En nästan aldrig använd fot
Jag betraktar dig där Du inte ser mig
I smyg tittar jag på Dig när Du tror jag inte ser
Du sitter mitt på golvet
Testar Dina små ben
Benen som inte lyder Dig
Benen som inte kan springa över gräset
Du tar i den ena foten
Drar den till Dig
Betraktar den stilla och klappar den
En stunds stilla funderingar på golvet
Du byter till nästa lilla rosa fot
En nästan aldrig använd fot
Vad undrar Du, Mitt Barn
Varför Dina ben inte bär Dig
Varför Dina fötter är så stilla
När Du frågar skall jag svara om jag kan
Mitt lilla Barn...
Vad jag önskar jag kunde läsa Dina tankar
Vad jag önskar jag kunde laga Dina ben
Men jag kan bara betrakta Dig i smyg
I smyg, när jag tror att Du inte ser
I smyg tittar jag på Dig när Du tror jag inte ser
Du sitter mitt på golvet
Testar Dina små ben
Benen som inte lyder Dig
Benen som inte kan springa över gräset
Du tar i den ena foten
Drar den till Dig
Betraktar den stilla och klappar den
En stunds stilla funderingar på golvet
Du byter till nästa lilla rosa fot
En nästan aldrig använd fot
Vad undrar Du, Mitt Barn
Varför Dina ben inte bär Dig
Varför Dina fötter är så stilla
När Du frågar skall jag svara om jag kan
Mitt lilla Barn...
Vad jag önskar jag kunde läsa Dina tankar
Vad jag önskar jag kunde laga Dina ben
Men jag kan bara betrakta Dig i smyg
I smyg, när jag tror att Du inte ser
Kommentarer
Postat av: Lena E
Meeen gud, det är ju bara så orättvist!! Mina tårar bara rann och rann när jag läste vad du skrev och sen tittade på den fina bilden... Lilla, söta barn!!
Styrkekramar
Lena, i Malmö
Postat av: marie
så fin text! skrivit själv?
Postat av: Mie sjäv
Marie - japp, mina egna ord om Min Egna Neo.
Lena i Malmö - ja, det är förbannat orättvist. Ursäkta orden men ibland måste man ta i och det här är ett "ibland" tycker jag!
Postat av: Marie0
Får jag kopiera din dikt. Jag känner sååå väl igen den här situationen.....Jättevacert beskrivet, tack!
Trackback
