igår hade han gått på gåband och kört benpress. Idag hade han gjort något annat.
Resultatet av båda dagarna var dock att han var helt slut och inte orkade med ett enda stimuli till.
-"Jag vill sitta i mitt rum, ensam, inte prata med någon, med lampan släkt. Bara bordslampan och läsa Bamse".
Så jag stoppade in ungen, släkte lampan och gick därifrån. I 1,5 timme satt han där utan ett knyst och bara läste i skenet av bordslampan. Sen fick jag hämta ut honom till middagen.
Han var inte mycket piggare då, men iallafall nöjd. Bamse ger avkoppling tydligen. Prenumeration på G.
Harry Naken...
I badrummet:
-"Nu får du skynda dig med pyjamasen, för jag kan ju inte läsa Harry naken!" uppmanar Neo mig
Jag vet att han har humor ungen, så jag klämmer i med:
-"Han heter faktiskt Harry Potter och inte Harry Naken!"
Jösses vilket skratt som bubblade upp ur ungen :) Det tog säkert 15 minuter innan jag fick på honom pyjamasen. Efter det var han småfnissig och meddelade att han var tvungen att vara snygg när han skulle träffa Harry.
-"Ge mig en kam så jag kan fixa till håret"
Så satt han där i soffan och kammade sig i sin för kvällen valda pyjamas. Lille-Gubben :)
Take it or leave it!
Jonas Reinholdsson, VD på Kommunlex
Ponera att du en dag skulle sakna förmåga att självsäkert gå runt framför en grupp människor och tala kraftfullt om det ämne du kan bäst - hur man nekar funktionshindrade den hjälp de har rätt till.
Ponera att du förlorat din styrka, talet, på grund av en stroke. Den figur du då blir saknar all tyngd du tidigare åtnjöt. Du kan inte göra dig förstådd.
Ponera att stroken även givit dig motoriska problem. Kroppen lyder dig inte, hur desperat du än försöker. Du behöver assistans.
Ponera att du får hjälp att ansöka om hjälp hos den kommun du bor i. Du har svårt att äta, laga mat, läsa, gå på toaletten, ringa samtal, klä dig, klä av dig, klä på dig, sätta på TV'n, gå ut, tala, skriva - alla dina tidigare färdigheter är ett minne blott. Din panik skapar en tillvaro du knappt kan stå ut med och du har inget val, annat än att be om hjälp. Omfattande hjälp. För din fru mäktar inte med.
Ponera att kommunen du behöver kontakta just har varit på kurs hos Kommunlex...
Det är lugnt. Du kan vila tryggt i att assistanschefen sätter ner foten och ger dig ett erbjudande. Det blir nog livskvalitet av det med ska du se.
Take it or leave it!
Va, finns jag på internet?
Imorse...eller ja, kl.12.00 ungefär...efter frukost i vår tidzon på helger, var jag på teater. Riol - en välkänd uppsättning. Den hade alla ingredienser, drakar i grottor, nallar och allehanda andra gosedjur. Antagningskravet för att få en roll tror jag var att ha härkomst från IKEAs nalleavdelning :)
Senaste besöket där resulterade nämligen i en stor drake, en liten drake, en gigantisk nalle samt en kanin. Alla rollinnehavare i Riol.
När vi kom ut genom kassan kom det fram en tjej till mig. Hon frågade om Neo var Neo och sa att hon kände igen honom härifrån bloggen. Jag blir alltid lika glad, förlägen och paff när det händer. Kom mig inte för att fråga om hennes namn eller någonting alls. Stammade bara fram ett ynkligt "tack" och rasslade vidare med ungar, rullstol och våra framtida skådisar, nallarna.
Jag har bättre hyfs än så, så nu får jag skämmas ett tag. Förlåt för att jag inte var så kommunikativ. Jag blev bara så överraskad :) Hann höra att även hon har en blogg samt en liten tjej i rullstol. Då borde jag ha frågat det jag undrar nu:
Vad heter din blogg?
Vad heter din dotter?
Har hon också en CP skada?
Hur gammal är hon?
Vad heter du?
Hur ser er vardag ut?
Vad roligt att du läser vår blogg och tack för visad uppskattning!
Men allt det blev bara "tack" bakom en förvirrad blick. Måste jobba lite på det där...
Neo hann fråga hur hon kände honom dock. Han är lite snabbare och mer väluppfostrad än jag :) Mika också. Tjejen svarade att hon sett honom på datorn.
När hon gått sa Neo till mig
-"Va, finns jag på internet?"
Jo, det kan man väl säga.
Du har visst ett val!
Jag har svårt för folk som behöver trycka till andra för att nära sitt eget värde. Som förhöjer sig själva på andras bekostnad. Som bygger sitt värde på vad de har, inte på vilka de är.
Ofta lider de här människorna mycket av prestationsångest. Man måste ha saker för att räknas. Man måste vara framgångsrik, eller åtminstone låta påskina att man är det, för att vara någon.
De har svårt att knyta innerliga relationer, och springer genom livet för att hinna allt. Ordet bromsa finns inte. Och skulle det vara så att livet, det verkliga livet, pockar på får de panik och springer ännu fortare. Eller skaffar ytterligare en trofé till sitt redan smockfulla "kolla-vad-jag-har" förråd. Då och då unnar de sig även att håna de som förundrat tittar på.
Jag träffade en sådan för en tid sedan, innan sommaren. Hon tittade på mig och sa lite nedlåtande
-"Jag fattar inte hur du kan vara så lugn, eller bryr du dig inte?"
Jag var tvungen att tänka ett tag, för att liksom känna in vilket svar hon ville ha och vad hon skulle göra med det. Sedan svarade jag.
-"Jag har valt att inte lägga energi på det jag ändå inte kan påverka, för att istället lägga all kraft på det som är viktigt på riktigt".
Hon såg helt förvirrad ut, och jag tittade rakt in i ett stort hål. Hon bara blinkade tillbaka utan motattack.
-"Du förstår, jag försöker lära mina barn det också. Att man duger som man är. Att man gör så gott man kan och det är good enough. Livet är ingen tävling och det jag inte kan påverka ska inte få ta all kraft. Då lägger jag den istället på sådant som är inom min makt att påverka. Så som att visa varandra respekt och att uppskatta varandra. Det är en ynnest att äta frukost tillsammans. Det är viktigt för mig."
Hon såg ut som att jag precis pratat grekiska. Sen samlade hon sig lite och fick väl till en någorlunda översättning i skallen.
-"Frukost?" pep hon fram
-"Japp, viktigt på riktigt".
Jag riktigt såg hur hon kände att alla hennes ägodelar och troféer inte var ett dugg värdefulla för mig. Men i stället för att få någon sorts insikt tyckte hon uppriktigt synd om mig, som var så helt borta att jag inte fattade nåt.
Sedan sa hon det som hon trodde var slutklämmen i hennes fulländade taktik att få mig att känna mig underlägsen.
-"Ja, det kanske blir så när man inte har nåt val..."
Då böjde jag mig fram, la handen över hennes och ögonen fast förankrade i hennes. Med ett glatt leende sa ja snällt...
-"Men Gumman, du har visst ett val..."
